Värderingsproblematik

Jag såg ett videoklipp här om dagen från en intervju med Bill Miller då han bl.a. pratade om Apple och dess värdering. Likt mig tycker han att bolagets FCF-yield är omotiverat hög.

Det är intressant hur prishistorik påverkar ens psykologiska inställning. Om jag under september 2012 (när Apple handlades runt $700) fått frågan vad jag tyckte om Apples värdering hade jag sagt att alla fundamentala faktorer pekar på att aktien är undervärderad. Det allmänna sentimentet kring Apple har vänt sedan dess, men fundamentalt skulle jag säga att det är samma bolag nu som då. När man fått erfara att aktien varit nere och vänt under $400 dyker det dock upp en massa intressanta tankar i huvudet. Trots att jag gör bedömningen att Apple fundamentalt sett är samma bolag nu som då, finns det en röst inom mig som frågar om den rationelle investeraren inte borde vikta ner Apple om bolaget åter skulle nå $700, i synnerhet om uppvärderingen sker genom att vinstmultipeln ökar och inte vinsten.

Om jag gör bedömningen att inget fundamentalt ändrats i bolaget är det endast min psykologiska inställning som ändrats. Prishistoriken gör att jag ser annorlunda på egentligen samma situation. Jag antar att prishistoriken gör att en del av mig tvivlar på de slutsatser jag tidigare dragit.

För några år sedan hade jag förmodligen sagt att det är rationellt att vikta om från ett dyrare bolag till ett billigare, i synnerhet om man får lite margin of safety. Detta är inte fel, men jag har börjat ändra uppfattning. Nu är jag mer av uppfattningen stick with the stock as long as the original story continues to make sense (tror Peter Lynch sagt något liknande om growth stocks).

Oavsett om man äger Apple idag eller inte är ovanstående tankegångar intressanta. Oberoende av hur man väljer att hantera problematiken tror jag det är viktigt att ha klara regler för hur man ska agera, så man inte tillåter Mr Market att skrämma bort en från fina bolag.

Investeringsstrategi

Huvudregeln är att investeringar görs i riktigt högkvalitativa tillväxtbolag (Fisher, Buffet, Graham m.fl. har lärt oss hur man kan avgöra detta) med konservativa finanser, bra vinsttillväxt, hög räntabilitet, stabila  kassaflöden, låg CAPEX, bra Owner Earnings mm. Investering görs endast när jag bedömmer att bolaget handlas i nivå med eller helst "en bit" under instrinsic value (det vill säga med Margin of Safety).

Blir värderingen i något bolag för hög (säg 30% över vad jag anser rimligt), säljer jag några aktier och placerar medlen i lägre värderade bolag i portföljen (omallokering). Samma sak gäller om något  bolag i portföljen blir väldigt undervärderat, jag kan även då tänka mig att sälja lite från något av de högre värderade bolagen för att placera i det undervärderade bolaget (omallokering).

Undantaget från huvudregeln är att jag (sällan) investerar i relativt välskötta bolag som av en eller annan anledning har problem och då Mr. Market (kraftigt) överskattar problemet eller underskattar bolagets potential (s.k. value plays). Det kan till exempel vara ett relativt välskött bolag vars aktiekurs fått orimligt mycket stryk i botten av en djup panik (typexempel Swedbank under finanskrisen).

IPS och PPM

Det finns lite olika uppfattningar angående om man borde pensionsspara eller ej (att man bör spara i allmänhet ses som en självklarhet). Det finns vissa som anser att man bara borde pensionsspara om man har svårt att hålla i sina pengar, detta eftersom pensionssparande ger en inlåsningseffekt. Andra anser att om man kan hålla i sina pengar bör man inte pensionsspara överhuvudtaget, just eftersom det ger en inlåsningseffekt.

Personligen tycker jag att man bör pensionsspara, oavsett man har svårt att hålla i pengar eller ej. Om man har svårt att hålla i sina pengar bör man dock enligt min uppfattning pensionsspara lite mer och om man kan hålla i sina pengar kan man penionsspara lite mindre.

Om man börjar pensionsspara som ung kan ränta-på-ränta göra mycket av arbetet åt en. Beakta följande exempel.

Person A sparar 500 kr per månad i 40 år och förräntar detta kapital med åtta procent per år. Person A skulle då efter 40 år ha sparat ihop cirka 900.000 kr varav cirka 660.000 kr är hänförligt till ränta-på-ränta.

Placeringsstrategi

Jag är en stark förespråkare för direktägande av aktier. När det gäller PPM kommer jag som svensk medborgare dock inte undan fonder. När det gäller IPS är jag villig att förvalta dessa medel med samma strategi som min PPM.

I The Intelligent Investor skriver Benjamin Graham följande:

"We have suggested as a fundamental guiding rule that the investor should never have less than 25% or more than 75% of his funds in common stocks, with a consequent inverse range of between 75% and 25% in bonds."

Strategin innebär i korthet att man sätter en fast relation mellan aktier och obligationer och sedan upprätterhåller denna relation. Varför ska man krångla med det? Huvudsakligen av två anledningar: 1) aktiesparande har historiskt sett givit bättre avkastning än annat sparande (inflationsskydd), och 2) ombalansering leder till att man köper aktier vid nedgång (då aktierna börjar bli billiga) och säljer vid uppgång (när aktierna börjar bli dyra), dvs buy low, sell high, vilket är ett sunt beteende.

Jag rekommenderar att man väljer index- och räntefonder med högkvalitativa och välkända underliggande värdepapper. Fonderna skall även ha hög transparens och mycket låga eller helst inga avgifter. Just låga avgifter är väldigt viktigt. Beakata följande räkneexempel.

Person A och person B pensionssparar i var sin IPS. Båda börjar samtidigt och sparar i 40 år. Både Person A:s fonder och person B:s fonder avkastar lika mycket, men person A betalar en förvaltningsavgift om en procent per år, medan person B inte betalar någon förvaltningsavgift alls. En procent låter inte så mycket, men hur mycket är det egentligen? Det beror självfallet på hur mycket man sparar, men person A kommer efter 40 år att ha betalat cirka 1/3 av "sin pension" till sin fondförvaltare, annorlunda uttryckt:  person A kommer att ha 1/3 mindre pension än person B, t.ex. om person A har 667.000 kr kommer person B att ha 1.000.000 kr. Slutsats: håll Dig undan avgifter!

Hur gör jag?

Jag har 75 procent i aktier och 25 procent i räntebärande papper. Aktiedelen utgörs av Avanza ZERO och räntedelen utgörs av Spiltan Räntefond Sverige. Avanza ZERO är en passivt förvaltad aktiefond som i princip följer SIXRX (jag tror att man kan räkna med att Avanza ZERO går 0,737% sämre än SIXRX). Vidare är Avanza ZERO avgiftsfri. Spiltan Räntefond är en kort räntefond som placerar sina medel i räntebärande värdepapper utfärdade i svenska kronor. Den genomsnittliga löptiden för placeringarna, mätt på den totala fondförmögenheten, är maximalt 1 år. Spiltan Räntefonds förvaltningsavgift uppgår till 0,1%.

Jag ombalanserar vid relationerna 77/23 och 73/27. Om man inte ids hålla koll på denna relation föreslår jag att man ombalanserar två gånger per år, förslagsvis vid nyår och på sommaren precis innan man går på semester. I detta sammanhang skall man även komma ihåg att courtage inte utgår vid köp och försäljning av fonder.