För ungefär 2½ vecka sedan, den 20 februari 2014, aviserade regeringen att den stegvis kommer ta bort avdragsrätten för privat pensionssparande. Förslaget innebär att avdragsrätten sänks från nuvarande 12.000 kr per år till 2.400 kr per år från och med år 2015 för att sedan avskaffas från och med år 2016. Jag tänkte här redogöra för lagändringens ekonomiska följder för den som sparar i IPS (eller för den som överväger att börja spara i IPS).
Av pedagogiska skäl tänkte jag börja med att redogöra för pensionens olika delar. Den som har koll på hur pensionen fungerar (huvuddragen) kan hoppa direkt till avsnittet om hur man maximerar sitt privata pensionssparande.
Om pension
Som bekant består pensionen av tre delar: den allmänna pensionen, tjänstepension och privat pension. Dessa tre delar påverkar inte varandra. De adderas med varandra och blir tillsammans ens pension.
Den allmänna pensionen
Den allmänna pensionen beräknas på alla inkomster (t.ex. arbetslöshetsersättning, sjuk- och aktivitetsersättning och föräldrapenning inkluderas) upp till 7,5 inkomstbasbelopp. 7,5 inkomostbasbelopp uppgår år 2014 till 56.900x7,5 = 426.750 kr (35.563 kr/månad). Den allmänna pensionen har två delar; inkomstpension och premiepension. Varje år avsätts en summa motsvarande 18,5 procent av lön och andra skattepliktiga inkomster till den allmänna pensionen. Av dessa är 16 procent inkomstpension och 2,5 procent premiepension. Premiepensionen (ofta kallad PPM) kan man placera efter eget tycke (görs inget val placeras ens premiepension per automatik i AP7 Såfa).
Tjänstepension
Tjänstepension är pension som följer av ett anställningsförhållande. Arbetsgivaren inbetalar pengar till förmån för arbetstagaren. Hur stort beloppet är beror på lön, hur länge man arbetat, var man arbetat m.m.
Privat pensionssparande (IPS)
Det privata pensionssparandet är frivilligt och något man får ta ställning till själv. Man får vända sig till bank eller försäkringsbolag för att sätta upp ett privat pensionssparande.
Hur maximerar man sitt privata pensionssparande?
Som jag skrev ovan sänks avdragsrätten för privat pensionssparande från 12.000 kr per år (1.000kr/månad) till 2.400 kr per år (200kr/månad) år 2015 och slopas helt (0 kr/månad) år 2016.
Hur bör man då agera för att maximera det privata pensionssparandet? Jag kommer här skippa beräkningarna och resonemangen och gå direkt på slutsatserna. Om man har en inkomst överstigande 433.900 kr per år kan man utnyttja avdragsrätten under år 2014 och 2015 (d.v.s. 12.000 kr under år 2014 och 2.400 kr under år 2015) för att därefter sluta att spara inom ramen för det privata pensionssparandet. Vid beskattningsbar inkomst understigande 433.900 kr (36.158 kr/månad) tjänar man på att redan idag avsluta det privata pensionssparandet (alternativt att inte börja spara i sådant).
Har man ”svårt att hålla i pengarna” kan dock den inlåsningseffekt som IPS ger (utbetalningar kan som tidigast börja vid 55 års ålder) vara gynnsam även om skatteeffekterna rent objektivt inte är fördelaktiga.
Visar inlägg med etikett Pensionssparande. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pensionssparande. Visa alla inlägg
måndag 10 mars 2014
söndag 30 juni 2013
Investeringsteoretiska tankar (del 4)
Detta är min första lediga hemmahelg på jag vet inte hur länge. Jag tänkte därför passa på att skriva ner några tankar som snurrat i huvudet de senaste veckorna.
---------------------
Sedan tre månader tillbaka gör jag regelbundna inköp. Jag investerar ett på förhand bestämt belopp på ett på förhand bestämt datum. Jag har även bestämt mig för att vara relativt fullinvesterad hela tiden på årsbasis. Det innebär att jag adderar förväntat nysparande med förväntade aktieutdelningar (båda på årsbasis) och försöker fördela dessa relativt jämt över tolv inköpstillfällen. Eftersom min inkomst av tjänst och mina kapitalinkomster inte är 100 procent jämt fördelade över året byggs överskottslikviditet upp vissa månader och andra månader investerar jag mer än jag "får in". Sett på årsbasis är tanken att det ska gå ganska jämt upp. Såhär långt trivs jag väldigt bra med detta upplägg.
