lördag 30 mars 2013

Investeringsteoretiska tankar

Den senaste tiden har jag funderat en hel del kring investeringsteori och hur man bör bete sig i vissa situationer. Det finns inga "svar" på dessa problemställningar. Det är upp till var och en att göra vad göra vad man känner sig komfortabel med. Jag är inte riktigt nöjd med mina rutiner och försöker nu få ordning på det.

------------

Att man ska köpa aktier när de börjar bli billiga är nog ganska uppenbart för mina läsare. Men hur länge bör man göra det egentligen? En aktie blir billig, man köper, den går ner mer, man köper ännu mer, den vänder upp och man är ett geni. För de som köpt Apple eller Fortum den senaste tiden har kanske märkt att det inte är såhär enkelt alla gånger. Apple och Fortum har gått ner, gått ner, gått ner, gått ner och när man för tredje gången trott att de inte kan sjunka mer tappar de ännu mer. Har vi nått botten nu?

Säg att man under "normala" omständigheter vill ha Apple runt 15% av portföljen. Säg att man hade 15% vid kursen $700, ökade till 20% vid $600 och 25% vid $550. Om kursen hade vänt vid $550 hade någon svårare gränsdragningsproblematik inte uppstått, men beakta scenariot att kursen fortsätter falla (precis som den gjort). Bör man då öka till 30% vid $500, 35% vid $450 och 40% vid $400? Aktien kanske först bottnar vid säg $200 om den överhuvudtaget bottnar. Detta är en för mig svår fråga. Å ena sidan vill jag öka i takt med att en aktie sjunker, men samtidigt vill jag inte försätta mig i en all-in liknande situation jag kanske inte reder ut.

------------

För närvarande sparar jag pengar varje månad, men jag köper inte aktier varje månad. Ibland kan det gå säg två månader utan att jag köpt någonting och ibland köper jag aktier säg två gånger samma månad. Jag försöker inte tajma marknaden, det har bara blivit så. Förmodligen i brist på (vettiga?) rutiner. Detta känns inte önskvärt.

------------

Jag har inga etiska problem med att ombalansera portföljen. Det krävs inte speciellt avancerad matematik för att bevisa att det generellt sett är vettigt att flytta medel från en aktie som är 15 procent "för dyr" till en som är 15 procent "för billig". Jag har dock i efterhand alltid, oberoende av hur kursutvecklingen gått, ångrat att jag sålt aktier i riktigt fina bolag pga att ett annat riktigt fint bolag för stunden råkar vara lite billigare.

De "motiverade inköpskurserna" jag använder mig av är konservativa. Bara för att en aktie enligt mina siffror är 15 procent dyrare än vad fundamenta motiverar behöver nödvändigtvis inte betyda att aktien är övervärderad. Dessutom är antaganden om EPS, EPS-tillväxt etc i många fall (väldigt?) godtyckliga. De "motiverade kurserna" som jag räknat fram är inte alls så exakta som siffrorna kan se ut att vara. Det är stor risk att standardavvikelsen är ganska stor, om vi pratar statistiktermer.

------------

För cirka två månader sedan skrev jag ett inlägg om räntebärande medels andel av portföljen. Jag var då inne på fyra trancher om fem procent vardera. Detta har mognat fram och jag tror mig i dagsläget ligga närmare tre trancher om fem procent vardera. T1 förväntar jag mig kunna hålla investerad relativt ofta varför det i praktiken förmodligen kommer innebära att tio procent av portföljen är räntebärande. Jag har starka influenser av bl.a. Peter Lynch som alltid var i princip fullinvesterad. Man kan då fråga sig varför jag ska ha likvida medel liggande. Svaret ligger inte i att kunna öka när marknaden dyker (även om det är en mycket trevlig bieffekt). Svaret ligger snarare i stabilitet och kapitalsäkring än i förräntning.

------------

Jag är, karriär- och investeringsmässigt, ung varför jag vill ha mycket tillväxt i portföljen. Bolag som växer i takt med inflationen lockar mig inte speciellt mycket. När man letar tillväxtföretag stöter man oftast på bolag i snabbrörliga branscher. Jag är förvisso restriktiv när det gäller att investera i bolag i snabbröliga branscher, jag har dock ej och kommer sannolikt heller aldrig ha nolltolerans. Jag funderar dock starkt på att ta ytterligare en sida ur Lynchs böcker och bli än mer restriktiv. Ett konkret exempel skulle kunna vara mer Beijer Alma/Swedol, mindre Axis/Net Entertainment.

------------

Avslutning

Nu börjar det bli dags att runda av inlägget.

Angående problemet med aktieköp så löser det sig i praktiken av sig själv om man slutar ombalansera portföljen, för då kommer det inte finnas tillräckligt med medel för att hamna i all-in liknande situationer. Om man känner sig komfortabel med att ett bolag "under normala omständigheter" utgör 15 procent av portföljen, kan det vara en god idé att begränsa innehavet vid felprissättningar i marknaden till maximalt säg 15+10=25 procent av portföljen.

Inköpsrutinerna är lätta att åtgärda. Så snart jag sparat ihop likvida medel uppgående till tre trancher om fem procent vardera ska jag börja köpa aktier för ett på förhand bestämt belopp på eftermiddagen den 26e varje månad. Om 26e är en helgdag gör inköp på nästföljande handelsdag. Så, nu var det bestämt.

