I förra inlägget tog jag en titt på Apples siffror för 2013, med visst fokus på kassaflödet. Jag konstaterade då att Apple tuffar på (omsättning upp ca 10% och Owner Earnings upp ca 8%), detta trots domedagsrubrikerna i finansmedia.
I dagens inlägg tänkte jag titta lite närmare på smartphone- och tabletmarkanden. Jag kommer i allt väsentligt att titta på omsättning och vinst. Jag kommer således inte analysera konkurrensfördelar såsom ekosystem m.m.
Det finns en stor osäkerhetsfaktor när det gäller dessa marknader, detta då Apples konkurrenter är allt annat än transparenta.
Smartphone- och tabletmarknaden (iPhone och iPad) är Apples två i särklass viktigaste marknader som står för 55 respektive 20 procent av Apples totala vinst. Som jag skrev i förra inlägget var (under det gångna året) iPhoneförsäljningen upp ca 20% och iPadförsäljningen upp ca 22% enheter. I finansmedia kan man dock lätt få en annan bild, nämligen att Apple håller på att haverera.
I Android global market share now exceeds 80% kan man läsa att Android under det gångna året gått från 74,9 till 81,0 procent marknadsandel medan iOS under samma period backat från 14,4 till 12,9 procent. Given denna data är det lätt att dra slutsatsen att det går bra mycket bättre för Android än för iOS.
I Apple iPhone's share of the smartphone market declines kan man läsa bl.a. att Apple iPhones marknadsandel sjönk från 16,6 till 13,2 procent (q2-12 jämfört med q2-13) och att Android mellan 2012 och 2013 ökat från 69,1 till 79,3 procent. Här ser det åter igen ut som att Android springer ifrån iPhone.
I Ipad sales are slumping, and Apple's share of the tablet market is in a tailspin kan man läsa bl.a. att Apples iPad-försäljning sjönk 27 procent under Apples Q3 och att Apple inte längre dominerar tablet-marknaden då marknadsandelen sjunkit från 60 till 32 procent på ett år. Även här verkar det onekligen som att Apple har allvarliga problem.
Riktigt så enkelt är det dock inte.
Den första artikeln skulle innebära att fyra av fem smartphones, tablets m.m. kör Android som operativsystem. Det kan ju tyckas vara lite mycket, men siffrorna stämmer faktiskt, se ABIs undersökning. Vad är det då som är galet eller gör det hela missvisande? Jo, i USA (och förmodligen i många andra I-länder också för den delen) är mer än 40 procent av alla smartphones av modell iPhone, medan cirka 50 procent är Android-telefoner. På andra håll i världen är Android mer dominant, men det är nog bara i Kina och kanske i Indien som över 80 procent använder Android, se artikel i the Guardian. Som parentes kan nämnas att Googleutvecklade Android är väldigt fragmenterad. Den nyaste mjukvaran "Jelly Bean" (vilket faktiskt är tre olika versioner) körs på ca 52%, "Gingerbread" kör på ca 26%, "Ice Cream Sandwich" körs på ca 20%, "Froyo" på ca 2% och "Honeycomb" körs på <1% av Androidapparaterna, se Android developer dashboard.
I den andra artikeln kan man läsa att iPhone tappar marnadsandel till Android. Detta skulle kunna vara oroväckande för Apples ägare. Under lång tid har man inte haft någon speciellt bra koll på hur det gått för Apples konkurrenter och det har man för övrigt fortfarande inte. Anledningen är som jag nämnde ovan att konkurrenterna inte är speciellt transparenta. Onsdagen den 6 november 2013 hände dock något stort, Samsung höll ett möte för att lugna några nervösa investerare. Då framkom intressanta uppgifter, se artikel i Apple insider. Endast 1/3 av Samsungs smartphoneförsäljning är "high-end" d.v.s. sådana som rimligen kan jämföras med iPhone. Vidare framgick att detta "high-end"-segment för närvarande inte växer. Samsungs omsättningstillväxt beror således allenast på att bolaget vräker ut "low-end"-produkter till vad som får förmodas vara mycket låg marginal. För närvarande delar Apple och Samsung på 109% av vinsterna i mobiltelefonisektorn, övriga går med förlust. Vinsterna är fördelade så att Apple tar 56% och Samsung 53%.
