söndag 30 mars 2014

Värderingsproblematik


Jag såg ett videoklipp här om dagen från en intervju med Bill Miller då han bl.a. pratade om Apple och dess värdering. Likt mig tycker han att bolagets FCF-yield är omotiverat hög.

Det är intressant hur prishistorik påverkar ens psykologiska inställning. Om jag under september 2012 (när Apple handlades runt $700) fått frågan vad jag tyckte om Apples värdering hade jag sagt att alla fundamentala faktorer pekar på att aktien är undervärderad. Det allmänna sentimentet kring Apple har vänt sedan dess, men fundamentalt skulle jag säga att det är samma bolag nu som då. När man fått erfara att aktien varit nere och vänt under $400 dyker det dock upp en massa intressanta tankar i huvudet. Trots att jag gör bedömningen att Apple fundamentalt sett är samma bolag nu som då, finns det en röst inom mig som frågar om den rationelle investeraren inte borde vikta ner Apple om bolaget åter skulle nå $700, i synnerhet om uppvärderingen sker genom att vinstmultipeln ökar och inte vinsten.

Om jag gör bedömningen att inget fundamentalt ändrats i bolaget är det endast min psykologiska inställning som ändrats. Prishistoriken gör att jag ser annorlunda på egentligen samma situation. Jag antar att prishistoriken gör att en del av mig tvivlar på de slutsatser jag tidigare dragit.

För några år sedan hade jag förmodligen sagt att det är rationellt att vikta om från ett dyrare bolag till ett billigare, i synnerhet om man får lite margin of safety. Detta är inte fel, men jag har börjat ändra uppfattning. Nu är jag mer av uppfattningen stick with the stock as long as the original story continues to make sense (tror Peter Lynch sagt något liknande om growth stocks).

Oavsett om man äger Apple idag eller inte är ovanstående tankegångar intressanta. Oberoende av hur man väljer att hantera problematiken tror jag det är viktigt att ha klara regler för hur man ska agera, så man inte tillåter Mr Market att skrämma bort en från fina bolag.

måndag 24 mars 2014

Återbesök hos Mekonomen


Under den gångna helgen (jag var faktiskt ledig för ovanlighetens skull) uppdaterade jag gamla företagsanalyser. Jag tänkte att i vart fall en av analyserna skulle göra avtramp här i bloggen.

Det har varit en hel del skriverier om Mekonomen varför jag tyckte det var passande att jag gav min syn på bolaget. Jag tittade på bolaget för några år sedan, men har inte tidigare nämnt bolaget här på bloggen.

Jag tänkte börja med de gamla vanliga punkterna och sedan avsluta med fritext.



Hållpunkter från ovanstående sammanställning (och årsredovisningarna)

  • Balanslikviditeten (från 2013 års årsredovisning) uppgår till 1,66. Rörelsekapital - långfristiga skulder = -988 Mkr. Nettoskuld om 1.657 Mkr. Således inte Graham-starka finanser.
  • Intjäningsstabilitet. Den (genomsnittliga) årliga EPS-tillväxen uppgår till -7,88 procent de senaste tre åren, 7,95 procent de senaste fem åren och 10,41 procent de senaste sju åren.  Utdelningsstabilitet sedan i vart fall 2004. Direktavkastning idag (kurs 173 kr) ca 4 procent.
  • Stark ägarbild med Axel Johnson AB som huvudägare (26,5%).
  • Antonia Ax:son Johnson (företrädare för Axel Johnson AB) sitter med i styrelsen. Jag har fullt förtroende för henne.
  • ROE för år 2012-2013 runt 15-20 procent, historiskt närmare 25 procent. CAPEX för år 2013 runt 12procent, historiskt närmare 25 procent. OE/E för år 2013 uppgick till 1,5, tidigare år har kvoten vanligtvis legat runt 0,8-1,0.

Dagens Mekonomen är inte samma bolag som Mekonomen var åren 2006-2010.

Ax:son Johnson köpte 29 procent av bolaget år 2006. Under åren 2006-2010 präglades bolaget av organisk tillväxt. Nettoskulden uppgick år 2010 till 12 mkr (faktiskt nettokassa år 2009) och soliditeten låg under denna tid runt 55-60 procent. Riktigt fin vinsttillväxt; vinsten ökade från 4,28 kr/aktie (år 2006) till 10,95 kr/aktie (år 2010).

År 2011 genomfördes ett förvärv (Sörensen og Balchen) och år 2012 genomfördes ytterligare ett förvärv (MECA Skandinavien). SoB köptes runt säg EBIT 9. MECA köptes för säg P/E 12 (finns dåligt med data).

