söndag 24 november 2013

Smartphone- och tabletmarknaden

I förra inlägget tog jag en titt på Apples siffror för 2013, med visst fokus på kassaflödet. Jag konstaterade då att Apple tuffar på (omsättning upp ca 10% och Owner Earnings upp ca 8%), detta trots domedagsrubrikerna i finansmedia.

I dagens inlägg tänkte jag titta lite närmare på smartphone- och tabletmarkanden. Jag kommer i allt väsentligt att titta på omsättning och vinst. Jag kommer således inte analysera konkurrensfördelar såsom ekosystem m.m.

Det finns en stor osäkerhetsfaktor när det gäller dessa marknader, detta då Apples konkurrenter är allt annat än transparenta.

Smartphone- och tabletmarknaden (iPhone och iPad) är Apples två i särklass viktigaste marknader som står för 55 respektive 20 procent av Apples totala vinst. Som jag skrev i förra inlägget var (under det gångna året) iPhoneförsäljningen upp ca 20% och iPadförsäljningen upp ca 22% enheter. I finansmedia kan man dock lätt få en annan bild, nämligen att Apple håller på att haverera.

I Android global market share now exceeds 80% kan man läsa att Android under det gångna året gått från 74,9 till 81,0 procent marknadsandel medan iOS under samma period backat från 14,4 till 12,9 procent. Given denna data är det lätt att dra slutsatsen att det går bra mycket bättre för Android än för iOS.

I Apple iPhone's share of the smartphone market declines kan man läsa bl.a. att Apple iPhones marknadsandel sjönk från 16,6 till 13,2 procent (q2-12 jämfört med q2-13) och att Android mellan 2012 och 2013 ökat från 69,1 till 79,3 procent. Här ser det åter igen ut som att Android springer ifrån iPhone.

I Ipad sales are slumping, and Apple's share of the tablet market is in a tailspin kan man läsa bl.a. att Apples iPad-försäljning sjönk 27 procent under Apples Q3 och att Apple inte längre dominerar tablet-marknaden då marknadsandelen sjunkit från 60 till 32 procent på ett år. Även här verkar det onekligen som att Apple har allvarliga problem.

Riktigt så enkelt är det dock inte.

Den första artikeln skulle innebära att fyra av fem smartphones, tablets m.m. kör Android som operativsystem. Det kan ju tyckas vara lite mycket, men siffrorna stämmer faktiskt, se ABIs undersökning. Vad är det då som är galet eller gör det hela missvisande? Jo, i USA (och förmodligen i många andra I-länder också för den delen) är mer än 40 procent av alla smartphones av modell iPhone, medan cirka 50 procent är Android-telefoner. På andra håll i världen är Android mer dominant, men det är nog bara i Kina och kanske i Indien som över 80 procent använder Android, se artikel i the Guardian. Som parentes kan nämnas att Googleutvecklade Android är väldigt fragmenterad. Den nyaste mjukvaran "Jelly Bean" (vilket faktiskt är tre olika versioner) körs på ca 52%, "Gingerbread" kör på ca 26%, "Ice Cream Sandwich" körs på ca 20%, "Froyo" på ca 2% och "Honeycomb" körs på <1% av Androidapparaterna, se Android developer dashboard.

I den andra artikeln kan man läsa att iPhone tappar marnadsandel till Android. Detta skulle kunna vara oroväckande för Apples ägare. Under lång tid har man inte haft någon speciellt bra koll på hur det gått för Apples konkurrenter och det har man för övrigt fortfarande inte. Anledningen är som jag nämnde ovan att konkurrenterna inte är speciellt transparenta. Onsdagen den 6 november 2013 hände dock något stort, Samsung höll ett möte för att lugna några nervösa investerare. Då framkom intressanta uppgifter, se artikel i Apple insider. Endast 1/3 av Samsungs smartphoneförsäljning är "high-end" d.v.s. sådana som rimligen kan jämföras med iPhone. Vidare framgick att detta "high-end"-segment för närvarande inte växer. Samsungs omsättningstillväxt beror således allenast på att bolaget vräker ut "low-end"-produkter till vad som får förmodas vara mycket låg marginal. För närvarande delar Apple och Samsung på 109% av vinsterna i mobiltelefonisektorn, övriga går med förlust. Vinsterna är fördelade så att Apple tar 56% och Samsung 53%.

I den tredje artikeln kan man lätt få intrycket att konkurrenterna "kommit ikapp" och att Apple har allvarliga problem - i vart fall när det gäller iPad. Åter igen är det dock dagens journalistisk som är problemet. Allt för många journalister ägnar för mycket tid åt att försöka sälja "klick" och för lite tid att upplysa allmänheten. Vad är det egentligen för några tablets som håller på att konkurrera ut Apples iPad? Svaret är att många av "tabletsen" faktiskt inte är tablets överhuvudtaget, utan s.k. "TV sticks" d.v.s. Android-baserade mediaspelare i prisklassen 40-100 USD, se artikel av Philip Elmer-DeWitt. Vidare misstänker jag att en hel del tablets ges bort (t.ex. köp en Samsung-TV, få en Samsung-tablet gratis), vilket också räknas in i dessa shipments, jag har dock ingen källa för detta. Jag har inte hittat någon uppgift om vinstfördelning i tabletsektorn men jag förmodar att Apple tar hem all eller nästan all vinst på tabletmarknaden. Aningen vinklat skulle man kunna säga att de som faktiskt vill använda sin tablet till någonting väljer iPad. Det kan låta aningen partiskt, men med en 94%-ig markandsandel inom ubildning och nästan 93%-ig andel av tablet activations bland små- och medelstora företag (notera dock att den sista artikeln är ett år gammal) är jag nog inte helt ute och cyklar med det antagandet. Som parentes kan nämnas att jag läste en artikel häromdagen om en Irländsk skola som försökte byta ut böcker mot HP-tablets. Rektorn beskrev detta som "unmitigated disaster". Hade det fungerat med Apples iPad? Det är upp till var och en att avgöra.

Avslutningsvis...

Under det gångna året ökade Apple sin iPhoneförsäljning med ca 20%. Samsungs försäljning, för smartphones någorlunda jämförbara med iPhone, står enligt bolagets egna uppgifter still. Apple tar 56% och Samsung 53% av vinsterna i segmentet, övriga konkurrenter går med förlust. Att marknadsandelen minskar genom att low-end smartphones vräks ut i asien och att detta är ett hot mot Apple är lite som att säga att 100-kronors plastklockor hotar Rolex, det låter bara löjligt.

Under det gångna året ökade Apple sin iPadförsäljning med 22%. I brist på data vet jag faktiskt inte hur mycket konkurrenterna säljer eller hur mycket vinst de genererar. Avsaknaden av siffror, att Microsoft fick göra en $900 miljoners avskrivning på sina tablets för ett halvår sedan samt att iPad har ett stadigt tag på både utbildnings- och företagssidan får mig dock att ana att det inte går speciellt bra för konkurrenterna i detta segment.

tisdag 29 oktober 2013

Apple 2013

I brist på nyktra analyser av Apple tänkte jag titta närmare på vad som faktiskt hände med Apple under 2013. I Peter Lynchs anda tänkte bilda mig en egen uppfattning av om "the original story continues [to] make sense".

Jag tänker här inte ens bemöda mig med att kommentera de dumheter finanspressen skriver, nu för tiden verkar alla slutsatser vara tillåtna oberoende av om de uppenbart saknar stöd i verkligheten eller ej.

Nåväl, Apples brutna räkenskapsår gick till ända den 28 september 2013 och siffrorna blev tillgängliga igår kväll (28 oktober 2013) svensk tid.

Som Du ser i bilagd fil är EPS ner 9,97 procent från 44,15 till 39,75$/aktie. Under samma tid är försäljningen (Net sales) upp 9,2 procent från 156 508 till 170 910 MUSD. Försäljning upp och vinst ner innebär således att marginalen (gross margin) sjunkit.

Igår kväll när jag såg att försäljningen var upp ca 10 procent och att vinsten var ner ca 10 procent var min spontana känsla att vinsttappet var misstänkt stort. Du som följt min blogg ett tag är sannolikt bekant med att jag inte bryr mig om bokföringsmässig vinst, utan att för mig är det kassaflödet som är intressant.

Det operationella kassaflödet, OCF, växte med 5,53 procent under det gångna året. CAPEX sjönk glädjande nog från 18,58 till 17,21 procent. Detta innebar att OEPS-tillväxten uppgick till 8,01 procent.

Under samma period som den bokföringsmässiga vinsten (dvs den siffran som utgör underlag för beskattning) sjönk med ca 10 procent, ökade den verkliga vinsten med cirka 8 procent. Detta fick även till följd att kvoten OE/E ökade från 0,99 till 1,19. Alltså, förra året stämde bokföringsmässig- och verklig vinst bra överens, i år är verklig vinst ca 20 procent större än bokföringsmässig vinst. Tänk vad lite trixande med Deferrd revenue m.m. kan göra =).

Vad har man då gjort med OE? 10 564 MUSD har gått till utdelning (Dividends and dividend equivalent rights paid) och 22 860 MUSD har gått till återköp (Repurchase of common stock). Vidare har långfristiga värdepapper (Long-term marketable securities) ökat med 14 093 MUSD, kortfristiga värdepapper (Short-term marketable securities) ökat med 7 904 MUSD och kassan (Cash and cash equivalents) ökat med 3 513 MUSD. Ett mycket överkapitaliserat Apple fortsätter således att bli än mer överkapitaliserat. Apple hade med andra ord kunnat köpa tillbaka dubbelt så mycket aktier som man gjorde och ändå fått pengar över vid årets slut.

I runda slängar kan man säga att Apples vinst är uppdelad enligt följande: 55% iPhone, 20% iPad, 10% Mac, 10% iTunes/Software/Services och resterande ca 5% är iPod och Accessories (ungefär jämt fördelat mellan de två).

För de två i särklass viktigaste inkomstkällorna, iPhone och iPad, gick försäljningen enligt följande. Under det gångna året var iPhoneförsäljningen upp 20,16 procent till 150 257 miljoner enheter och iPadförsäljningen upp 21,82 procent till 71 033 miljoner enheter. Som alla vid det här laget borde veta är Macförsäljningen i nedåtgående trend och tappar vanligtvis försäljning varje kvartal, man vinner dock marknadsandelar gentemot PC då hela PC-branschen går än sämre. ITunes/Software/Services brukar växa med ungefär 20 procent per år och utgör successivt en allt större del av den totala vinsten. Apple går således successivt från ett nichat teknikföretag till mer av ett konsumentelektronikföretag, vilket i mitt tycke innebär lägre risk för ägarna.

Avslutningsvis, under det gångna året var försäljning upp 9,2 procent och bokföringsmässig vinst ner 10 procent. Den verkliga vinsten, OE, var under samma tidsperiod upp 8 procent. 8 procents OEPS-tillväxt är inte dåligt för ett bolag som för närvarande handlas runt P/OE 11,2 (P/E 13,3). Efter avdrag för cash och alla marketable securities (ca 156$/aktie) handlas Apple nu runt P/OE 7,9.

Samtidigt säljer Apples samtliga produkter bra eller i vart fall bättre än konkurrenterna.

Alltså, till skillnad från vad finanspressen skriver, "the original story continues [to] make sense".

måndag 30 september 2013

Företagsanalys Nolato

Midcap-noterade Nolato är en underleverantör som erbjuder produkter och produktsystem baserade på polymera material såsom plast, silikon, gummi och TPE.

Bolaget har tre affärsområden att stå på vilka i runda slängar står för 1/3 vardera av omsättningen – Medical, Telecom och Industrial. Affärsområdena har från tid till annan lite varierande påverkan på resultatet. Medical tenderar till att vara någorlunda konjunkturokänslig medan Telecom och Industrial är mer konjunkturberoende.

Under lite ”sämre” år (t.ex. 2011) bär Medical upp ca hälften av Bolagets resultat. Det är en målsättning från Bolagets sida att Medical skall växa och framöver svara för närmare 40-50 procent av omsättning, jämfört med dagens ca 1/3. Medical prioriteras numera vid företagsförvärv.



Hållpunkter från ovanstående sammanställning (och från årsredovisningarna)
  • Inga Graham-starka finanser. Balanslikviditet uppgående till 1,09 och rörelsekapital minus långfristiga skulder uppgående till -112 Mkr. Nettoskuld uppgående till 78 Mkr. Detta är baserat på 2012 års siffror.
  • Intjäningsstabilitet. Den (genomsnittliga) årliga EPS-tillväxen uppgår till 17,95 procent de senaste tre åren, 6,14 procent de senaste fem åren och 1,58 procent de senaste sju åren.
  • Utdelningsstabilitet. Direktavkastningen brukar ligga strax över 6-7 procent.
  • Bolaget är familjeägt. Familjen Paulsson innehar ca 12,1 procent av kapitalet och drygt 20,7 procent av rösterna. Familjen Jorlén innehar ca 10,0 procent av kapitalet och drygt 24,6 procent av rösterna. Familjen Boström innehar ca 10,0 procent av kapitalet och drygt 19,6 procent av rösterna. Värt att nämna är också att Lannebo fonder innehar ca 10,7 procent av kapitalet och ca 5,5 procent av rösterna.
  • Samtliga ägarfamiljer är representerade i styrelsen. Det senaste året har insynspersoner, i allt väsentligt, ägnat sig åt att minska exponeringen mot Bolaget, se insynsregistret.
  • ROE runt 13-14 procent, CAPEX runt 40-45 procent och OE/E ligger strax över 1,1-1,2 (Bolaget tjänar således mer pengar ”kassaflödesmässigt” än vad som redovisas som bokföringsmässig vinst).

Avslutningsvis
Den finansiella ställningen är inte svag, men den är inte så stark som jag skulle önska. EPS-tillväxten för låg för min smak (man bör även här fästa uppmärksamhet vid att jämförelseåret 2012 var ett ”bra” år med ca 2,3 procentenheter högre ROE än genomsnitt, vilket kan ifrågasättas om det är en långsiktigt hållbar marginal, troligen inte). Vidare är CAPEX (40-45 procent) i min smak för högt. Att affärsområdet Telecom delvis är beroende av Nokia oroar mig en aning. Sammantaget ser Bolaget ganska välskött ut, men det är ingen pärla.

Långt mellan inläggen


Nu var det länge sedan jag publicerade ett nytt inlägg här på bloggen, på dagen tre månader för att vara exakt. Detta beror inte på dalande intresse utan endast att jag spenderat mycket tid och energi på karriären och att det då varken funnits tid eller energi till att författa några genomtänkta inlägg. Min förhoppning är att på sikt kunna ägna mer tid åt fundamentalanalys. Gissningsvis kommer jag dock även kommande månader att ha ”lite ont om tid”.

Det senaste tre månaderna har jag läst kvartalsrapporterna i de bolag jag äger (även om det inte blivit någon djupare analys), följt finansmedia, bloggar m.m. samt gjort mina månatliga inköp. Därutöver har jag analyserat några bolag med många intressanta insikter som följd. I kort har jag alltså hållit mig uppdaterad även om detta inte gjort avtryck i bloggen.

För att få lite liv i bloggen tänkte jag nu publicera en av de bolagsanalyser jag författat de senaste månaderna.

söndag 30 juni 2013

Investeringsteoretiska tankar (del 4)

Detta är min första lediga hemmahelg på jag vet inte hur länge. Jag tänkte därför passa på att skriva ner några tankar som snurrat i huvudet de senaste veckorna.

---------------------

Sedan tre månader tillbaka gör jag regelbundna inköp. Jag investerar ett på förhand bestämt belopp på ett på förhand bestämt datum. Jag har även bestämt mig för att vara relativt fullinvesterad hela tiden på årsbasis. Det innebär att jag adderar förväntat nysparande med förväntade aktieutdelningar (båda på årsbasis) och försöker fördela dessa relativt jämt över tolv inköpstillfällen. Eftersom min inkomst av tjänst och mina kapitalinkomster inte är 100 procent jämt fördelade över året byggs överskottslikviditet upp vissa månader och andra månader investerar jag mer än jag "får in". Sett på årsbasis är tanken att det ska gå ganska jämt upp. Såhär långt trivs jag väldigt bra med detta upplägg.

---------------------

Jag har gjort en helvändning angående mitt pensionssparande. Hittills har jag använt Grahams "75-25"-idé. Då det är ca 35 år tills dessa medel kommer tas i anspråk känns det inte motiverat att investera i räntepapper. Nästa gång marknaden får panik kommer jag därför övergå till fördelningen 100 procent aktiefonder. Även här görs regelbundna inköp, inköpet är dock betydligt mindre och görs automatiskt. Mitt val kommer falla på 100 procent Avanza Zero. Tanken bakom detta är helt enkelt att jag tror att svenska företag kommer fortsätta växa och uppvisa fint resultat de kommande tre fyra decennierna samt min tro att aktier över tid avkastar bättre än räntepapper (särskillt vid nu rådande ränteläge).

---------------------

Här och var ser jag investerare som på förhand bestämmer hur deras portfölj ska se ut. De listar ett antal bolag och på förhand bestämmer fördelningen bolagen emellan. Jag säger inte att detta är fel eller att det ens finns rätt och fel, men jag tycker man missar möjligheter när man gör på detta sätt. Naturligtvis ska man analysera ett flertal bolag och försöka identifiera bolag man gärna vill äga, men i vart fall för mig är det priset som är den i huvudsak avgörande faktorn. Det är möjligt att jag kommer ändra mig över tid, men som det är nu har jag inget emot att i säg nio månader i rad investera i ett enda bolag om jag bedömer att jag då får betydligt bättre värde per investerad krona i ifrågavarande bolag än vid investering i andra bolag. Annorlunda uttryckt, jag är villig att utnyttja felprissättningar i marknaden och därigenom under något år ha större positioner i vissa bolag än vad som annars vore att rekommendera (min syn på diversifiering återfinnes här).

torsdag 13 juni 2013

Återbesök hos AOIL

För drygt ett halvår sedan skrev jag ett inlägg om Alliance Oil och dess preferensaktie. Igår fick jag, via min nätmäklare Avanza, ett erbjudande att teckna preferensaktier i Alliance Oil. Jag tänkte att det därför var värt att göra ett återbesök hos bolaget.

Från förra analysen är det värt nämna att jag såg allvarligt på skuldsättningsgraden, både att de långfristiga skulderna kändes oroväckande stora men även att skulderna ökade. Det har framkommit ny data sedan min förra analys. Långfristiga skulder 31 dec 2012 är upp ca 18 procent jämfört med samma period 2011. Kortfristiga skulder är upp 83 procent under samma period. Det är möjligt att det finns bra fundamentala förklaringar till detta, i mitt tycke är det dock oroväckande att se skulder öka på detta vis.

Jag tyckte inte bolaget hade en gynnsam ägarbild. Ledningsförhållande kunde även varit bättre, i synnerhet då ledningen i allt väsentligt saknar ägande i bolaget.

Min största kritik var dock att AOILs (förvisso fina) vinstutveckling inte hade stöd i kassaflödet. Bolaget uppvisar en fin vinstutveckling, men "kassaflödesmässigt" görs årliga förluster. Som bekant är vinsten något av en åsikt (eller som jag brukar säga, endast en siffra som avgör hur mycket skatt bolaget skall erlägga) medan den verkliga vinsten återfinnes i kassaflödet.

I pressreleasen av den 5 juni 2013 står följande att läsa angående varför AOIL emitterar nya aktier: "I syfte att öka Bolagets finansiella flexibilitet och för att tillvarata nya tillväxtmöjligheter har styrelsen i Alliance Oil, baserat på ett bemyndigande från årsstämman, beslutat att genomföra en nyemission av preferensaktier...".

När ett bolag, oavsett vilket det är, anger vaga skäl vid nyemission bör man som investerare dra öronen åt sig. Styrelsen säger här "öka bolagets finansiella flexibilitet" och "för att tillvarata tillväxtmöjligheter". Hade pengarna varit öronmärkta för ett specifikt projekt hade styrelsen med högsta sannolikhet skrivit att medlen skulle gå dit, så verkar dock inte vara fallet. Jag misstänker att medlen skall användas till den löpande driften och för att betala utdelning till de som tecknade preferensaktier i förra vändan.

För mig är det obegripligt hur man som ägare kan gå med på att skjuta till ett större belopp till bolaget (i utbyte mot aktier) för att sedan få ett mindre belopp tillbaka i utdelning (som man dessutom måste skatta på). Värdeförstöring.

Vad kan man lära sig av detta? Jag skulle nog säga att lärdomen är våga vägra förhoppningsbolag. Det är helt ok att köpa "turnarounds" (dvs. bolag man bedömer ha tillfälliga problem och som handlas med rabatt), men man måste vara beredd att äga bolaget även om kvalitetsförbättringen inte sker. Man kan t.ex. köpa ett bolag i tron/förhoppningen att vinstmarginalen skall återhämta sig, men man måste vara beredd att äga bolaget och få ett ok utfall med invsteringen även om kvalitetsförbättringen inte infinner sig. Om man vill äga AOIL utan att en kvalitetsförbättring infinner sig är upp till var och en, personligen avstår jag dock.

fredag 7 juni 2013

Aktieutdelningar (del 2)

Nu var det länge sedan jag skrev något inlägg på bloggen. Inläggstorkan beror inte på svalnat intresse eller dylikt, utan endast (väldigt) hög arbetsbelastning. Det var länge sedan jag hade en ledig helg nu.

-----------------------

För lite över ett år sedan skrev jag ett inlägg om aktieutdelningar. Inlägget syftade till att avdramatisera aktieutdelningars betydelse. Läs gärna inlägget i sin helhet om Du inte redan gjort det.

Som togs upp i förra årets inlägg är utdelningsmomentet i sig inte värdeskapande, utan endast omallokering av kapital. Jag skrev då bl.a. att det är stor skillnad mellan att inte kunna dela ut pengar till ägarna och att välja att inte dela ut pengar till ägarna. Jag efterlyste att man borde lägga mindre vikt vid just utdelningsmomentet och istället ta en titt under ytan och lägga mer vikt vid att analysera OCF, CAPEX och OE.

Jag tänkte i detta inlägg titta på myntets andra sida, det vill säga vilka fördelar som aktieutdelningar för med sig.

Vid sidan av vad jag skulle kalla ”personliga” anledningar såsom att aktieutdelningar kan, helt eller delvis, täcka ens levnadsomkostnader, finns enligt mig tre huvudsakliga finansiella fördelar med aktieutdelningar, dessa är:

1) Handlingsutrymme. Aktieutdelningar flyttar handlingsutrymme från bolagsledningen till ägarna. Ledningen ges mindre möjlighet att slösa bort pengarna på vad Peter Lynch skulle rubricera ”diworsification” eller att i övrigt hitta på andra galenskaper.

2) Kursstabilisering. Aktieutdelningar (direktavkastningen) har en tendens att bringa stabilitet till aktiekursen och kan förhindra att kursen sjunker så djupt som den annars skulle kunna göra.

3) Högre värdering. Bolag som år efter år höjer utdelningen har historiskt ”belönats” med relativt hög värdering.

tisdag 7 maj 2013

Investeringsteoretiska tankar (del 3)

Som bekant har jag inte varit tillfreds med mina inköpsrutiner och min hantering av räntebärande medel i portföljen. Jag har funderat kring både flexibla och mekaniska förhållningssätt, räntebärande medels andel av portföljen och sinnrika lösningar kring hur den räntebärande andelen av portföljen kan användas vid börsnedångar. Jag har lärt mig en del och ångrar inte att jag lagt energi på att fundera i dessa banor. Kort sagt är jag dock inte nöjd med de slutsatser jag hittills dragit. Ett problem är att det mig veterligen inte finns någon annan som präntat ner några geniala tankar på detta område heller. Är det få som funderat kring detta ämne? Osannolikt. Finns det på tok för många variabler för att komma fram till något vettigt? Jag börjar nog tro att detta ligger närmare sanningen.