I den tredje artikeln kan man lätt få intrycket att konkurrenterna "kommit ikapp" och att Apple har allvarliga problem - i vart fall när det gäller iPad. Åter igen är det dock dagens journalistisk som är problemet. Allt för många journalister ägnar för mycket tid åt att försöka sälja "klick" och för lite tid att upplysa allmänheten. Vad är det egentligen för några tablets som håller på att konkurrera ut Apples iPad? Svaret är att många av "tabletsen" faktiskt inte är tablets överhuvudtaget, utan s.k. "TV sticks" d.v.s. Android-baserade mediaspelare i prisklassen 40-100 USD, se artikel av Philip Elmer-DeWitt. Vidare misstänker jag att en hel del tablets ges bort (t.ex. köp en Samsung-TV, få en Samsung-tablet gratis), vilket också räknas in i dessa shipments, jag har dock ingen källa för detta. Jag har inte hittat någon uppgift om vinstfördelning i tabletsektorn men jag förmodar att Apple tar hem all eller nästan all vinst på tabletmarknaden. Aningen vinklat skulle man kunna säga att de som faktiskt vill använda sin tablet till någonting väljer iPad. Det kan låta aningen partiskt, men med en 94%-ig markandsandel inom ubildning och nästan 93%-ig andel av tablet activations bland små- och medelstora företag (notera dock att den sista artikeln är ett år gammal) är jag nog inte helt ute och cyklar med det antagandet. Som parentes kan nämnas att jag läste en artikel häromdagen om en Irländsk skola som försökte byta ut böcker mot HP-tablets. Rektorn beskrev detta som "unmitigated disaster". Hade det fungerat med Apples iPad? Det är upp till var och en att avgöra.
Avslutningsvis...
Under det gångna året ökade Apple sin iPhoneförsäljning med ca 20%. Samsungs försäljning, för smartphones någorlunda jämförbara med iPhone, står enligt bolagets egna uppgifter still. Apple tar 56% och Samsung 53% av vinsterna i segmentet, övriga konkurrenter går med förlust. Att marknadsandelen minskar genom att low-end smartphones vräks ut i asien och att detta är ett hot mot Apple är lite som att säga att 100-kronors plastklockor hotar Rolex, det låter bara löjligt.
Under det gångna året ökade Apple sin iPadförsäljning med 22%. I brist på data vet jag faktiskt inte hur mycket konkurrenterna säljer eller hur mycket vinst de genererar. Avsaknaden av siffror, att Microsoft fick göra en $900 miljoners avskrivning på sina tablets för ett halvår sedan samt att iPad har ett stadigt tag på både utbildnings- och företagssidan får mig dock att ana att det inte går speciellt bra för konkurrenterna i detta segment.
söndag 24 november 2013
tisdag 29 oktober 2013
Apple 2013
I brist på nyktra analyser av Apple tänkte jag titta närmare på vad som faktiskt hände med Apple under 2013. I Peter Lynchs anda tänkte bilda mig en egen uppfattning av om "the original story continues [to] make sense".
Jag tänker här inte ens bemöda mig med att kommentera de dumheter finanspressen skriver, nu för tiden verkar alla slutsatser vara tillåtna oberoende av om de uppenbart saknar stöd i verkligheten eller ej.
Nåväl, Apples brutna räkenskapsår gick till ända den 28 september 2013 och siffrorna blev tillgängliga igår kväll (28 oktober 2013) svensk tid.
Som Du ser i bilagd fil är EPS ner 9,97 procent från 44,15 till 39,75$/aktie. Under samma tid är försäljningen (Net sales) upp 9,2 procent från 156 508 till 170 910 MUSD. Försäljning upp och vinst ner innebär således att marginalen (gross margin) sjunkit.
Igår kväll när jag såg att försäljningen var upp ca 10 procent och att vinsten var ner ca 10 procent var min spontana känsla att vinsttappet var misstänkt stort. Du som följt min blogg ett tag är sannolikt bekant med att jag inte bryr mig om bokföringsmässig vinst, utan att för mig är det kassaflödet som är intressant.
Det operationella kassaflödet, OCF, växte med 5,53 procent under det gångna året. CAPEX sjönk glädjande nog från 18,58 till 17,21 procent. Detta innebar att OEPS-tillväxten uppgick till 8,01 procent.
Under samma period som den bokföringsmässiga vinsten (dvs den siffran som utgör underlag för beskattning) sjönk med ca 10 procent, ökade den verkliga vinsten med cirka 8 procent. Detta fick även till följd att kvoten OE/E ökade från 0,99 till 1,19. Alltså, förra året stämde bokföringsmässig- och verklig vinst bra överens, i år är verklig vinst ca 20 procent större än bokföringsmässig vinst. Tänk vad lite trixande med Deferrd revenue m.m. kan göra =).
