Återbesök hos AOIL

För drygt ett halvår sedan skrev jag ett inlägg om Alliance Oil och dess preferensaktie. Igår fick jag, via min nätmäklare Avanza, ett erbjudande att teckna preferensaktier i Alliance Oil. Jag tänkte att det därför var värt att göra ett återbesök hos bolaget.

Från förra analysen är det värt nämna att jag såg allvarligt på skuldsättningsgraden, både att de långfristiga skulderna kändes oroväckande stora men även att skulderna ökade. Det har framkommit ny data sedan min förra analys. Långfristiga skulder 31 dec 2012 är upp ca 18 procent jämfört med samma period 2011. Kortfristiga skulder är upp 83 procent under samma period. Det är möjligt att det finns bra fundamentala förklaringar till detta, i mitt tycke är det dock oroväckande att se skulder öka på detta vis.

Jag tyckte inte bolaget hade en gynnsam ägarbild. Ledningsförhållande kunde även varit bättre, i synnerhet då ledningen i allt väsentligt saknar ägande i bolaget.

Min största kritik var dock att AOILs (förvisso fina) vinstutveckling inte hade stöd i kassaflödet. Bolaget uppvisar en fin vinstutveckling, men "kassaflödesmässigt" görs årliga förluster. Som bekant är vinsten något av en åsikt (eller som jag brukar säga, endast en siffra som avgör hur mycket skatt bolaget skall erlägga) medan den verkliga vinsten återfinnes i kassaflödet.

I pressreleasen av den 5 juni 2013 står följande att läsa angående varför AOIL emitterar nya aktier: "I syfte att öka Bolagets finansiella flexibilitet och för att tillvarata nya tillväxtmöjligheter har styrelsen i Alliance Oil, baserat på ett bemyndigande från årsstämman, beslutat att genomföra en nyemission av preferensaktier...".

När ett bolag, oavsett vilket det är, anger vaga skäl vid nyemission bör man som investerare dra öronen åt sig. Styrelsen säger här "öka bolagets finansiella flexibilitet" och "för att tillvarata tillväxtmöjligheter". Hade pengarna varit öronmärkta för ett specifikt projekt hade styrelsen med högsta sannolikhet skrivit att medlen skulle gå dit, så verkar dock inte vara fallet. Jag misstänker att medlen skall användas till den löpande driften och för att betala utdelning till de som tecknade preferensaktier i förra vändan.

För mig är det obegripligt hur man som ägare kan gå med på att skjuta till ett större belopp till bolaget (i utbyte mot aktier) för att sedan få ett mindre belopp tillbaka i utdelning (som man dessutom måste skatta på). Värdeförstöring.

Vad kan man lära sig av detta? Jag skulle nog säga att lärdomen är våga vägra förhoppningsbolag. Det är helt ok att köpa "turnarounds" (dvs. bolag man bedömer ha tillfälliga problem och som handlas med rabatt), men man måste vara beredd att äga bolaget även om kvalitetsförbättringen inte sker. Man kan t.ex. köpa ett bolag i tron/förhoppningen att vinstmarginalen skall återhämta sig, men man måste vara beredd att äga bolaget och få ett ok utfall med invsteringen även om kvalitetsförbättringen inte infinner sig. Om man vill äga AOIL utan att en kvalitetsförbättring infinner sig är upp till var och en, personligen avstår jag dock.

Aktieutdelningar (del 2)

Nu var det länge sedan jag skrev något inlägg på bloggen. Inläggstorkan beror inte på svalnat intresse eller dylikt, utan endast (väldigt) hög arbetsbelastning. Det var länge sedan jag hade en ledig helg nu.

-----------------------

För lite över ett år sedan skrev jag ett inlägg om aktieutdelningar. Inlägget syftade till att avdramatisera aktieutdelningars betydelse. Läs gärna inlägget i sin helhet om Du inte redan gjort det.

Som togs upp i förra årets inlägg är utdelningsmomentet i sig inte värdeskapande, utan endast omallokering av kapital. Jag skrev då bl.a. att det är stor skillnad mellan att inte kunna dela ut pengar till ägarna och att välja att inte dela ut pengar till ägarna. Jag efterlyste att man borde lägga mindre vikt vid just utdelningsmomentet och istället ta en titt under ytan och lägga mer vikt vid att analysera OCF, CAPEX och OE.