Jag tänkte därför lämna tankegångarna kring vad som sannolikt vore ett optimalt förhållningssätt för att istället fokusera på mina styrkor och från dessa få fram ett förhållningssätt. Mina styrkor (vilka förmodligen även gäller de flesta av mina läsare), när det gäller att investera i kapitalmarknaderna, är enligt mig själv följande:
  1. Jag behöver inte kapitalmarknaderna, jag har ett arbete och tjänar de pengar jag behöver. Jag investerar i kapitalmarknaderna för att jag över tid vill tjäna pengar, inte för att jag måste tjäna pengar. 
  2. Jag kan värdera värdepapper och identifiera bra bolag (jag kan dock naturligtvis bli bättre på det)
Dessa styrkor skulle i praktiken kunna tillämpas enligt följande:
  1. Göra regelbundna inköp. Investera ett på förhand bestämt belopp varje månad så länge jag hittar aktier i bra bolag till ett rimligt pris. Handlas inte aktier i bra bolag till rimligt pris avvaktar jag (tålamod). I takt med att förvärvsinkomst och kapitalinkomst ökar, ökar det månatliga investeringsbeloppet.
  2. Inte förlora pengar. Investera i ett fåtal bra bolag, det vill säga bolag med stark balansräkning, bra historik, fin tillväxt, gynnsam ägarbild, kompetent ledning, stabila kassaflöden m.m. (de gamla vanliga kriterierna jag tittar på i mina företagsanalyser).
  3. Compounding. Att sedan låta kapitalismen göra sitt och inte underskatta effekten av ränta-på-ränta och att ha pengar investerade i kapitalmarknaden över lång tid.
Att inte ”behöva” kapitalmarknaderna och att kunna värdera värdepapper gör att jag t.ex. kan köpa aktier när aktier är billiga och risken därmed är låg. Om aktier är dyra kanske t.ex. obligationer är billiga. Det vill säga att jag kan investera mitt kapital där jag anser mig få mest värde per investerad krona utan att behöva oroa mig för eller behöva anpassa mig efter hur marknaden värderar värdepappret de kommande månaderna eller åren. Jag vet vad jag letar efter och om jag inte hittar något att investera i (till ett attraktivt pris) kan jag avstå.

Detta till skillnad från någon som känner sig tvingad att snabbt tjäna pengar i kapitalmarknaderna och som inte kan värdera värdepapper. Då riskerar man att köpa värdepapper dyrt (och därmed dra på sig onödigt hög risk) eller att ägna sig åt spel/spekulation då man har oddsen mot sig. Man försöker forcera fram avkastning, vilket oftast inte slutar väl.

Sammantaget innebär det sagda att jag börjar tro att det vettigaste för mig vore att vara relativt fullinvesterad hela tiden (endast ha någon procent räntebärande till följd av att mina inkomster inte är 100 procent jämt fördelade över året), att göra regelbundna inköp så länge jag hittar rimligt värderade aktier, att endast köpa välskötta bolag och sist men inte minst att förlita mig på kapitalismen och att låta tiden göra sitt.

måndag 29 april 2013

Om fundamentalanalys

Den senaste tiden har jag sett många vilsna själar som verkar missförstått vad fundamentalanalys (FA) är för något och vad man kan förvänta sig om man investerar utifrån ett sådant synsätt.

Inledningsvis vill jag ha sagt att FA har ingenting att göra med att förutse marknadens irrationella svängningar. Det innebär även att en FA inte är felaktig bara för att ett bolag (kortsiktigt) värderas åt det ena eller andra hållet.

Det finns ingen knivskarp definition av FA, men i kärnan handlar FA om att försöka prognosticera ett bolags framtida utveckling genom att analysera dess fundamentala egenskaper. Vad är fundamentala egenskaper? Jag skulle säga att det är egenskaper som har med det specifika bolaget att göra; egenskaper man kan finna genom att analysera räkenskapsmaterial, ledning och ägande, konkurrensfördelar, konkurrenter och marknader.

Grundtanken är väldigt enkel. På lång sikt följer ett bolags värdering dess vinstutveckling (då avses ”riktig vinst” som är underbygd av utdelningsbart kassaflöde, inte ”Alliance Oil-vinst” där ägarna vid årets slut måste skjuta till mer pengar för att bolaget ska överleva trots att bolaget visar vinst i resultaträkningen).

Varför är jag så säker på att bolags värdering på lång sikt följer vinstutvecklingen i bolaget? Jo, för att det alltid funnits och alltid kommer finnas investerare som vill äga bolag som genererar fin avkastning.

Vad kan man förvänta sig om man investerar utifrån väl underbygd FA? Om man investerar i bolag med fina fundamentala egenskaper såsom, men inte begränsat till, starka finanser, stabil historik, gynnsam ägarbild, bra ledning, stabilt kassaflöde, bra affärsidé, konkurrensfördelar m.m. som samtidigt värderas billigt eller rimligt kan man, på lång sikt, förvänta sig fin avkastning. Man måste dock vara införstådd i att på kort sikt kan precis vad som helst hända.

FA tar inte sikte på när något kommer inträffa, endast att det är troligt eller mindre troligt att något tids nog kommer inträffa. I mitt tycke, om man fokuserar på vad behöver man inte fundera över när speciellt mycket (kan naturligtvis inte dras in absurdum).

När jag säger att precis vad som helst kan hända kortsiktigt syftar jag både på ”med företaget” och värderingsmässigt. Marginaler kan gå upp och ner beroende på alla möjliga faktorer, tillfälliga problem såsom inkörningsproblematik med lager kan inträffa m.m. och marknaden kan (kortsiktigt) värdera bolag både upp och ner helt utan stöd i bolagets fundamentala egenskaper.

Så länge bolaget följer ens långsiktiga plan ska man inte oroa sig över om marginalerna tillfälligt viker p.g.a. investering i ny produktionskapacitet eller om vinsten störtdyker p.g.a. tillfällig etableringsproblematik utomlands. Detsamma gäller om marknaden är irrationell och handlar ner fina bolag. Att ett fundamentalt välmående bolag (tillfälligt) handlas ner är inte skäl att justera ner sin bedömning av intrinsic value eller att sälja – tvärt om, när ett bolag blir billigt ska man helst behålla sina aktier och ännu hellre köpa fler aktier.

Bara för att man i sin FA konstaterat att ett bolag har fina fundamentala egenskaper och är billigt innebär inte att bolaget inte kan bli ännu billigare. Och om bolaget skulle råka bli ännu billigare betyder det ej heller att den fundamentala analysen är felaktig.

Oberoende vad som händer på kort sikt (tillfälliga problem eller irrationell värdering) ska man som Peter Lynch uttrycker det ”stick around as long as the original story makes sense”.

Sammantaget kan man säga att FA handlar om vad som sannolikt kommer ske, inte när det sker.

tisdag 16 april 2013

Tankar om guld

I fredags gick guldpriset ner ca fem procent och igår fortsatte raset då guldpriset tappade ytterligare ungefär tio procent. Idag är guldpriset dock upp något.

Nu när guldpriset gjort ett litet nosedive tänkte jag nedteckna några tankar om guld.

Jag riskerar förvisso att göra en och annan läsare lite upprörd, men i mitt tycke är guld ett relativt uselt tillgångsslag. Vid sidan av ett visst dekorativt värde, viss nytta inom industrin samt att det kan användas till t.ex. pennspetsar har guld ett (mycket?) begränsat användningsområde. Dessutom avkastar guld inget. Det spelar ingen roll hur länge man äger en guldtacka. En guldtacka förblir alltid en guldtacka och det enda man kan hoppas på är att någon annan kommer och köper guldtackan för mer än vad man själv betalade.

Vart jag vill komma är att guld (som det fungerar idag) har ett visst värde för att vi säger att det har ett visst värde snarare än för att metallen rent faktiskt har detta inneboende värde, jämför t.ex. med järn som inte alls beter sig på detta vis.

Det är helt upp till var och en, men personligen är jag inte speciellt sugen på att äga ett sådant tillgångsslag i investeringssyfte (till tänka på hur guldpriset utvecklats det senaste årtiondet är jag sannolikt i minoritet, detta stör mig dock inte).

onsdag 10 april 2013

På jakt efter tillväxtbolag (del 2)


Som jag skrev i förra inlägget har jag inte gjort något inköp sedan i januari. Anledningen till detta är en ny investeringspolicy som jag håller på att inkorporera. För närvarande går alla mina likvida medel till att bygga upp trancher. När det är gjort ska jag börja investera i aktier igen - givet att de bolag jag är intresserad av inte handlas till överpris.

Anledningen till att jag författade inlägget "På jakt efter tillväxtbolag" är kort och gott att jag vill vidga mina vyer och läsa på om för mig nya bolag eller eventuellt återbesöka bolag jag tidigare ratat. Det hade naturligtvis varit jätteroligt om jag hittade ett litet wonderful company jag inte tidigare kände till som jag kan äga långsiktigt. Det finns ett flertal bolag i listan nedan som jag inte känner till. Kanske ett av dem är ett litet wonderful company? Vi får se.

Jag kan redan nu säga att jag kommer titta på alla bolag som nämnts i kommentarerna, vilka av dem som leder fram till analyser som publiceras här på bloggen kan jag dock inte svara på, det får framtiden utvisa.

De bolag som nämnts i kommentarerna till förra inlägget är följande (i bokstavsordning):
  • Addnode
  • Amorim Group (Portugal)
  • Cellavision
  • Clarksons (Brittiskt)
  • C H Robinson (USA)
  • Creades
  • Diadrom Holding 
  • Dignitana
  • Doro 
  • Eurocon Consulting
  • eWork
  • Formpipe Software
  • Kopparbergs Bryggeri
  • Getinge
  • Nederman Holding
  • Ngs
  • Nolato
  • SAP (Tyskland)
  • Opus Group
  • Pricer
  • Readsoft
  • Trelleborg
  • Truworths (Sydafrika) 
  • Trygga Hem Skandinavien
  • Vitrolife 
  • Xvivo

Jag är tacksam för de förslag jag redan fått. Det är dock inte för sent att inkomma med förslag. Om det finns någon som vill dela med sig tar jag tar tacksamt emot fler förslag.

måndag 8 april 2013

På jakt efter tillväxtbolag

Beklagar dröjsmålet. Kommentarerna är nu besvarade. Jag har haft väldigt mycket på jobbet de senaste dagarna.

Nu när börsen står högt har min investeringstakt minskat kraftigt. Jag har faktiskt inte gjort några inköp sedan i januari och för den som läst mina inlägg de senaste veckorna har sett att jag funderat mycket kring just hantering av likviditet i portföljen.

Hur som helst, jag tänkte höra om det finns någon läsare som känner till något välskött tillväxtbolag, gärna med starka finanser och gynnsam ägarbild, som jag ännu ej analyserat här på bloggen. Stort eller litet, välkänt eller okänt, svenskt eller utländskt spelar ingen roll, jag tar tacksamt emot förslag på bolag som jag kan titta närmare på.

söndag 7 april 2013

Företagsanalys AQ GROUP

Aktietorgsnoterade AQ GROUP AB är ett Västeråsbaserat bolag med affärsidén att utveckla, tillverka och montera system och komponenter till krävande industrikunder. Bolaget är verksamt inom följande affärsområden: elskåp, kablage, speciella teknologier, OEM produkter, formsprutning, plåtbearbetning och induktiva komponenter.

Koncernen har lite drygt 3300 anställda, varav ca 75 procent i tillväxtländer utanför Sverige.

OBS! "Kurs" är taget från graf och inte från räkenskapsmaterial.



Hållpunkter från ovanstående sammanställning (och årsredovisningarna)
  • Balanslikviditeten (2011 års siffror) uppgår till 2,40. Rörelsekapitalet är 459 Mkr större än långfristiga skulder. Räntebärande skulder uppgår till 60,8 Mkr, vilket motsvarar drygt 5,5 procent av balansomslutningen. Bolaget är således relativt konservativt finansierat.
  • Intjäningsstabilitet. Den (genomsnittliga) årliga EPS-tillväxen uppgår till -4,1 procent de senaste tre åren, 4,02 procent de senaste fem åren och 11,24 procent de senaste sju åren.
  • Utdelningsstabilitet. Direktavkastningen har pendlat mellan 1,8-3,8 procent, förnärvarande ungefär 2,5 procent.
  • Peter-Olof Andersson (grundare) innehar 35,0 procent av kapitalet och rösterna. Claes Mellgren (grundare) innehar 35,6 procent av kapitalet och rösterna.
  • Både Claes Mellgren och P-O Andersson sitter naturligtvis i styrelsen. Med anledning av dessa båda herrars stora ägande i bolaget finns starka incitament att förvalta det väl.
  • ROE har legat runt 25 procent, men har nu de tre sista åren legat mellan 11-14 procent. CAPEX brukar ligga runt 25 procent +/- fem procent (undantag för 2009 då CAPEX uppgick till 84 procent). OE/E ligger runt 1 (undantag 2009 då OE/E uppgick till 0,15).

Att AQ GROUP är noterat på aktietorget avskräcker en aning, men det finns tydligen planer på att ta sig in på Nasdaq OMX, se AQ GROUP: Inbjudan till årsstämma, punkt 12. En noteringsprocess kan dock ta flera år, beroende på hur långt bolaget idag har kvar för att uppfylla noteringskraven.

Vid en kortare genomgång av bolaget finns ett antal faktorer som tilltalar mig. Starka finanser, gynnsam ägarbild och trovärdig ledning, bra historik, relativt stort kundbas i någorlunda spridda branscher samt att bolaget är litet och kommer kunna fortsätta växa under många år framöver.

Omsättningsökningen 2002-2011 har varit ganska linjär (väldigt fin utveckling), rörelseresultatet följde med fint fram till 2008. Rörelseresultatets utveckling 2009-2011 har varit mindre smickrande. Det skall bli spännande att se om man bolaget arbeta sig tillbaka till tidigare års marginaler.

Sammantaget ser AQ Group ut som ett välskött industriföretag med relativt goda möjligheter för fortsatt fint värdeskapande.

lördag 6 april 2013

Investeringsteoretiska tankar (del 2)

Nu tänkte jag fortsätta där jag slutade med förra veckans investeringsteoretiska tankar.

--------------

Jag har funderat en del kring hur mina (för närvarande) tre trancher ska användas. Som jag ser det finns två alternativ: 1) en flexibel approach innebärande att trancherna kan användas så snart en aktie faller under förutbestämda gränser eller 2) att trancherna endast kan användas på "inköpsdagen" varje månad, dvs. tillsammans med mitt månatliga inköp.

Fördelen med den flexibla approachen är att den är flexibel, dvs. att ett sådant förhållningssätt gör det möjligt att t.ex. köpa aktier mitt i månaden precis efter att ett portföljbolag kommit med en halvdålig rapport som marknaden överreagerat på. En nackdel är att det blir fler inköpsdagar och därmed sannolikt högre transaktionskostnader. Den flexibla approachen skulle dock onekligen innebära ett timing-moment samt fler beslut att fatta, vilket jag känner mig mindre komfortabel med. Att endast tillåta sig använda trancherna på inköpsdagen kommer sannolikt även skänka sinnesro eftersom man då kan sluta fundera på om man missar bra köplägen mitt i månaden.

Det kan kanske tyckas tråkigt, men tills vidare kommer mina trancher endast användas på inköpsdagen.

--------------

De månatliga inköpen tänkte jag skall understiga det belopp som jag överför till aktieportföljen varje månad. Inköpet skulle kunna vara säg 80 procent av överföringen. Exempel. Man överför 10 tkr till portföljen varje månad. Av dessa 10 tkr går säg 8 tkr till inköp och resterande 2 tkr läggs till räntesparande. Man gör då ett skapligt inköp varje månad, samtidigt som man möjliggör för trancherna att "självläka". Annorlunda uttryckt, en del går till inköp direkt och en mindre del används till framtida inköp nästa gång marknaden gör ett nosedive.