Vad har man då gjort med OE? 10 564 MUSD har gått till utdelning (Dividends and dividend equivalent rights paid) och 22 860 MUSD har gått till återköp (Repurchase of common stock). Vidare har långfristiga värdepapper (Long-term marketable securities) ökat med 14 093 MUSD, kortfristiga värdepapper (Short-term marketable securities) ökat med 7 904 MUSD och kassan (Cash and cash equivalents) ökat med 3 513 MUSD. Ett mycket överkapitaliserat Apple fortsätter således att bli än mer överkapitaliserat. Apple hade med andra ord kunnat köpa tillbaka dubbelt så mycket aktier som man gjorde och ändå fått pengar över vid årets slut.
I runda slängar kan man säga att Apples vinst är uppdelad enligt följande: 55% iPhone, 20% iPad, 10% Mac, 10% iTunes/Software/Services och resterande ca 5% är iPod och Accessories (ungefär jämt fördelat mellan de två).
För de två i särklass viktigaste inkomstkällorna, iPhone och iPad, gick försäljningen enligt följande. Under det gångna året var iPhoneförsäljningen upp 20,16 procent till 150 257 miljoner enheter och iPadförsäljningen upp 21,82 procent till 71 033 miljoner enheter. Som alla vid det här laget borde veta är Macförsäljningen i nedåtgående trend och tappar vanligtvis försäljning varje kvartal, man vinner dock marknadsandelar gentemot PC då hela PC-branschen går än sämre. ITunes/Software/Services brukar växa med ungefär 20 procent per år och utgör successivt en allt större del av den totala vinsten. Apple går således successivt från ett nichat teknikföretag till mer av ett konsumentelektronikföretag, vilket i mitt tycke innebär lägre risk för ägarna.
Avslutningsvis, under det gångna året var försäljning upp 9,2 procent och bokföringsmässig vinst ner 10 procent. Den verkliga vinsten, OE, var under samma tidsperiod upp 8 procent. 8 procents OEPS-tillväxt är inte dåligt för ett bolag som för närvarande handlas runt P/OE 11,2 (P/E 13,3). Efter avdrag för cash och alla marketable securities (ca 156$/aktie) handlas Apple nu runt P/OE 7,9.
Samtidigt säljer Apples samtliga produkter bra eller i vart fall bättre än konkurrenterna.
Alltså, till skillnad från vad finanspressen skriver, "the original story continues [to] make sense".
Jag tänker här inte ens bemöda mig med att kommentera de dumheter finanspressen skriver, nu för tiden verkar alla slutsatser vara tillåtna oberoende av om de uppenbart saknar stöd i verkligheten eller ej.
Nåväl, Apples brutna räkenskapsår gick till ända den 28 september 2013 och siffrorna blev tillgängliga igår kväll (28 oktober 2013) svensk tid.
Som Du ser i bilagd fil är EPS ner 9,97 procent från 44,15 till 39,75$/aktie. Under samma tid är försäljningen (Net sales) upp 9,2 procent från 156 508 till 170 910 MUSD. Försäljning upp och vinst ner innebär således att marginalen (gross margin) sjunkit.
Igår kväll när jag såg att försäljningen var upp ca 10 procent och att vinsten var ner ca 10 procent var min spontana känsla att vinsttappet var misstänkt stort. Du som följt min blogg ett tag är sannolikt bekant med att jag inte bryr mig om bokföringsmässig vinst, utan att för mig är det kassaflödet som är intressant.
Det operationella kassaflödet, OCF, växte med 5,53 procent under det gångna året. CAPEX sjönk glädjande nog från 18,58 till 17,21 procent. Detta innebar att OEPS-tillväxten uppgick till 8,01 procent.
Under samma period som den bokföringsmässiga vinsten (dvs den siffran som utgör underlag för beskattning) sjönk med ca 10 procent, ökade den verkliga vinsten med cirka 8 procent. Detta fick även till följd att kvoten OE/E ökade från 0,99 till 1,19. Alltså, förra året stämde bokföringsmässig- och verklig vinst bra överens, i år är verklig vinst ca 20 procent större än bokföringsmässig vinst. Tänk vad lite trixande med Deferrd revenue m.m. kan göra =).