Jag tänkte i detta inlägg titta på myntets andra sida, det vill säga vilka fördelar som aktieutdelningar för med sig.

Vid sidan av vad jag skulle kalla ”personliga” anledningar såsom att aktieutdelningar kan, helt eller delvis, täcka ens levnadsomkostnader, finns enligt mig tre huvudsakliga finansiella fördelar med aktieutdelningar, dessa är:

1) Handlingsutrymme. Aktieutdelningar flyttar handlingsutrymme från bolagsledningen till ägarna. Ledningen ges mindre möjlighet att slösa bort pengarna på vad Peter Lynch skulle rubricera ”diworsification” eller att i övrigt hitta på andra galenskaper.

2) Kursstabilisering. Aktieutdelningar (direktavkastningen) har en tendens att bringa stabilitet till aktiekursen och kan förhindra att kursen sjunker så djupt som den annars skulle kunna göra.

3) Högre värdering. Bolag som år efter år höjer utdelningen har historiskt ”belönats” med relativt hög värdering.

Investeringsteoretiska tankar (del 3)

Som bekant har jag inte varit tillfreds med mina inköpsrutiner och min hantering av räntebärande medel i portföljen. Jag har funderat kring både flexibla och mekaniska förhållningssätt, räntebärande medels andel av portföljen och sinnrika lösningar kring hur den räntebärande andelen av portföljen kan användas vid börsnedångar. Jag har lärt mig en del och ångrar inte att jag lagt energi på att fundera i dessa banor. Kort sagt är jag dock inte nöjd med de slutsatser jag hittills dragit. Ett problem är att det mig veterligen inte finns någon annan som präntat ner några geniala tankar på detta område heller. Är det få som funderat kring detta ämne? Osannolikt. Finns det på tok för många variabler för att komma fram till något vettigt? Jag börjar nog tro att detta ligger närmare sanningen.

Jag tänkte därför lämna tankegångarna kring vad som sannolikt vore ett optimalt förhållningssätt för att istället fokusera på mina styrkor och från dessa få fram ett förhållningssätt. Mina styrkor (vilka förmodligen även gäller de flesta av mina läsare), när det gäller att investera i kapitalmarknaderna, är enligt mig själv följande:

1. Jag behöver inte kapitalmarknaderna, jag har ett arbete och tjänar de pengar jag behöver. Jag investerar i kapitalmarknaderna för att jag över tid vill tjäna pengar, inte för att jag måste tjäna pengar. 
2. Jag kan värdera värdepapper och identifiera bra bolag (jag kan dock naturligtvis bli bättre på det)

Dessa styrkor skulle i praktiken kunna tillämpas enligt följande:

1. Göra regelbundna inköp. Investera ett på förhand bestämt belopp varje månad så länge jag hittar aktier i bra bolag till ett rimligt pris. Handlas inte aktier i bra bolag till rimligt pris avvaktar jag (tålamod). I takt med att förvärvsinkomst och kapitalinkomst ökar, ökar det månatliga investeringsbeloppet.
2. Inte förlora pengar. Investera i ett fåtal bra bolag, det vill säga bolag med stark balansräkning, bra historik, fin tillväxt, gynnsam ägarbild, kompetent ledning, stabila kassaflöden m.m. (de gamla vanliga kriterierna jag tittar på i mina företagsanalyser).
3. Compounding. Att sedan låta kapitalismen göra sitt och inte underskatta effekten av ränta-på-ränta och att ha pengar investerade i kapitalmarknaden över lång tid.

Att inte ”behöva” kapitalmarknaderna och att kunna värdera värdepapper gör att jag t.ex. kan köpa aktier när aktier är billiga och risken därmed är låg. Om aktier är dyra kanske t.ex. obligationer är billiga. Det vill säga att jag kan investera mitt kapital där jag anser mig få mest värde per investerad krona utan att behöva oroa mig för eller behöva anpassa mig efter hur marknaden värderar värdepappret de kommande månaderna eller åren. Jag vet vad jag letar efter och om jag inte hittar något att investera i (till ett attraktivt pris) kan jag avstå.

Detta till skillnad från någon som känner sig tvingad att snabbt tjäna pengar i kapitalmarknaderna och som inte kan värdera värdepapper. Då riskerar man att köpa värdepapper dyrt (och därmed dra på sig onödigt hög risk) eller att ägna sig åt spel/spekulation då man har oddsen mot sig. Man försöker forcera fram avkastning, vilket oftast inte slutar väl.