--------------

Att belåna portföljen känns logiskt. Avanzas "superlånet" har nu utlåningsränta om 2,49 procent (effektiv årsränta 2,52 procent). Eftersom, utlåningsränta < min förväntade avkastning borde jag låna. Jag tror dock att man med belåning, som med allt annat, genomgår en normaliseringsprocess. I början kanske 10 procents belåning känns mycket, tre år senare sitter man med 25 procent och funderar på att öka till 30. Vid framgångar skulle detta sannolikt kännas genialt. Men plötsligt händer det som inte kunde hända.. Nej, tack. Jag kommer även fortsättningsvis hålla min privatekonomi obelånad. Jag kan i denna del rekommendera att Du läser The rise and fall of Andy Zaky av Philip Elmer-DeWitt om Du inte redan gjort det.

Åter igen, det kan tyckas tråkigt, men jag är en stor förespråkare av direktägande av riktiga aktier för riktiga pengar.

fredag 5 april 2013

Anekdot om pensionssparande


Jag förmodar att de flesta av mina läsare är långsiktiga och relativt pålästa investerare. Förmodligen kommer detta inlägg inte tillföra något nytt, men om jag kan hjälpa någon har inlägget gjort sin nytta.

När jag blev anställd på den byrå där jag idag arbetar tecknades ett antal försäkringar för mig och en tjänstepensionsplan upprättades. I samband med detta fick jag träffa den försäkringsmäklare som byrån brukar anlita. Efter att ha svarat på en lång rad frågor om familjesituation m.m. kom vi till frågan om hur min tjänstepension skulle investeras.

Försäkringsmäklaren rekommenderade en aktivt förvaltad fond och berättade om alla tänkbara fördelar som aktivt förvaltade fonder medför, såsom att fondförvaltaren kan begränsa förluster när börsen går ner och maximera vinsterna när den går upp m.m. För den som inte är speciellt påläst kan detta låta som ett bra förslag.

Jag orkade inte argumentera med karln, utan svarade något i stil med att "mmm, det låter intressant, jag tar den", men tänkte samtidigt att jag skulle beställa min personliga kod och byta själv.

När min personliga kod väl kom tog jag en titt på vad det egentligen var som jag blivit rekommenderad. Jag kommer inte ihåg exakt hur mycket förvaltningsavgiften uppgick till, men jag hade naturligtvis blivit rekommenderad en hutlöst dyr fond som investerade i fem andra svindyra fonder tillhörande samma fondbolag. Med andra ord hade jag blivit rekommenderad en sinnrik lösning där jag under många år framöver skulle bli mjölkad i flera led. Det är inte så farligt att ligga i en sådan fond under några dagar, men det hade varit ett otrevligt uppvaknande att upptäckta detta efter säg 40 års tid.

Jag gjorde ett liknande "experiment" för några år sedan när jag besökte min lokala husbank och önskade sätta upp en IPS. Husbanken var "ärligare" än försäkringsmäklaren, men jag blev även då rekommenderad en fond med betydligt högre avgifter än vad jag personligen känner mig komfortabel med.

Idag ligger min IPS hos Avanza, vilket jag är väldigt nöjd med (inga avgifter och tillgång till Avanza ZERO). Både IPS och PPM investeras i enlighet med vad jag beskrivit i ett tidigare inlägg.

På tal om förvaltningsavgifter och pension kan det även nämnas att det fanns en intressant upplysning i "årsbesked för din allmänna pension" som skickades ut för en tid sedan. Den genomsnittlige pensionsspararen betalade år 2012 en total fondavgift (PPM) om 0,32 procent, vilket t.ex. kan jämföras med mina 0,03 procent.

Som jag skrev inledningsvis har Du som läsare säkert full koll på detta. Om Du däremot inte valt Dina fonder själv rekommenderar jag att Du tar en titt på vilka fonder Du har. Det kan finnas betydande belopp att spara.

lördag 30 mars 2013

Investeringsteoretiska tankar

Den senaste tiden har jag funderat en hel del kring investeringsteori och hur man bör bete sig i vissa situationer. Det finns inga "svar" på dessa problemställningar. Det är upp till var och en att göra vad göra vad man känner sig komfortabel med. Jag är inte riktigt nöjd med mina rutiner och försöker nu få ordning på det.

------------

Att man ska köpa aktier när de börjar bli billiga är nog ganska uppenbart för mina läsare. Men hur länge bör man göra det egentligen? En aktie blir billig, man köper, den går ner mer, man köper ännu mer, den vänder upp och man är ett geni. För de som köpt Apple eller Fortum den senaste tiden har kanske märkt att det inte är såhär enkelt alla gånger. Apple och Fortum har gått ner, gått ner, gått ner, gått ner och när man för tredje gången trott att de inte kan sjunka mer tappar de ännu mer. Har vi nått botten nu?

Säg att man under "normala" omständigheter vill ha Apple runt 15% av portföljen. Säg att man hade 15% vid kursen $700, ökade till 20% vid $600 och 25% vid $550. Om kursen hade vänt vid $550 hade någon svårare gränsdragningsproblematik inte uppstått, men beakta scenariot att kursen fortsätter falla (precis som den gjort). Bör man då öka till 30% vid $500, 35% vid $450 och 40% vid $400? Aktien kanske först bottnar vid säg $200 om den överhuvudtaget bottnar. Detta är en för mig svår fråga. Å ena sidan vill jag öka i takt med att en aktie sjunker, men samtidigt vill jag inte försätta mig i en all-in liknande situation jag kanske inte reder ut.

------------

För närvarande sparar jag pengar varje månad, men jag köper inte aktier varje månad. Ibland kan det gå säg två månader utan att jag köpt någonting och ibland köper jag aktier säg två gånger samma månad. Jag försöker inte tajma marknaden, det har bara blivit så. Förmodligen i brist på (vettiga?) rutiner. Detta känns inte önskvärt.

------------

Jag har inga etiska problem med att ombalansera portföljen. Det krävs inte speciellt avancerad matematik för att bevisa att det generellt sett är vettigt att flytta medel från en aktie som är 15 procent "för dyr" till en som är 15 procent "för billig". Jag har dock i efterhand alltid, oberoende av hur kursutvecklingen gått, ångrat att jag sålt aktier i riktigt fina bolag pga att ett annat riktigt fint bolag för stunden råkar vara lite billigare.

De "motiverade inköpskurserna" jag använder mig av är konservativa. Bara för att en aktie enligt mina siffror är 15 procent dyrare än vad fundamenta motiverar behöver nödvändigtvis inte betyda att aktien är övervärderad. Dessutom är antaganden om EPS, EPS-tillväxt etc i många fall (väldigt?) godtyckliga. De "motiverade kurserna" som jag räknat fram är inte alls så exakta som siffrorna kan se ut att vara. Det är stor risk att standardavvikelsen är ganska stor, om vi pratar statistiktermer.

------------

För cirka två månader sedan skrev jag ett inlägg om räntebärande medels andel av portföljen. Jag var då inne på fyra trancher om fem procent vardera. Detta har mognat fram och jag tror mig i dagsläget ligga närmare tre trancher om fem procent vardera. T1 förväntar jag mig kunna hålla investerad relativt ofta varför det i praktiken förmodligen kommer innebära att tio procent av portföljen är räntebärande. Jag har starka influenser av bl.a. Peter Lynch som alltid var i princip fullinvesterad. Man kan då fråga sig varför jag ska ha likvida medel liggande. Svaret ligger inte i att kunna öka när marknaden dyker (även om det är en mycket trevlig bieffekt). Svaret ligger snarare i stabilitet och kapitalsäkring än i förräntning.

------------

Jag är, karriär- och investeringsmässigt, ung varför jag vill ha mycket tillväxt i portföljen. Bolag som växer i takt med inflationen lockar mig inte speciellt mycket. När man letar tillväxtföretag stöter man oftast på bolag i snabbrörliga branscher. Jag är förvisso restriktiv när det gäller att investera i bolag i snabbröliga branscher, jag har dock ej och kommer sannolikt heller aldrig ha nolltolerans. Jag funderar dock starkt på att ta ytterligare en sida ur Lynchs böcker och bli än mer restriktiv. Ett konkret exempel skulle kunna vara mer Beijer Alma/Swedol, mindre Axis/Net Entertainment.

