Huvudregeln är att investeringar görs i riktigt högkvalitativa tillväxtbolag (Fisher, Buffet, Graham m.fl. har lärt oss hur man kan avgöra detta) med konservativa finanser, bra vinsttillväxt, hög räntabilitet, stabila kassaflöden, låg CAPEX, bra Owner Earnings mm. Investering görs endast när jag bedömmer att bolaget handlas i nivå med eller helst "en bit" under instrinsic value (det vill säga med Margin of Safety).
Blir värderingen i något bolag för hög (säg 30% över vad jag anser rimligt), säljer jag några aktier och placerar medlen i lägre värderade bolag i portföljen (omallokering). Samma sak gäller om något bolag i portföljen blir väldigt undervärderat, jag kan även då tänka mig att sälja lite från något av de högre värderade bolagen för att placera i det undervärderade bolaget (omallokering).
Blir värderingen i något bolag för hög (säg 30% över vad jag anser rimligt), säljer jag några aktier och placerar medlen i lägre värderade bolag i portföljen (omallokering). Samma sak gäller om något bolag i portföljen blir väldigt undervärderat, jag kan även då tänka mig att sälja lite från något av de högre värderade bolagen för att placera i det undervärderade bolaget (omallokering).
Undantaget från huvudregeln är att jag (sällan) investerar i relativt välskötta bolag som av en eller annan anledning har problem och då Mr. Market (kraftigt) överskattar problemet eller underskattar bolagets potential (s.k. value plays). Det kan till exempel vara ett relativt välskött bolag vars aktiekurs fått orimligt mycket stryk i botten av en djup panik (typexempel Swedbank under finanskrisen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar