söndag 30 juni 2013

Investeringsteoretiska tankar (del 4)

Detta är min första lediga hemmahelg på jag vet inte hur länge. Jag tänkte därför passa på att skriva ner några tankar som snurrat i huvudet de senaste veckorna.

---------------------

Sedan tre månader tillbaka gör jag regelbundna inköp. Jag investerar ett på förhand bestämt belopp på ett på förhand bestämt datum. Jag har även bestämt mig för att vara relativt fullinvesterad hela tiden på årsbasis. Det innebär att jag adderar förväntat nysparande med förväntade aktieutdelningar (båda på årsbasis) och försöker fördela dessa relativt jämt över tolv inköpstillfällen. Eftersom min inkomst av tjänst och mina kapitalinkomster inte är 100 procent jämt fördelade över året byggs överskottslikviditet upp vissa månader och andra månader investerar jag mer än jag "får in". Sett på årsbasis är tanken att det ska gå ganska jämt upp. Såhär långt trivs jag väldigt bra med detta upplägg.

---------------------

Jag har gjort en helvändning angående mitt pensionssparande. Hittills har jag använt Grahams "75-25"-idé. Då det är ca 35 år tills dessa medel kommer tas i anspråk känns det inte motiverat att investera i räntepapper. Nästa gång marknaden får panik kommer jag därför övergå till fördelningen 100 procent aktiefonder. Även här görs regelbundna inköp, inköpet är dock betydligt mindre och görs automatiskt. Mitt val kommer falla på 100 procent Avanza Zero. Tanken bakom detta är helt enkelt att jag tror att svenska företag kommer fortsätta växa och uppvisa fint resultat de kommande tre fyra decennierna samt min tro att aktier över tid avkastar bättre än räntepapper (särskillt vid nu rådande ränteläge).

---------------------

Här och var ser jag investerare som på förhand bestämmer hur deras portfölj ska se ut. De listar ett antal bolag och på förhand bestämmer fördelningen bolagen emellan. Jag säger inte att detta är fel eller att det ens finns rätt och fel, men jag tycker man missar möjligheter när man gör på detta sätt. Naturligtvis ska man analysera ett flertal bolag och försöka identifiera bolag man gärna vill äga, men i vart fall för mig är det priset som är den i huvudsak avgörande faktorn. Det är möjligt att jag kommer ändra mig över tid, men som det är nu har jag inget emot att i säg nio månader i rad investera i ett enda bolag om jag bedömer att jag då får betydligt bättre värde per investerad krona i ifrågavarande bolag än vid investering i andra bolag. Annorlunda uttryckt, jag är villig att utnyttja felprissättningar i marknaden och därigenom under något år ha större positioner i vissa bolag än vad som annars vore att rekommendera (min syn på diversifiering återfinnes här).

torsdag 13 juni 2013

Återbesök hos AOIL

För drygt ett halvår sedan skrev jag ett inlägg om Alliance Oil och dess preferensaktie. Igår fick jag, via min nätmäklare Avanza, ett erbjudande att teckna preferensaktier i Alliance Oil. Jag tänkte att det därför var värt att göra ett återbesök hos bolaget.

Från förra analysen är det värt nämna att jag såg allvarligt på skuldsättningsgraden, både att de långfristiga skulderna kändes oroväckande stora men även att skulderna ökade. Det har framkommit ny data sedan min förra analys. Långfristiga skulder 31 dec 2012 är upp ca 18 procent jämfört med samma period 2011. Kortfristiga skulder är upp 83 procent under samma period. Det är möjligt att det finns bra fundamentala förklaringar till detta, i mitt tycke är det dock oroväckande att se skulder öka på detta vis.

Jag tyckte inte bolaget hade en gynnsam ägarbild. Ledningsförhållande kunde även varit bättre, i synnerhet då ledningen i allt väsentligt saknar ägande i bolaget.

Min största kritik var dock att AOILs (förvisso fina) vinstutveckling inte hade stöd i kassaflödet. Bolaget uppvisar en fin vinstutveckling, men "kassaflödesmässigt" görs årliga förluster. Som bekant är vinsten något av en åsikt (eller som jag brukar säga, endast en siffra som avgör hur mycket skatt bolaget skall erlägga) medan den verkliga vinsten återfinnes i kassaflödet.