------------

Avslutning

Nu börjar det bli dags att runda av inlägget.

Angående problemet med aktieköp så löser det sig i praktiken av sig själv om man slutar ombalansera portföljen, för då kommer det inte finnas tillräckligt med medel för att hamna i all-in liknande situationer. Om man känner sig komfortabel med att ett bolag "under normala omständigheter" utgör 15 procent av portföljen, kan det vara en god idé att begränsa innehavet vid felprissättningar i marknaden till maximalt säg 15+10=25 procent av portföljen.

Inköpsrutinerna är lätta att åtgärda. Så snart jag sparat ihop likvida medel uppgående till tre trancher om fem procent vardera ska jag börja köpa aktier för ett på förhand bestämt belopp på eftermiddagen den 26e varje månad. Om 26e är en helgdag gör inköp på nästföljande handelsdag. Så, nu var det bestämt.

Jag ska sluta ombalansera portföljen såvida något innehav inte är uppenbart övervärderat. Med uppenbart övervärderat avser jag här kurser säg 40-50 procent över mina motiverade inköpskurser. Att kräva margin of safety vid inköp och övervärdering vid ombalansering känns rimligt. Att sälja (sälja som i att ta ut pengar från portföljen) kommer jag inte göra såvida pengarna inte behövs för fastighets- eller lägenhetsköp.

Att avsätta plats i portföljen för trancher och att bli än mer restriktiv mot att investera i snabbrörliga branscher känns vettigt. Även om kapitalsäkring inte är speciellt upphetsande känns det långsiktigt som en nödvändighet.

måndag 25 mars 2013

Apple och HM - Tankar om bruttomarginaler


Apple och HM är två bolag som jag följer noggrant. I torsdags (21 mars 2013) släppte HM Q1-2013. Apple släpper Q2-2013 om en dryg månad. Fundamentalt mår båda bolagen, i min mening, bra; bolagen brottas dock med vikande marginaler, se graf nedan utvisade bolagens bruttomarginal från Q2-2008 till Q1-2013.



Jag vet att jag slarvar lite med detta ibland, men när man analyserar bolag är det viktigt att undersöka om vinsttillväxten kommer från ökad försäljning (omsättningstillväxt), förbättrade marginaler eller en kombination av de två. Detta för att få en känsla av hurpass uthållig vinsttillväxten är. Om t.ex. vinsttillväxten vida överstiger omsättningstillväxten drivs vinsttillväxten i allt väsentligt av marginalförbättringar. Man bör då ägna en tanke åt hur länge till bolaget kommer kunna förbättra sina marginaler, för så snart marginalerna slår i taket kommer vinsttillväxten att snabbt närma sig omsättningstillväxten. Om marginalerna viker bör man på samma sätt fundera på varför de gör det samt om marginaltappet är av tillfällig eller mer permanent natur.

För HM verkar de vikande marginalerna bero på att råvarupriser, valutaeffekter, reor, väder m.m., dvs. omvärldsfaktorer sammantaget påverkar resultatet negativt.

För Apple beror de vikande marginalerna på 1) groteskt stora CAPEX-investeringar i ny produktionskapacitet samt 2) lägre marginal på iPad mini jämfört med fullstorleksvarianten. För Apple är marginalpressen återkommande vid produktlanseringar, vilket också är fullt naturligt eftersom produktlanseringar är förenade med kostnader. Nu har bruttomarginalen dock sjunkit mer än vid tidigare tillfällen. Enligt min uppfattning beror detta på att Apple investerar exponentiellt mer i CAPEX år efter år och att denna lite kraftigare nedgång är en följd av detta. Hittills har marginalerna alltid letat sig tillbaka.

I HMs fall beror de vikande marginalerna på omvärldsfaktorer, alltså faktorer som bolaget inte rår på. I Apples fall beror de vikande marginalerna huvudsakligen på groteskt stora CAPEX-investeringar, dvs. ett steg i en oundviklig cykel bolaget går igenom vid nya produktlanseringar. Även detta något som bolaget inte rår på.

Jag ser positivt på båda dessa bolags framtid, jag tror att marginaltappen är av tillfällig natur och jag förväntar mig att marginalerna, för eller senare, kommer leta sig tillbaka igen. Eftersom båda bolagen har omsättningstillväxt vore det dock inte hela världen om marginalerna inte letade sig tillbaka. Detta för att marginalerna kommer, förr eller senare, stabilisera sig och när de gör det kommer omsättningstillväxten ta resultatet till nya höjder.

För HM ligger butiks- och omsättningstillväxt runt 8-14 procent per år. För Apple skiljer sig omsättningstillväxten kraftigt beroende på vilka tidsperioder man tittar på. Genomsnittlig omsättningstillväxt y/y för de 20 senaste kvartalen är 46,1 procent, senaste fem kvartalen 39,9 procent och senaste tre kvartalen 22,5 procent. Justerat för fjolårets extravecka ökade Apples omsättning med 26,7 procent förra kvartalet.

Sammantaget tror jag dessa bolag även fortsättningsvis kommer generera bra värde till den långsiktige ägaren.

tisdag 19 mars 2013

Tankar om Swedol

Jag har vetat att Swedol existerat, men jag har inte tidigare funderat kring bolaget såsom potentiellt investeringsobjekt. Efter gårdagens analys har jag funderat en del och låtit bolaget smälta in en smula. Jag måste erkänna att bolaget vuxit inom mig; bolaget, branschen och produkterna har en oväntat hög Lynch-faktor vilket jag tycker om.
  • Bolaget har "eviga" produkter (behovet av t.ex. hammare eller skruvmejsel kommer sannolikt inte upphöra de närmaste åren) med låg modegrad (t.ex. hammare eller skruvmejsel byter inte färg eller form årligen vilket gör äldre modeller närmast osäljbara).
  • Produkterna har låg innovationsgrad (t.ex. hammare och skruvmejsel har ungefär samma funktion nu som för ett årtionde sedan). Man riskerar således inte att bli utkonkurrerad av ny teknik.
  • Det är en lönsam bransch som till skillnad från t.ex. elektronikbranschen inte ägnar sig åt priskrig.
  • Branschen har i det närmaste 0-tillväxt vilket gör den oattraktiv för nya konkurrenter.
  • Dryga 4/5-delar av försäljningen går till företagskunder (huvudsakligen små- och medelstora bolag) och 1/5-del av försäljningen går till privatpersoner. Man har alltså inga "stora" kunder (man löper således ingen risk för att t.ex. 30% av omsättningen försvinner om en "stor" kund byter leverantör).
Utöver att bolaget är välskött och växer finns således ett antal faktorer som är attraktiva för en värdeinvesterare som mig själv.

----

TILLÄGG

Namnet "Swedol" är dessutom urtråkigt vilket är positivt. :)

måndag 18 mars 2013

Företagsanalys Swedol

Midcap-noterade Swedol är ett handelsföretag som huvudsakligen säljer verktyg, elektronikvaror, yrkeskläder och fordonstillbehör. Man skulle kunna beskriva bolaget som något av ett Clas Ohlson, fast riktat mot den aningen mer professionella användaren. Bolaget har 38 butiker i Sverige och 5 i Norge.

OBS! I nedanstående bild har jag försökt justera för splits och emissioner så gott jag kunnat utan att lägga ner hela min själ i arbetet, detta för att göra jämförelsemomentet enklare. Vissa siffror kan därför vid en första anblick framstå som felaktiga jämfört med vissa årsredovisningar.