Jag ska sluta ombalansera portföljen såvida något innehav inte är uppenbart övervärderat. Med uppenbart övervärderat avser jag här kurser säg 40-50 procent över mina motiverade inköpskurser. Att kräva margin of safety vid inköp och övervärdering vid ombalansering känns rimligt. Att sälja (sälja som i att ta ut pengar från portföljen) kommer jag inte göra såvida pengarna inte behövs för fastighets- eller lägenhetsköp.

Att avsätta plats i portföljen för trancher och att bli än mer restriktiv mot att investera i snabbrörliga branscher känns vettigt. Även om kapitalsäkring inte är speciellt upphetsande känns det långsiktigt som en nödvändighet.

13 kommentarer:

  1. Jag upplever att det hjälper en del att ha ett högt avkastningskrav. Har man som jag 15% är det inte ofta Mr Market vill vara med och leka. Då blir det helt naturligt ganska mycket på Wibblekontot och när pengarna tagit slut får man trösta sig med att man ändå troligen kommer att få en anständig avkastning på investeringen på sikt, även om andra gör en så mycket bättre affär. Man får inte mindre pengar bara för att andra får mer.
    Kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. Får man fråga hur Du tillämpar avkastningskravet rent praktiskt? Alltså hur sätter Du Dina köpkurser?

      Radera
  2. Till att börja med söker jag företag med största möjliga förutsägbarhet i intjäningsförmågan. Sedan försöker jag komma fram till en normaliserad vinst. På den vill jag ha 15% på investerat kapital= p/e 6,7. Med andra ord om avkastningen är 7,5% på det egna kapitalet kan jag betala 0,5 * eget kapital.
    kalle56

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressanta tankar. ROE som % genom P/B som decimaltal > 15%, borde det bli då. Jag har funderat en del i de banorna tidigare, men gått ifrån det pga att den inte tar hänsyn till vinsttillväxten (vilket för mig är en väldigt viktig komponent).

      Radera
    2. Jo, jag tycker också om tillväxt. Men vill inte gärna betala för den. Min erfarenhet är att den är omöjlig att förutse.
      Kalle56

      Radera
    3. Du kanske har rätt. Jag får fortsätta fundera kring bolagsvärdering.

      Radera
    4. Men hur bedömer du om balansräkningen är rimligt eller "luftig"?

      Min erfarenhet är att tillväxt på bra produkter ofta är lättare att bedöma än vad balansräkningen är.

      Radera
    5. @Aktieingenjören
      Jag hoppas frågan är ställd till Kalle56, för jag har inget bra svar på den.

      När jag funderade i banorna att värdera bolag med avkastningskrav ROE/(P/B) gav jag upp primiärt på grund av att jag inte fick in tillväxten på ett naturligt sätt. En bidragande orsak var också, precis som Du är inne på nu, och som jag skrev i ett inlägg härom veckan, att jag inte tycker om P/B som nyckeltal då det ofta är en svårbedömd skillnad mellan bokfört värde och verkligt värde.

      ROE/(P/B)-värdering har ett närslutet problem jag heller inte kunde hantera. Tänk Dig två tillväxtföretag, det ena växer organiskt och det andra växer genom förvärv. EPS-tillväxt och vinst är samma för båda bolagen. Dessa bolag kommer sannolikt få väldigt olika värdering då organisk tillväxt tenderar till att understate'a bokfört värde, medan tillväxt genom förvärv vanligtvis har betydligt högre bokförda värden (ofta hög goodwill-post).

      Hoppas att Kalle56 kan reda ut problemen =).

      Radera
    6. Jag kände mig inte riktigt tillfreds med att ta bort all goodwill heller. Men som sagt, hoppas Kalle56 kan bringa klarhet i detta =).

      Radera
    7. Jorå det var Kalle jag tänkte på, din syn på P/B är mer lik min. Däremot är jag öppen för alla knep som kan hjälpa mig att bedöma P/B.

      Radera
  3. Nu vet jag inte vad en luftig balansräkning är för något men bedömningen av balansräkningens styrka är givetvis en del av analysen. Där beroende av bransch jag har olika toleranser av hävstång med belåning. Vad det gäller goodwill kan jag räkna bort allt mellan 0-100% beroende av dess kvalite. Jag är anhängare av tanken att högkvalitegoodwill aldrig ska skrivas ner men därimot provas varje år. Det är ju så att om goodwillen försvarar sitt värde så blir ju bara konsekvensen att avkastningen på det egna kapitalet ökar om den skrivs ner. Därmed blir ju värderingen den samma. Hoppas jag har svarat på någon fråga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du svarade på en hel del, tack för att Du delade med Dig.

      Radera
    2. Med luftig balansräkning menas en balansräkning som blåsts upp av tvivelaktiga investeringar. Oftast Goodwill men det kan även uppstå då man bokför underhållsinvesteringar som investeringar eller har för långa avskrivningstider.

      ROE kan till viss del åtgärda det här (Millicom har till exempel mycket högre P/B än Telia trots att P/E och P/S är likartade, det här syns även genom att ROE är högre).

      Radera