Mekonomen lånade en hel del pengar för att genomföra dessa förvärv. Nettoskulden är idag 1.657 Mkr (var 12 Mkr år 2010). Balanslikviditeten ligger på 1,66 så bolaget fruktar inte för sin överlevnad, men den finansiella styrka som jag vill ha (och som fanns år 2010) finns inte längre.

Under åren 2006-2010 låg räntabiliteten på eget kapital (ROE) strax under27 procent. Detta är strax över 5- och 7-årssnitten på ca 25 procent. Soliditeten låg under denna period runt säg 55-60 procent. Tack vare att lånen ökat (p.g.a. ovanstående förvärv) ligger soliditeten idag på ca 40 procent. Eftersom skuldsättningen ökat kraftigt borde ROE idag vara dopad och ha stigit, men så är inte fallet. ROE för år 2013 uppgick till endast 14 procent! Lönsamheten har med andra ord minskat dramatiskt.

För mig framstår det som tydligt att Mekonomen förvärvat verksamheter som med råge understigit Mekonomens tidigare kvalitet.

Om man ser till kassaflödet har det operativa kassaflödet (OCF) med två undantag ökat varje år sedan 2006. Om man bortser från år 2013 har CAPEX (i procent av OCF) legat runt säg 25 procent. Kvoten OE/E har under samma tid legat runt säg 0,9 i snitt. I genomsnitt har således den verkliga vinsten (OE) varit ungefär 10 procent lägre än den redovisade vinsten. År 2013 var dock OE 50 procent högre än redovisad vinst (OE/E = 1,5). Detta drevs huvudsakligen, men inte enbart, av ett exceptionellt lågt CAPEX för år 2013 (ca 12 procent CAPEX jämfört med historiska säg 25 procent). Om man är lite försiktig, vilket man borde vara, bör man förhålla sig lite skeptiskt till 2013 års kassaflöde och inte se detta som en isolerad händelse. Ser man till hur Mekonomen sett ut historiskt är 2013 års nivå för det fria kassaflödet inte långsiktigt hållbart.

Jag vet inte varför styrelsen beslutade att göra 2011 och 2012 års förvärv. Kanske upplevde man att tillväxtmöjligheterna i norden mättats. Kanske såg man konsolideringsfördelar, vad vet jag. Utifrån ett investeringsperspektiv ser jag dock ett flertal problem med dessa förvärv.

Mekonomen hade vid 2010 års bokslut ett börsvärde på 6.8 Mdr och saknade i princip räntebärande skulder. Idag, tre bokslut, 5 miljoner aktier och över 1,9 Mdr i räntebärande skulder senare är det svårt att veta hur man bör förhålla sig till bolaget. Gamla enkla resonemang som ”återgång till det normala” kan man i min mening inte lita på i detta fall eftersom för mycket har ändrats och de nya delarna har, av allt att döma, betydligt lägre kvalitet än gamla Mekonomen.

Om man köper Mekonomen idag sätter man sina pengar på att Mekonomen, som tidigare inte gjort några stora förvärv, lyckas inkorporera de nya verksamheterna på ett utmärkt sätt. Hittills ser det inte särskilt utmärkt ut. Jag är skeptisk.

tisdag 18 mars 2014

Profit is the name of the game

Det finns naturligtvis undantag, men i det stora hela är huvudsyftet med företagande att tjäna pengar. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara. Ibland kommer dock marknaden av sig och börjar fokusera på någonting annat. Så är det i teknikmarknaden idag. Högst marknadsandel vinner; om man går med vinst eller ej saknar betydelse. Gud så dumt.

Horace Dediu har en följetång som jag följer med intresse. Han uppskattar bl.a. vinstfördelning i mobiltelefonsegmentet. Det senaste inlägget publicerades idag. Uppskattning av vinstfördelning i mobilsegmentet enligt Dediu är enligt följande:



Som följer av bilagd fil uppskattas Apple ta ca 60 procent av vinsterna i mobiltelefonsegmentet (med andra ord sannolikt upp något från de 56 procent jag skrev om i november). Som även framgår av bilagd bild är detta inte någon "peak" från Apple, utan bolaget har legat runt 60 procent sedan 2011.