Hållpunkter från ovanstående sammanställning (och årsredovisningarna)
  • Balanslikviditeten (2012 års siffror) uppgår till 1,92. Rörelsekapitalet är 180 Mkr större än långfristiga skulder. Räntebärande skulder uppgår till belopp om 173,5 Mkr, vilket motsvarar drygt 19,5 procent av balansomslutningen. Bolaget är således relativt konservativt finansierat.
  • Intjäningsstabilitet. Den (genomsnittliga) årliga EPS-tillväxen uppgår till -11,17 procent de senaste tre åren, -7,54 procent de senaste fem åren och 1,73 procent de senaste sju åren.
  • Direktavkastningen har pendlat mellan 1,3-2,4 procent, men ligger vanligtvis runt 1,7 procent.
  • John och Rolf Zetterberg äger genom Zelda AB 53,1 procent av kapitalet och 75,3 procent av rösterna. Zelda AB har varit största ägaren i bolaget sedan 1984.
  • John och Rolf Zetterberg sitter naturligtvis med i styrelsen. VD Markku Piippo har varit VD sedan 2007, men arbetat i företaget sedan 1992 då bolaget endast hade 13 medarbetare. Markku Piippo äger 480 000 aktier, vilket med dagens kurs motsvarar ca 8,88 Mkr (det motsvarar för honom lite drygt 4,6 årslöner). Det finns således starka incitament för både Zetterberg och Piippo att fortsatt förvalta bolaget väl.
  • ROE runt 26-27 procent (ROE 2012 är dock 10 procent), CAPEX pendlar "hejvillt" mellan 18 och 304 procent. Om man bortser från jämförelsestörande år hamnar CAPEX runt 30-35 procent. OE/E för 2012 var negativt, i genomsnitt och om man bortser från 2012, ligger OE/E runt 0,76.
Swedol har kvalitetsmässigt både bra och mindre bra egenskaper. Positivt är att man visat vinst de senaste 26 åren, att bolaget är relativt konservativt finansierat och att man har mycket bra ägarstruktur samt ledningsförhållanden. Sett i det stora hela (bortsett från 2012) ligger ROE på en bra nivå och OE/E på en acceptabel nivå (OE/E ligger ungefär i nivå med HM, men betydligt ojämnare fördelat). CAPEX pendlar kraftigt, men sammantaget ligger det på en acceptabel nivå, dock egentligen lite högt för min smak.

På den negativa sidan hamnar tidvis kraftiga fluktuationer i räkenskaperna (t.ex. att OE 2012 var negativt) och avsaknad av egentliga konkurrensfördelar (man är ett handelsföretag som inte förädlar sina varor).

2012 och början på 2013 har varit katastrofår för Swedol. Aktiekursen har gått från säg 30 kr 2012 till dagens 18,5 kr. Vinsten har från 2011 till 2012 halverats. Detta beror huvudsakligen på två av varandra oberoende faktorer: 1) etableringsproblem i Norge och 2) lagerproblem p.g.a. utbyggnad av centrallagret.

Jag skulle inte rubricera Swedol som ett wonderful company, men det finns relativt goda möjligheter för fortsatt fint värdeskapande. Min magkänsla är att både etableringsproblemen i Norge och lagerproblemet är av tillfällig natur, hur "tillfälligt" är dock mycket oklart.

Om man tittar på den (genomsnittliga) årliga EPS-tillväxen 2008-2011, 2006-2011 och 2004-2011 uppgår dessa till 24,05 procent, 16,89 procent och 26,73 procent. Detta är BETYDLIGT bättre än ovan nämnda -11,17 procent, -7,54 procent och 1,73 procent som är baserade på 2012 års vinst.

Aktien handlas idag runt P/E 24,7, vilket såsom bolaget ser ut idag inte är något fynd. Får bolaget ordning på Norge- och lagerproblemen och åter igen skulle uppnå 2010-2011 års vinster runt 1,6-1,7 kr sjunker P/E till 12,3. Om bolaget dessutom skulle tugga på med ovan nämnda vinsttillväxttakt mellan 17-27 procent är detta ett fynd.

Sammantaget innebär en investering i Swedol idag en sattsning på att bolaget reder ut dagens problematik.

onsdag 13 mars 2013

Tankar om P/B

Price-To-Book Ratio eller P/B (kurs/eget kapital) är ett vanligt begrepp vid företagsvärdering, vilket förmodligen beror på att P/B är väldigt lätt att komma över och att det är ett nyckeltal som är relativt enkelt att förstå.

Personligen tycker jag dock P/B ger föga vägledning och jag använder därför nyckeltalet därefter. Nyckeltalet var viktigare på Ben Grahams tid. Det var dock en helt annan tid då information inte flödade fritt på samma sätt som idag och en tid då affärslivet på många sätt var mindre komplicerat än vad det är idag. På Grahams tid var det materiella tillgångar såsom produktionsutrustning som var det viktiga. Idag är t.ex. patent inte sällan minst lika viktiga som produktionsutrustning och i många fall, viktigare.

Själva problemet med P/B är inte prisdelen, utan ”book-delen”, dvs. det egna kapitalet. Problemet bottnar inte i skuldsidan, för dessa siffror är faktiska skulder, problemet bottnar i tillgångssidan och mer specifikt i hur tillgångarna är värderade. Som tumregel kan jag säga att företag som går bra, generellt sett undervärderar tillgångar medan företag som går dåligt generellt sett övervärderar tillgångar. Det finns många exempel på företag som har gått i konkurs trots att eget kapital per aktie varit relativt högt. Ska man använda P/B som nyckeltal måste man ha klart för sig att man använder sig av verkliga värden och inte bokförda värden. Det är dock inget man gör i en handvändning, det kräver både god insikt i det aktuella företaget samt god förståelse för verksamheten och branschen.

Speciellt farligt är när tillgångar och skulder är relativt höga. Säg tillgångar om 400 subtraherat med skulder om 300 ger ett eget kapital om 100. Men om tillgångarna vid en avvecklingssituation endast inbringar säg 200, ger detta ett eget kapital om -100.

Lika ofta som P/B överskattar tillgångsmassan, underskattar P/B tillgångsmassan. Om vi tar HM som exempel finns väldigt stora (immateriella) värden i kostnadskontroll, logistik och varumärke – något som inte finns upptaget i balansräkningen. Ett annat exempel är tillverkningsföretag som går bra. I dessa är det mycket vanligt att lagret är värderat betydligt lägre än vad de faktiska tillgångarna är värda. I båda dessa fall finns dolda övervärden.

Som Du förmodligen nu börjar förstå kan man inte säga att vissa nivåer av P/B generellt sett är ”billigt” eller ”dyrt” (och då har jag inte ens tagit upp problematiken med goodwill). Det är farligt att jämföra P/B i ett bolag med andra bolag i samma bransch eftersom intjäningsförmågan inte sällan kan skilja enormt mycket bolag emellan. P/B kan däremot användas för att jämföra dagens P/B-nivå med historiska sådana i samma bolag. Om t.ex. en bank historiskt värderats runt säg P/B 1,0 plötsligt handlas runt P/B 0,5 kan det tänkas att banken är undervärderad (i synnerhet om konkurshot inte föreligger).

Idag är det i vissa kretsar populärt att investera i danska banker. Den underliggande argumentationen brukar vara något i stil med att ”banken handlas runt P/B 0,6, det är för billigt och priset kommer justeras upp över tid”. Personligen ger jag inte mycket för sådana resonemang. Det är möjligt att danska banker är billiga nu, men som jag skrev ovan är det farligt att jämföra P/B mellan olika företag i samma bransch eftersom intjäningsförmågan kan skilja enormt mycket. Nästa gång Du läser om någon som investerar i danska banker eller om någon som rekommenderar att Du ska investera i danska banker pga. ”lågt P/B”, se om det sägs något om K/I, riskviktning, kreditförluster eller annan fundamenta. Nyckeln till framgång är inte att hitta en bank med ”lågt P/B”, nyckeln till framgång är som jag skrev ovan: att ha god insikt i det aktuella företaget samt god förståelse för verksamheten och branschen. Det svåra är inte att hitta en bank med lågt P/B, det svåra är att förklara varför just säg P/B 0,6 är billigt. P/B 0,6 kanske är fullt motiverat eller t.o.m. dyrt.

Avslutningsvis, om man ska göra ett value play baserat på P/B, tillse att Du använder Dig av verkliga värden och inte av bokförda värden. För att det skall vara möjligt krävs att Du förstår fundamenta, dvs. har en god förståelse för det aktuella företaget samt god förståelse för verksamheten och branschen.