---------------------
Jag har gjort en helvändning angående mitt pensionssparande. Hittills har jag använt Grahams "75-25"-idé. Då det är ca 35 år tills dessa medel kommer tas i anspråk känns det inte motiverat att investera i räntepapper. Nästa gång marknaden får panik kommer jag därför övergå till fördelningen 100 procent aktiefonder. Även här görs regelbundna inköp, inköpet är dock betydligt mindre och görs automatiskt. Mitt val kommer falla på 100 procent Avanza Zero. Tanken bakom detta är helt enkelt att jag tror att svenska företag kommer fortsätta växa och uppvisa fint resultat de kommande tre fyra decennierna samt min tro att aktier över tid avkastar bättre än räntepapper (särskillt vid nu rådande ränteläge).
---------------------
Här och var ser jag investerare som på förhand bestämmer hur deras portfölj ska se ut. De listar ett antal bolag och på förhand bestämmer fördelningen bolagen emellan. Jag säger inte att detta är fel eller att det ens finns rätt och fel, men jag tycker man missar möjligheter när man gör på detta sätt. Naturligtvis ska man analysera ett flertal bolag och försöka identifiera bolag man gärna vill äga, men i vart fall för mig är det priset som är den i huvudsak avgörande faktorn. Det är möjligt att jag kommer ändra mig över tid, men som det är nu har jag inget emot att i säg nio månader i rad investera i ett enda bolag om jag bedömer att jag då får betydligt bättre värde per investerad krona i ifrågavarande bolag än vid investering i andra bolag. Annorlunda uttryckt, jag är villig att utnyttja felprissättningar i marknaden och därigenom under något år ha större positioner i vissa bolag än vad som annars vore att rekommendera (min syn på diversifiering återfinnes här).
---------------------
Sedan tre månader tillbaka gör jag regelbundna inköp. Jag investerar ett på förhand bestämt belopp på ett på förhand bestämt datum. Jag har även bestämt mig för att vara relativt fullinvesterad hela tiden på årsbasis. Det innebär att jag adderar förväntat nysparande med förväntade aktieutdelningar (båda på årsbasis) och försöker fördela dessa relativt jämt över tolv inköpstillfällen. Eftersom min inkomst av tjänst och mina kapitalinkomster inte är 100 procent jämt fördelade över året byggs överskottslikviditet upp vissa månader och andra månader investerar jag mer än jag "får in". Sett på årsbasis är tanken att det ska gå ganska jämt upp. Såhär långt trivs jag väldigt bra med detta upplägg.
---------------------
Jag har gjort en helvändning angående mitt pensionssparande. Hittills har jag använt Grahams "75-25"-idé. Då det är ca 35 år tills dessa medel kommer tas i anspråk känns det inte motiverat att investera i räntepapper. Nästa gång marknaden får panik kommer jag därför övergå till fördelningen 100 procent aktiefonder. Även här görs regelbundna inköp, inköpet är dock betydligt mindre och görs automatiskt. Mitt val kommer falla på 100 procent Avanza Zero. Tanken bakom detta är helt enkelt att jag tror att svenska företag kommer fortsätta växa och uppvisa fint resultat de kommande tre fyra decennierna samt min tro att aktier över tid avkastar bättre än räntepapper (särskillt vid nu rådande ränteläge).
---------------------
Här och var ser jag investerare som på förhand bestämmer hur deras portfölj ska se ut. De listar ett antal bolag och på förhand bestämmer fördelningen bolagen emellan. Jag säger inte att detta är fel eller att det ens finns rätt och fel, men jag tycker man missar möjligheter när man gör på detta sätt. Naturligtvis ska man analysera ett flertal bolag och försöka identifiera bolag man gärna vill äga, men i vart fall för mig är det priset som är den i huvudsak avgörande faktorn. Det är möjligt att jag kommer ändra mig över tid, men som det är nu har jag inget emot att i säg nio månader i rad investera i ett enda bolag om jag bedömer att jag då får betydligt bättre värde per investerad krona i ifrågavarande bolag än vid investering i andra bolag. Annorlunda uttryckt, jag är villig att utnyttja felprissättningar i marknaden och därigenom under något år ha större positioner i vissa bolag än vad som annars vore att rekommendera (min syn på diversifiering återfinnes här).