Att vinst är viktigt och att stora försäljningsvolymer inte räcker säger sig självt, men är även något HP bittert fick erfara 2011. Den 18 augusti 2011 bekräftade HP att bolaget skulle göra vad som kallades för en strategisk exit från smartphone- och tabletmarknaden samt att bolaget även övervägde att sälja hela PC-verksamheten för att istället satsa på molnlösningar, mjukvara, servrar m.m. Bolaget märkte dock snart att det inte var möjligt att sälja PC-verksamheten varför man valde att fortsätta med den trots allt. Hur som helst, 2011 omsatte HP $127 miljarder och var världens största PC-tillverkare. Slutsats: hög omsättning är inte värt någont om inte vinsterna finns.

Idag bekräftades att Apple börjar sälja en 8GB version av iPhone 5C. Dumma analytiker/finanspress tolkar naturligtvis detta som att det är Androids dominerande marknadsandel (med Samsung i spetsen) som håller på att ta kol på Apple och att detta är ett desperat försök från Apple att råda bot på den å så viktiga marknadsandelen. Håhåjaja. I verkligheten, se bild ovan, går det strålande för Apple. Det är styrelsen som har beslutat att det är dags att sänka paraplyet en aning (se Price Umbrella). Helt i linje med tidigare strategier, jämför hur Apple gjorde med iPod och 8GB-versionen av iPhone 4.

Förr eller senare kommer sentimentet skifta tillbaka och då kommer åter igen profit bli the name of the game.

måndag 10 mars 2014

Pensionssparande

För ungefär 2½ vecka sedan, den 20 februari 2014, aviserade regeringen att den stegvis kommer ta bort avdragsrätten för privat pensionssparande. Förslaget innebär att avdragsrätten sänks från nuvarande 12.000 kr per år till 2.400 kr per år från och med år 2015 för att sedan avskaffas från och med år 2016. Jag tänkte här redogöra för lagändringens ekonomiska följder för den som sparar i IPS (eller för den som överväger att börja spara i IPS).

Av pedagogiska skäl tänkte jag börja med att redogöra för pensionens olika delar. Den som har koll på hur pensionen fungerar (huvuddragen) kan hoppa direkt till avsnittet om hur man maximerar sitt privata pensionssparande.

Om pension
Som bekant består pensionen av tre delar: den allmänna pensionen, tjänstepension och privat pension. Dessa tre delar påverkar inte varandra. De adderas med varandra och blir tillsammans ens pension.

Den allmänna pensionen
Den allmänna pensionen beräknas på alla inkomster (t.ex. arbetslöshetsersättning, sjuk- och aktivitetsersättning och föräldrapenning inkluderas) upp till 7,5 inkomstbasbelopp. 7,5 inkomostbasbelopp uppgår år 2014 till 56.900x7,5 = 426.750 kr (35.563 kr/månad). Den allmänna pensionen har två delar; inkomstpension och premiepension. Varje år avsätts en summa motsvarande 18,5 procent av lön och andra skattepliktiga inkomster till den allmänna pensionen. Av dessa är 16 procent inkomstpension och 2,5 procent premiepension. Premiepensionen (ofta kallad PPM) kan man placera efter eget tycke (görs inget val placeras ens premiepension per automatik i AP7 Såfa).

Tjänstepension
Tjänstepension är pension som följer av ett anställningsförhållande. Arbetsgivaren inbetalar pengar till förmån för arbetstagaren. Hur stort beloppet är beror på lön, hur länge man arbetat, var man arbetat m.m.

Privat pensionssparande (IPS)
Det privata pensionssparandet är frivilligt och något man får ta ställning till själv. Man får vända sig till bank eller försäkringsbolag för att sätta upp ett privat pensionssparande.

Hur maximerar man sitt privata pensionssparande?
Som jag skrev ovan sänks avdragsrätten för privat pensionssparande från 12.000 kr per år (1.000kr/månad) till 2.400 kr per år (200kr/månad) år 2015 och slopas helt (0 kr/månad) år 2016.

Hur bör man då agera för att maximera det privata pensionssparandet? Jag kommer här skippa beräkningarna och resonemangen och gå direkt på slutsatserna. Om man har en inkomst överstigande 433.900 kr per år kan man utnyttja avdragsrätten under år 2014 och 2015 (d.v.s. 12.000 kr under år 2014 och 2.400 kr under år 2015) för att därefter sluta att spara inom ramen för det privata pensionssparandet. Vid beskattningsbar inkomst understigande 433.900 kr (36.158 kr/månad) tjänar man på att redan idag avsluta det privata pensionssparandet (alternativt att inte börja spara i sådant).

Har man ”svårt att hålla i pengarna” kan dock den inlåsningseffekt som IPS ger (utbetalningar kan som tidigast börja vid 55 års ålder) vara gynnsam även om skatteeffekterna rent objektivt inte är fördelaktiga.