Vad har man då gjort med OE? 10 564 MUSD har gått till utdelning (Dividends and dividend equivalent rights paid) och 22 860 MUSD har gått till återköp (Repurchase of common stock). Vidare har långfristiga värdepapper (Long-term marketable securities) ökat med 14 093 MUSD, kortfristiga värdepapper (Short-term marketable securities) ökat med 7 904 MUSD och kassan (Cash and cash equivalents) ökat med 3 513 MUSD. Ett mycket överkapitaliserat Apple fortsätter således att bli än mer överkapitaliserat. Apple hade med andra ord kunnat köpa tillbaka dubbelt så mycket aktier som man gjorde och ändå fått pengar över vid årets slut.
I runda slängar kan man säga att Apples vinst är uppdelad enligt följande: 55% iPhone, 20% iPad, 10% Mac, 10% iTunes/Software/Services och resterande ca 5% är iPod och Accessories (ungefär jämt fördelat mellan de två).
För de två i särklass viktigaste inkomstkällorna, iPhone och iPad, gick försäljningen enligt följande. Under det gångna året var iPhoneförsäljningen upp 20,16 procent till 150 257 miljoner enheter och iPadförsäljningen upp 21,82 procent till 71 033 miljoner enheter. Som alla vid det här laget borde veta är Macförsäljningen i nedåtgående trend och tappar vanligtvis försäljning varje kvartal, man vinner dock marknadsandelar gentemot PC då hela PC-branschen går än sämre. ITunes/Software/Services brukar växa med ungefär 20 procent per år och utgör successivt en allt större del av den totala vinsten. Apple går således successivt från ett nichat teknikföretag till mer av ett konsumentelektronikföretag, vilket i mitt tycke innebär lägre risk för ägarna.
Avslutningsvis, under det gångna året var försäljning upp 9,2 procent och bokföringsmässig vinst ner 10 procent. Den verkliga vinsten, OE, var under samma tidsperiod upp 8 procent. 8 procents OEPS-tillväxt är inte dåligt för ett bolag som för närvarande handlas runt P/OE 11,2 (P/E 13,3). Efter avdrag för cash och alla marketable securities (ca 156$/aktie) handlas Apple nu runt P/OE 7,9.
Samtidigt säljer Apples samtliga produkter bra eller i vart fall bättre än konkurrenterna.
Alltså, till skillnad från vad finanspressen skriver, "the original story continues [to] make sense".
måndag 30 september 2013
Företagsanalys Nolato
Midcap-noterade Nolato är en underleverantör som erbjuder produkter och produktsystem baserade på polymera material såsom plast, silikon, gummi och TPE.
Bolaget har tre affärsområden att stå på vilka i runda slängar står för 1/3 vardera av omsättningen – Medical, Telecom och Industrial. Affärsområdena har från tid till annan lite varierande påverkan på resultatet. Medical tenderar till att vara någorlunda konjunkturokänslig medan Telecom och Industrial är mer konjunkturberoende.
Under lite ”sämre” år (t.ex. 2011) bär Medical upp ca hälften av Bolagets resultat. Det är en målsättning från Bolagets sida att Medical skall växa och framöver svara för närmare 40-50 procent av omsättning, jämfört med dagens ca 1/3. Medical prioriteras numera vid företagsförvärv.
Hållpunkter från ovanstående sammanställning (och från årsredovisningarna)
Avslutningsvis
Den finansiella ställningen är inte svag, men den är inte så stark som jag skulle önska. EPS-tillväxten för låg för min smak (man bör även här fästa uppmärksamhet vid att jämförelseåret 2012 var ett ”bra” år med ca 2,3 procentenheter högre ROE än genomsnitt, vilket kan ifrågasättas om det är en långsiktigt hållbar marginal, troligen inte). Vidare är CAPEX (40-45 procent) i min smak för högt. Att affärsområdet Telecom delvis är beroende av Nokia oroar mig en aning. Sammantaget ser Bolaget ganska välskött ut, men det är ingen pärla.
Bolaget har tre affärsområden att stå på vilka i runda slängar står för 1/3 vardera av omsättningen – Medical, Telecom och Industrial. Affärsområdena har från tid till annan lite varierande påverkan på resultatet. Medical tenderar till att vara någorlunda konjunkturokänslig medan Telecom och Industrial är mer konjunkturberoende.
Under lite ”sämre” år (t.ex. 2011) bär Medical upp ca hälften av Bolagets resultat. Det är en målsättning från Bolagets sida att Medical skall växa och framöver svara för närmare 40-50 procent av omsättning, jämfört med dagens ca 1/3. Medical prioriteras numera vid företagsförvärv.