fredag 5 april 2013
Anekdot om pensionssparande
Jag förmodar att de flesta av mina läsare är långsiktiga och relativt pålästa investerare. Förmodligen kommer detta inlägg inte tillföra något nytt, men om jag kan hjälpa någon har inlägget gjort sin nytta.
När jag blev anställd på den byrå där jag idag arbetar tecknades ett antal försäkringar för mig och en tjänstepensionsplan upprättades. I samband med detta fick jag träffa den försäkringsmäklare som byrån brukar anlita. Efter att ha svarat på en lång rad frågor om familjesituation m.m. kom vi till frågan om hur min tjänstepension skulle investeras.
Försäkringsmäklaren rekommenderade en aktivt förvaltad fond och berättade om alla tänkbara fördelar som aktivt förvaltade fonder medför, såsom att fondförvaltaren kan begränsa förluster när börsen går ner och maximera vinsterna när den går upp m.m. För den som inte är speciellt påläst kan detta låta som ett bra förslag.
Jag orkade inte argumentera med karln, utan svarade något i stil med att "mmm, det låter intressant, jag tar den", men tänkte samtidigt att jag skulle beställa min personliga kod och byta själv.
När min personliga kod väl kom tog jag en titt på vad det egentligen var som jag blivit rekommenderad. Jag kommer inte ihåg exakt hur mycket förvaltningsavgiften uppgick till, men jag hade naturligtvis blivit rekommenderad en hutlöst dyr fond som investerade i fem andra svindyra fonder tillhörande samma fondbolag. Med andra ord hade jag blivit rekommenderad en sinnrik lösning där jag under många år framöver skulle bli mjölkad i flera led. Det är inte så farligt att ligga i en sådan fond under några dagar, men det hade varit ett otrevligt uppvaknande att upptäckta detta efter säg 40 års tid.
Jag gjorde ett liknande "experiment" för några år sedan när jag besökte min lokala husbank och önskade sätta upp en IPS. Husbanken var "ärligare" än försäkringsmäklaren, men jag blev även då rekommenderad en fond med betydligt högre avgifter än vad jag personligen känner mig komfortabel med.
Idag ligger min IPS hos Avanza, vilket jag är väldigt nöjd med (inga avgifter och tillgång till Avanza ZERO). Både IPS och PPM investeras i enlighet med vad jag beskrivit i ett tidigare inlägg.
På tal om förvaltningsavgifter och pension kan det även nämnas att det fanns en intressant upplysning i "årsbesked för din allmänna pension" som skickades ut för en tid sedan. Den genomsnittlige pensionsspararen betalade år 2012 en total fondavgift (PPM) om 0,32 procent, vilket t.ex. kan jämföras med mina 0,03 procent.
Som jag skrev inledningsvis har Du som läsare säkert full koll på detta. Om Du däremot inte valt Dina fonder själv rekommenderar jag att Du tar en titt på vilka fonder Du har. Det kan finnas betydande belopp att spara.
fredag 3 februari 2012
IPS och PPM
Det finns lite olika uppfattningar angående om man borde pensionsspara eller ej (att man bör spara i allmänhet ses som en självklarhet). Det finns vissa som anser att man bara borde pensionsspara om man har svårt att hålla i sina pengar, detta eftersom pensionssparande ger en inlåsningseffekt. Andra anser att om man kan hålla i sina pengar bör man inte pensionsspara överhuvudtaget, just eftersom det ger en inlåsningseffekt.
Personligen tycker jag att man bör pensionsspara, oavsett man har svårt att hålla i pengar eller ej. Om man har svårt att hålla i sina pengar bör man dock enligt min uppfattning pensionsspara lite mer och om man kan hålla i sina pengar kan man penionsspara lite mindre.
Personligen tycker jag att man bör pensionsspara, oavsett man har svårt att hålla i pengar eller ej. Om man har svårt att hålla i sina pengar bör man dock enligt min uppfattning pensionsspara lite mer och om man kan hålla i sina pengar kan man penionsspara lite mindre.