I pressreleasen av den 5 juni 2013 står följande att läsa angående varför AOIL emitterar nya aktier: "I syfte att öka Bolagets finansiella flexibilitet och för att tillvarata nya tillväxtmöjligheter har styrelsen i Alliance Oil, baserat på ett bemyndigande från årsstämman, beslutat att genomföra en nyemission av preferensaktier...".

När ett bolag, oavsett vilket det är, anger vaga skäl vid nyemission bör man som investerare dra öronen åt sig. Styrelsen säger här "öka bolagets finansiella flexibilitet" och "för att tillvarata tillväxtmöjligheter". Hade pengarna varit öronmärkta för ett specifikt projekt hade styrelsen med högsta sannolikhet skrivit att medlen skulle gå dit, så verkar dock inte vara fallet. Jag misstänker att medlen skall användas till den löpande driften och för att betala utdelning till de som tecknade preferensaktier i förra vändan.

För mig är det obegripligt hur man som ägare kan gå med på att skjuta till ett större belopp till bolaget (i utbyte mot aktier) för att sedan få ett mindre belopp tillbaka i utdelning (som man dessutom måste skatta på). Värdeförstöring.

Vad kan man lära sig av detta? Jag skulle nog säga att lärdomen är våga vägra förhoppningsbolag. Det är helt ok att köpa "turnarounds" (dvs. bolag man bedömer ha tillfälliga problem och som handlas med rabatt), men man måste vara beredd att äga bolaget även om kvalitetsförbättringen inte sker. Man kan t.ex. köpa ett bolag i tron/förhoppningen att vinstmarginalen skall återhämta sig, men man måste vara beredd att äga bolaget och få ett ok utfall med invsteringen även om kvalitetsförbättringen inte infinner sig. Om man vill äga AOIL utan att en kvalitetsförbättring infinner sig är upp till var och en, personligen avstår jag dock.

fredag 7 juni 2013

Aktieutdelningar (del 2)

Nu var det länge sedan jag skrev något inlägg på bloggen. Inläggstorkan beror inte på svalnat intresse eller dylikt, utan endast (väldigt) hög arbetsbelastning. Det var länge sedan jag hade en ledig helg nu.

-----------------------

För lite över ett år sedan skrev jag ett inlägg om aktieutdelningar. Inlägget syftade till att avdramatisera aktieutdelningars betydelse. Läs gärna inlägget i sin helhet om Du inte redan gjort det.

Som togs upp i förra årets inlägg är utdelningsmomentet i sig inte värdeskapande, utan endast omallokering av kapital. Jag skrev då bl.a. att det är stor skillnad mellan att inte kunna dela ut pengar till ägarna och att välja att inte dela ut pengar till ägarna. Jag efterlyste att man borde lägga mindre vikt vid just utdelningsmomentet och istället ta en titt under ytan och lägga mer vikt vid att analysera OCF, CAPEX och OE.

Jag tänkte i detta inlägg titta på myntets andra sida, det vill säga vilka fördelar som aktieutdelningar för med sig.

Vid sidan av vad jag skulle kalla ”personliga” anledningar såsom att aktieutdelningar kan, helt eller delvis, täcka ens levnadsomkostnader, finns enligt mig tre huvudsakliga finansiella fördelar med aktieutdelningar, dessa är:

1) Handlingsutrymme. Aktieutdelningar flyttar handlingsutrymme från bolagsledningen till ägarna. Ledningen ges mindre möjlighet att slösa bort pengarna på vad Peter Lynch skulle rubricera ”diworsification” eller att i övrigt hitta på andra galenskaper.

2) Kursstabilisering. Aktieutdelningar (direktavkastningen) har en tendens att bringa stabilitet till aktiekursen och kan förhindra att kursen sjunker så djupt som den annars skulle kunna göra.

3) Högre värdering. Bolag som år efter år höjer utdelningen har historiskt ”belönats” med relativt hög värdering.