Cashflow, cashflow, cashflow

I början av september 2012 gjorde jag en översyn av mina publicerade företagsanalyser, innebärande att jag kontrollerade riktigheten av siffrorna och gjorde om kassaflödesanalyserna.

När jag gjort om Apples kassaflödesanalys och återigen fått samma resultat som jag fick cirka nio månader tidigare blev jag konfunderad. Jag tyckte (min beräknade) OE kom in för högt och att de hade en tendens att, mer eller mindre, göra detta år efter år. I synnerhet OE/E (som jag tycker om att referera till) kom in alldeles för högt. Tre-, fem- och sjuårssnitt låg mellan 1,13 och 1,21. För Fenix Outdoor var mina respektive beräknade OE/E mellan 0,98 och 1,04, innebärande att för Fenix Outdoor fanns en betydligt starkare korrelation mellan min beräknade OE och bolagets redovisade E (vinst) - jämfört med motsvarande siffror hos Apple.

För den som har svårt att följa vad jag precis skrev, innebär det sagda i korthet att mina beräknade Owner Earnings (OE), vilket kan översättas till bolagets "verkliga vinst", verkade konsekvent vara för höga, i synnerhet när jag delade min beräknade OE med bolagets rapporterade vinst. Min beräknade OE ("verkliga vinst") föreslog att Apple borde i genomsnitt tjäna mellan 13-21 procent mer än vad bolaget rapporterade.

Jag lät mina beräkningar stå kvar (istället för att modifiera dessa) och tröstade mig med att Apples kassaflödesanalys av många anledningar är betydligt svårare att bryta ner än vad Fenix Outdoors kassaflödesanalys är.

Här om dagen sprang jag på en Apple-analys vid namn Apple Is Sandbagging More Than You Think, publicerad på Seeking Alpha.

Jag tyckte det var intressant läsning men det var först när jag vaknade i morse (två dagar senare) som polletten ramlade ner. Analysförfattaren Eric Rolfe diskutterade Deferred Revenue och Other Non-Current Liabilities. I korthet var hans slutsats (enligt hans beräkningar) att Apple understate'ar sina earnings med cirka 15 procent (hans beräkning avsåg endast skillnaden mellan 2011 och 2012).

Han drog alltså samma slutsats som jag drog för cirka 11 månader sedan när först jag började följa Apple. Enda skillnaden var att jag, mer eller mindre, rubricerat "min slutsats" som okunskap och räknefel. Han kom till sin slutsats genom att analysera Deferred Revenue och Other Non-Current Liabilities. Jag kom dit genom att analysera kassaflödet. Han drog slutsatsen att Apple skulle kunna höja sin redovisade vinst med 15 procent genom att ändra redovisningen, jag noterade att Apples kassaflöde, mer eller mindre, sedan 2004 (vilket är så långt jag räknat) föreslog att Apples vinst borde i genomsnitt ligga mellan 13-21 procent högre än vad bolaget rapporterade.

Jag antar att man kan dra tre slutsatser av detta:

1) Bry Dig inte om vad andra säger (eller vad bolag rapporterar), lita på Dina egna slutsatser.

2) Kassaflödet är väldigt viktigt för att se vad som faktiskt händer i ett företag.

3) Apple understate'ar sina vinster.

Min "bästa" aktieaffär

Min första aktieaffär var en katastrof alternativt den bästa affär jag någonsin gjort, beroende på hur man ser på saker och ting. Jag var en riktigt usel "investerare" då och lyckades göra många misstag samtidigt. Nedan följer lite underhållande läsning som jag bjuder på.

Jag försökte tajma marknaden och skeppade in alldeles för mycket pengar i ett och samma värdepapper (ingen bra idé) varpå aktien tappade cirka 25 procent på en börs som under samma tidsperiod säkert steg med lika mycket. När jag lyckats med bedriften att tappa 25 procent av startkapitalet på en annars stigande börs (ganska imponerade faktiskt) så började jag försöka analysera situationen. De flesta tankarna kretsade kring vad aktien ”egentligen borde kosta”. Mitt problem var att jag saknade egen uppfattning om vad som vore ett rimligt pris. Jag kunde inte avgöra om jag köpt aktien jättedyrt och att den nu var dyr, om jag köpt den dyrt och att den nu var rimligt prissatt eller om jag köpt den till rimligt pris och att den nu var billig. Vad gör man då?  Vad jag borde ha gjort var att jag skulle försökt skaffa mig en egen uppfattning om bolagets värde. Det var dock inte fallet. Jag sneglade lite på prishistorik (pinsamt!) och gjorde som många andra och började se vad ”experterna” och analytikerna tyckte. Ett analyshus tyckte att aktien skulle upp 100 procent, ett annat hade neutral rekommendation och ett tredje tyckte att den borde ner 25-30 procent. Ganska delade uppfattningar med andra ord. Samtliga analyser saknade självklart argumentation om varför man dragit sina respektive slutsatser. Jag var tillbaka på ruta ett.

Warren Buffet hade jag hört talas om, men jag hade ingen uppfattning om vad han åstadkommit. Jag visste att han låg högt på listan bland världens rikaste personer och att han köpt och ägde stora delar av The Coca-Cola Company, men i övrigt kände jag inte till hans meriter. Efter att ha börjat läsa vem han var så visade det sig att han ägnat i princip hela sitt liv åt investeringsverksamhet och att han investerat i en mängd mycket framgångsrika företag. Han hade med andra ord inte haft tur och köpt en massa Coca-Cola-aktier i botten av en djup panik då Coca-Cola fortfarande var litet och okänt och tjänat alla sina pengar på det. Det visade sig också att Buffet inte lärt sig enbart av egna misstag, utan att han sade sig ha starka influenser av Graham och Fisher. Istället för att uppfinna hjulet på nytt bestämde jag mig för att läsa vad dessa båda herrar hade författat (äntligen ett bra beslut från min sida). Jag började med att läsa The Intelligent Investor av Benjamin Graham. Oh my god, snacka om eye opener. Det var lite som känslan att spela Texas Hold’em före och efter att ha läst Doyle Brunsons Super Systems (men med skillnaden att The Intelligent Investor handlar om hur en intelligent investerare uppträder snarare än hur man bör spela ett kortspel). Grahams The Intelligent Investor är vad som på allvar introducerade mig till värdeinvestering.

Nu i efterhand kan jag skratta åt alltihop och trösta mig själv med att om jag inte hade gått på minan direkt så hade jag garanterat förlorat större belopp senare. För övrigt kan det sägas att jag hade köpt Ratos, ett bolag jag för övrigt fortfarande har väldigt svårt att beräkna intrinsic value för.

Sammantaget är jag tacksam att jag åkte på en tankeställare tidigt samt att jag även på ett tidigt stadium hittade en investeringsfilosofi som passar mig. Jag lärde mig att man måste analysera bolaget noga och få egen och underbyggd uppfattning om bolagets intrinsic value. Om man inte vet bolagets värde är det farligt att köpa det eftersom man riskerar att betala för mycket. Man måste förstå att värde och pris är olika saker. Förstår man inte det är det förmodligen bättre att spara i fonder.