Sammantaget innebär det sagda att jag börjar tro att det vettigaste för mig vore att vara relativt fullinvesterad hela tiden (endast ha någon procent räntebärande till följd av att mina inkomster inte är 100 procent jämt fördelade över året), att göra regelbundna inköp så länge jag hittar rimligt värderade aktier, att endast köpa välskötta bolag och sist men inte minst att förlita mig på kapitalismen och att låta tiden göra sitt.

Om fundamentalanalys

Den senaste tiden har jag sett många vilsna själar som verkar missförstått vad fundamentalanalys (FA) är för något och vad man kan förvänta sig om man investerar utifrån ett sådant synsätt.

Inledningsvis vill jag ha sagt att FA har ingenting att göra med att förutse marknadens irrationella svängningar. Det innebär även att en FA inte är felaktig bara för att ett bolag (kortsiktigt) värderas åt det ena eller andra hållet.

Det finns ingen knivskarp definition av FA, men i kärnan handlar FA om att försöka prognosticera ett bolags framtida utveckling genom att analysera dess fundamentala egenskaper. Vad är fundamentala egenskaper? Jag skulle säga att det är egenskaper som har med det specifika bolaget att göra; egenskaper man kan finna genom att analysera räkenskapsmaterial, ledning och ägande, konkurrensfördelar, konkurrenter och marknader.

Grundtanken är väldigt enkel. På lång sikt följer ett bolags värdering dess vinstutveckling (då avses ”riktig vinst” som är underbygd av utdelningsbart kassaflöde, inte ”Alliance Oil-vinst” där ägarna vid årets slut måste skjuta till mer pengar för att bolaget ska överleva trots att bolaget visar vinst i resultaträkningen).

Varför är jag så säker på att bolags värdering på lång sikt följer vinstutvecklingen i bolaget? Jo, för att det alltid funnits och alltid kommer finnas investerare som vill äga bolag som genererar fin avkastning.

Vad kan man förvänta sig om man investerar utifrån väl underbygd FA? Om man investerar i bolag med fina fundamentala egenskaper såsom, men inte begränsat till, starka finanser, stabil historik, gynnsam ägarbild, bra ledning, stabilt kassaflöde, bra affärsidé, konkurrensfördelar m.m. som samtidigt värderas billigt eller rimligt kan man, på lång sikt, förvänta sig fin avkastning. Man måste dock vara införstådd i att på kort sikt kan precis vad som helst hända.

FA tar inte sikte på när något kommer inträffa, endast att det är troligt eller mindre troligt att något tids nog kommer inträffa. I mitt tycke, om man fokuserar på vad behöver man inte fundera över när speciellt mycket (kan naturligtvis inte dras in absurdum).

När jag säger att precis vad som helst kan hända kortsiktigt syftar jag både på ”med företaget” och värderingsmässigt. Marginaler kan gå upp och ner beroende på alla möjliga faktorer, tillfälliga problem såsom inkörningsproblematik med lager kan inträffa m.m. och marknaden kan (kortsiktigt) värdera bolag både upp och ner helt utan stöd i bolagets fundamentala egenskaper.

Så länge bolaget följer ens långsiktiga plan ska man inte oroa sig över om marginalerna tillfälligt viker p.g.a. investering i ny produktionskapacitet eller om vinsten störtdyker p.g.a. tillfällig etableringsproblematik utomlands. Detsamma gäller om marknaden är irrationell och handlar ner fina bolag. Att ett fundamentalt välmående bolag (tillfälligt) handlas ner är inte skäl att justera ner sin bedömning av intrinsic value eller att sälja – tvärt om, när ett bolag blir billigt ska man helst behålla sina aktier och ännu hellre köpa fler aktier.

Bara för att man i sin FA konstaterat att ett bolag har fina fundamentala egenskaper och är billigt innebär inte att bolaget inte kan bli ännu billigare. Och om bolaget skulle råka bli ännu billigare betyder det ej heller att den fundamentala analysen är felaktig.

Oberoende vad som händer på kort sikt (tillfälliga problem eller irrationell värdering) ska man som Peter Lynch uttrycker det ”stick around as long as the original story makes sense”.

