söndag 27 januari 2013

Tankar om räntebärande medels andel av portföljen


Ända sedan jag började investera i aktier har jag funderat kring räntebärande medels andel av portföljen (och aktiers andel av portföljen). Trots lång tids funderande anser jag mig inte kommit fram till något revolutionerande.

Mig veterligen har det inte författats utförliga/vettiga tankar om detta ämne. Ben Graham har föreslagit att den räntebärande andelen skall ligga mellan 25-75 procent (och då följaktligen att resterande 75-25 procent skall utgöra aktier). Andra investerare, såsom Peter Lynch var alltid ganska fullinvesterad (dock hade han tidvis 1400 bolag i portföljen, vilket leder till goda allokeringsmöjligheter).

Investeringsverksamhet är en konst snarare än en vetenskap. Detta gäller även för andel räntebärande medel i portföljen. Det finns alldeles för många okända variabler för att räkna på vad som vore optimalt. Olika investerare har haft olika strategier som fungerat bra. Då det inte finns några rätt och fel är det upp till var och en att hitta en filosofi som man känner sig bekväm med.

I teorin
I grunden finns det två motstående intressen. Å ena sidan förväntas aktiemarknaden stiga över tid. Man vill därför inte ha "för mycket" likvida medel i portföljen eftersom man då tappar avkastning. Å andra sidan vill man dock ha möjlighet att köpa aktier billigt när marknaden går genom sina oundvikliga deppiga cykler. Det gäller därför att uppnå en balans man känner sig bekväm med.

Det är omöjligt att säga hur länge marknaden kommer deppa och hur lågt kurserna kommer sjunka varför det behövs en disciplinerad approach för hur den räntebärande andelen skall användas. Man vill inte använda hela den räntebärande andelen samtidigt vid en tioprocentig nedgång om marknaden fortsätter ner 40 procent till. Man vill dock ej heller sitta och vänta på att marknaden skall sjunka 50 procent, för det kanske den aldrig gör (man missar då ett fint köpläge).

Om man är villig att allokera om medel i portföljen behövs mindre räntebärande andel än om man inte är villig att omallokera. Detta är dock liten tröst vid breda nedgångar i marknaden.

Personligen har jag inget mot att omallokera medel i portföljen (jag flyttar gärna medel från ett uppenbarligen övervärderat innehav till ett uppenbarligen undervärderat innehav). Hittills har jag därför klarat mig ganska bra med 5-10 procent likvida medel. I praktiken är marknaden dock vanligtvis inte så vänlig att den värderar upp ett innehav samtidigt som den värderar ner ett annat. Detta gör att man kan "tvingas" sälja ett väldigt fint bolag som är rimligt värderat bara för att ett annat fint bolag blivit billigt. Så vill jag inte ha det.

Det är inte speciellt realistiskt att förvänta sig att HM skall sjunka 50 procent under vad fundamenta motiverar speciellt ofta (sannolikheten att en cyklisk rackare som Boliden gör detta är större). Jag äger också mycket hellre wonderful companies än value plays. Man måste därför göra skillnad mellan wonderful companies och value plays.

I praktiken
Jag sitter nu och funderar på ett system med fyra trancher om fem procent vardera, där trancherna används vid följande MOS:


Wonderful company
Value play
T1
10,00%
20,00%
T2
15,00%
30,00%
T3
20,00%
40,00%
T4
25,00%
50,00%

T1 och T2 förväntar jag mig kunna använda "relativt ofta", medan T3 och T4 sannolikt kommer kräva breda marknadsnedgångar eller exceptionella omständigheter.

Månadssparande som inte investeras direkt går in i T1 (T1 kan därför växa sig större än 5 procent).

Avyttringar går in i trancherna snarare än direkt in i andra bolag.

Rimligt värderade fina bolag skall bli lämnade i fred trots att ett annat fint bolag är billigt.

Trimmande av övervärderade innehav skall inte överstiga förutbestämda nivåer av portföljen.

Avslutande ord
Som Du säkert förstått vid detta laget återstår mycket funderande från min sida. Ovanstående är bara inledande funderingar.

Vidare läsning
Finanstankar har skrivit ett inlägg om detta ämne där han dragit liknande slutsatser. Jag rekommenderar att Du läser hans inlägg också.

9 kommentarer:

  1. En intressant grej är att äga stensäkra aktier som tenderar att inte falla mycket i sämre tider. Swedish Match är paradexemplet på denna typ av bolag. När resten rasar, stiger ofta SM och när cyclicals är tillräckligt nertryckta kan man sälja sina SM och köpa verkstad. Under tiden du ägde Sm fick du direktavkastning och värdestegring som slår den obefintliga bankräntan. Det är en tanke, men inget jag själv använder mig av. Just nu samlas mina inkomster på hög, jag är "oversexed guy in a harem". Det mesta känns inte så intressant längre att köpa nytt i. Alla experter haussar börsen och alla är positiva. Det skrämmer mig. Mycket.

    Irving Kahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idén med SM är intressant i teorin, även om jag är aningen för konservativ för att använda mig av den i praktiken.

      Jag håller med, det finns få intressanta köplägen idag. Nu när t.o.m. mina midcap-favoriters kurser börjar dra iväg vet jag att börsen börjar stå högt.

      Radera
  2. I vilken typ av investeringar placerar du de fyra tranchéerna?

    Sedan undrar jag även hur du sätter ramar på dina tabeller. Det skulle göra det lättare att följa mina tabeller när de visas i blogger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte om jag uppfattar frågan rätt. De används vid inköp av aktier. Säg att man tycker att HM är "värd" 220kr per aktie, då används T1 vid kurs 220x(1-0,1)=198kr.

      Blogger är värdelös när det gäller tabeller mm. I detta fall har jag använt copy-paste från excel, men det är inte alltid det fungerar speciellt väl.

      Radera
    2. Det verkar som att Blogger är programmerat så att ramar och all annan information automatiskt följer med ifrån Excel och tolkas som inställningar för en HTML tabell (Lunchens stora upptäckt).


      Frågan handlade snarare om hur du hanterar dina likvider. Alltså om hur de förvaltas innan du lägger dem i ett bolag som uppfyller något av dina krav.

      Radera
    3. Jag har Avanza och använder Sparkonto+GE Money Bank (nu 2,1 % ränta). "Nysparande" landar på detta konto innan likviderna flyttas till ISK för investering i aktier. För likvida medel som ligger i ISK rekommenderar jag Spiltan Räntefond Sverige (likvida medel i ISK hanteras mig veterligen som klientmedel med ränta 0%). Varför Spiltan Räntefond Sverige? Se mitt inlägg om att investera i räntepapper.

      Den förväntade avkastningen från Splitan Räntefond Sverige överstiger 2,1%, men samtidigt kostar det pengar (schablonbeskattning) att ha medel liggande i ISK:n. Jag antar att den förväntade avkastningen därför borde bli +/- 0 (jag har inte orkat räkna på saken).

      Radera
    4. Det är nästan exakt samma lösning som jag har (däremot har jag inte flyttat från Klarna trots att de sänkt räntan).

      Dessutom är Spiltan räntefond mitt förstahandsalternativ på räntefonder även om jag inte tänkt på att ha det som alternativ i ISK:en (jag minimerar alltid pengarna istället eftersom jag bara tillför vid köp).

      Radera
  3. Inte funderat på en långsiktig high yield-del i ditt ränteben?
    /Robert

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag varit inne på tidigare. High-yield räntebärande är i mitt tycke high risk low return, vilket skall undvikas.

      Radera