Person A sparar 500 kr per månad i 40 år och förräntar detta kapital med åtta procent per år. Person A skulle då efter 40 år ha sparat ihop cirka 900.000 kr varav cirka 660.000 kr är hänförligt till ränta-på-ränta.
Placeringsstrategi
Jag är en stark förespråkare för direktägande av aktier. När det gäller PPM kommer jag som svensk medborgare dock inte undan fonder. När det gäller IPS är jag villig att förvalta dessa medel med samma strategi som min PPM.
I The Intelligent Investor skriver Benjamin Graham följande:
"We have suggested as a fundamental guiding rule that the investor should never have less than 25% or more than 75% of his funds in common stocks, with a consequent inverse range of between 75% and 25% in bonds."
Strategin innebär i korthet att man sätter en fast relation mellan aktier och obligationer och sedan upprätterhåller denna relation. Varför ska man krångla med det? Huvudsakligen av två anledningar: 1) aktiesparande har historiskt sett givit bättre avkastning än annat sparande (inflationsskydd), och 2) ombalansering leder till att man köper aktier vid nedgång (då aktierna börjar bli billiga) och säljer vid uppgång (när aktierna börjar bli dyra), dvs buy low, sell high, vilket är ett sunt beteende.
Jag rekommenderar att man väljer index- och räntefonder med högkvalitativa och välkända underliggande värdepapper. Fonderna skall även ha hög transparens och mycket låga eller helst inga avgifter. Just låga avgifter är väldigt viktigt. Beakata följande räkneexempel.
Person A och person B pensionssparar i var sin IPS. Båda börjar samtidigt och sparar i 40 år. Både Person A:s fonder och person B:s fonder avkastar lika mycket, men person A betalar en förvaltningsavgift om en procent per år, medan person B inte betalar någon förvaltningsavgift alls. En procent låter inte så mycket, men hur mycket är det egentligen? Det beror självfallet på hur mycket man sparar, men person A kommer efter 40 år att ha betalat cirka 1/3 av "sin pension" till sin fondförvaltare, annorlunda uttryckt: person A kommer att ha 1/3 mindre pension än person B, t.ex. om person A har 667.000 kr kommer person B att ha 1.000.000 kr. Slutsats: håll Dig undan avgifter!
Person A och person B pensionssparar i var sin IPS. Båda börjar samtidigt och sparar i 40 år. Både Person A:s fonder och person B:s fonder avkastar lika mycket, men person A betalar en förvaltningsavgift om en procent per år, medan person B inte betalar någon förvaltningsavgift alls. En procent låter inte så mycket, men hur mycket är det egentligen? Det beror självfallet på hur mycket man sparar, men person A kommer efter 40 år att ha betalat cirka 1/3 av "sin pension" till sin fondförvaltare, annorlunda uttryckt: person A kommer att ha 1/3 mindre pension än person B, t.ex. om person A har 667.000 kr kommer person B att ha 1.000.000 kr. Slutsats: håll Dig undan avgifter!
Hur gör jag?
Jag har 75 procent i aktier och 25 procent i räntebärande papper. Aktiedelen utgörs av Avanza ZERO och räntedelen utgörs av Spiltan Räntefond Sverige. Avanza ZERO är en passivt förvaltad aktiefond som i princip följer SIXRX (jag tror att man kan räkna med att Avanza ZERO går 0,737% sämre än SIXRX). Vidare är Avanza ZERO avgiftsfri. Spiltan Räntefond är en kort räntefond som placerar sina medel i räntebärande värdepapper utfärdade i svenska kronor. Den genomsnittliga löptiden för placeringarna, mätt på den totala fondförmögenheten, är maximalt 1 år. Spiltan Räntefonds förvaltningsavgift uppgår till 0,1%.
Jag ombalanserar vid relationerna 77/23 och 73/27. Om man inte ids hålla koll på denna relation föreslår jag att man ombalanserar två gånger per år, förslagsvis vid nyår och på sommaren precis innan man går på semester. I detta sammanhang skall man även komma ihåg att courtage inte utgår vid köp och försäljning av fonder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)