Sammantaget kan man säga att FA handlar om vad som sannolikt kommer ske, inte när det sker.

Tankar om guld

I fredags gick guldpriset ner ca fem procent och igår fortsatte raset då guldpriset tappade ytterligare ungefär tio procent. Idag är guldpriset dock upp något.

Nu när guldpriset gjort ett litet nosedive tänkte jag nedteckna några tankar om guld.

Jag riskerar förvisso att göra en och annan läsare lite upprörd, men i mitt tycke är guld ett relativt uselt tillgångsslag. Vid sidan av ett visst dekorativt värde, viss nytta inom industrin samt att det kan användas till t.ex. pennspetsar har guld ett (mycket?) begränsat användningsområde. Dessutom avkastar guld inget. Det spelar ingen roll hur länge man äger en guldtacka. En guldtacka förblir alltid en guldtacka och det enda man kan hoppas på är att någon annan kommer och köper guldtackan för mer än vad man själv betalade.

Vart jag vill komma är att guld (som det fungerar idag) har ett visst värde för att vi säger att det har ett visst värde snarare än för att metallen rent faktiskt har detta inneboende värde, jämför t.ex. med järn som inte alls beter sig på detta vis.

Det är helt upp till var och en, men personligen är jag inte speciellt sugen på att äga ett sådant tillgångsslag i investeringssyfte (till tänka på hur guldpriset utvecklats det senaste årtiondet är jag sannolikt i minoritet, detta stör mig dock inte).

På jakt efter tillväxtbolag (del 2)

Som jag skrev i förra inlägget har jag inte gjort något inköp sedan i januari. Anledningen till detta är en ny investeringspolicy som jag håller på att inkorporera. För närvarande går alla mina likvida medel till att bygga upp trancher. När det är gjort ska jag börja investera i aktier igen - givet att de bolag jag är intresserad av inte handlas till överpris.

Anledningen till att jag författade inlägget "På jakt efter tillväxtbolag" är kort och gott att jag vill vidga mina vyer och läsa på om för mig nya bolag eller eventuellt återbesöka bolag jag tidigare ratat. Det hade naturligtvis varit jätteroligt om jag hittade ett litet wonderful company jag inte tidigare kände till som jag kan äga långsiktigt. Det finns ett flertal bolag i listan nedan som jag inte känner till. Kanske ett av dem är ett litet wonderful company? Vi får se.

Jag kan redan nu säga att jag kommer titta på alla bolag som nämnts i kommentarerna, vilka av dem som leder fram till analyser som publiceras här på bloggen kan jag dock inte svara på, det får framtiden utvisa.

De bolag som nämnts i kommentarerna till förra inlägget är följande (i bokstavsordning):

• Addnode
• Amorim Group (Portugal)
• Cellavision
• Clarksons (Brittiskt)
• C H Robinson (USA)
• Creades
• Diadrom Holding 
• Dignitana
• Doro 
• Eurocon Consulting
• eWork
• Formpipe Software
• Kopparbergs Bryggeri
• Getinge
• Nederman Holding
• Ngs
• Nolato
• SAP (Tyskland)
• Opus Group
• Pricer
• Readsoft
• Trelleborg
• Truworths (Sydafrika) 
• Trygga Hem Skandinavien
• Vitrolife 
• Xvivo

Jag är tacksam för de förslag jag redan fått. Det är dock inte för sent att inkomma med förslag. Om det finns någon som vill dela med sig tar jag tar tacksamt emot fler förslag.

På jakt efter tillväxtbolag

Beklagar dröjsmålet. Kommentarerna är nu besvarade. Jag har haft väldigt mycket på jobbet de senaste dagarna.

Nu när börsen står högt har min investeringstakt minskat kraftigt. Jag har faktiskt inte gjort några inköp sedan i januari och för den som läst mina inlägg de senaste veckorna har sett att jag funderat mycket kring just hantering av likviditet i portföljen.

Hur som helst, jag tänkte höra om det finns någon läsare som känner till något välskött tillväxtbolag, gärna med starka finanser och gynnsam ägarbild, som jag ännu ej analyserat här på bloggen. Stort eller litet, välkänt eller okänt, svenskt eller utländskt spelar ingen roll, jag tar tacksamt emot förslag på bolag som jag kan titta närmare på.