Hållpunkter från ovanstående sammanställning (och från årsredovisningarna)
- Inga Graham-starka finanser. Balanslikviditet uppgående till 1,09 och rörelsekapital minus långfristiga skulder uppgående till -112 Mkr. Nettoskuld uppgående till 78 Mkr. Detta är baserat på 2012 års siffror.
- Intjäningsstabilitet. Den (genomsnittliga) årliga EPS-tillväxen uppgår till 17,95 procent de senaste tre åren, 6,14 procent de senaste fem åren och 1,58 procent de senaste sju åren.
- Utdelningsstabilitet. Direktavkastningen brukar ligga strax över 6-7 procent.
- Bolaget är familjeägt. Familjen Paulsson innehar ca 12,1 procent av kapitalet och drygt 20,7 procent av rösterna. Familjen Jorlén innehar ca 10,0 procent av kapitalet och drygt 24,6 procent av rösterna. Familjen Boström innehar ca 10,0 procent av kapitalet och drygt 19,6 procent av rösterna. Värt att nämna är också att Lannebo fonder innehar ca 10,7 procent av kapitalet och ca 5,5 procent av rösterna.
- Samtliga ägarfamiljer är representerade i styrelsen. Det senaste året har insynspersoner, i allt väsentligt, ägnat sig åt att minska exponeringen mot Bolaget, se insynsregistret.
- ROE runt 13-14 procent, CAPEX runt 40-45 procent och OE/E ligger strax över 1,1-1,2 (Bolaget tjänar således mer pengar ”kassaflödesmässigt” än vad som redovisas som bokföringsmässig vinst).
Avslutningsvis
Den finansiella ställningen är inte svag, men den är inte så stark som jag skulle önska. EPS-tillväxten för låg för min smak (man bör även här fästa uppmärksamhet vid att jämförelseåret 2012 var ett ”bra” år med ca 2,3 procentenheter högre ROE än genomsnitt, vilket kan ifrågasättas om det är en långsiktigt hållbar marginal, troligen inte). Vidare är CAPEX (40-45 procent) i min smak för högt. Att affärsområdet Telecom delvis är beroende av Nokia oroar mig en aning. Sammantaget ser Bolaget ganska välskött ut, men det är ingen pärla.
Långt mellan inläggen
Nu var det länge sedan jag publicerade ett nytt inlägg här på bloggen, på dagen tre månader för att vara exakt. Detta beror inte på dalande intresse utan endast att jag spenderat mycket tid och energi på karriären och att det då varken funnits tid eller energi till att författa några genomtänkta inlägg. Min förhoppning är att på sikt kunna ägna mer tid åt fundamentalanalys. Gissningsvis kommer jag dock även kommande månader att ha ”lite ont om tid”.
Det senaste tre månaderna har jag läst kvartalsrapporterna i de bolag jag äger (även om det inte blivit någon djupare analys), följt finansmedia, bloggar m.m. samt gjort mina månatliga inköp. Därutöver har jag analyserat några bolag med många intressanta insikter som följd. I kort har jag alltså hållit mig uppdaterad även om detta inte gjort avtryck i bloggen.
För att få lite liv i bloggen tänkte jag nu publicera en av de bolagsanalyser jag författat de senaste månaderna.
söndag 30 juni 2013
Investeringsteoretiska tankar (del 4)
Detta är min första lediga hemmahelg på jag vet inte hur länge. Jag tänkte därför passa på att skriva ner några tankar som snurrat i huvudet de senaste veckorna.
---------------------
Sedan tre månader tillbaka gör jag regelbundna inköp. Jag investerar ett på förhand bestämt belopp på ett på förhand bestämt datum. Jag har även bestämt mig för att vara relativt fullinvesterad hela tiden på årsbasis. Det innebär att jag adderar förväntat nysparande med förväntade aktieutdelningar (båda på årsbasis) och försöker fördela dessa relativt jämt över tolv inköpstillfällen. Eftersom min inkomst av tjänst och mina kapitalinkomster inte är 100 procent jämt fördelade över året byggs överskottslikviditet upp vissa månader och andra månader investerar jag mer än jag "får in". Sett på årsbasis är tanken att det ska gå ganska jämt upp. Såhär långt trivs jag väldigt bra med detta upplägg.
---------------------
Jag har gjort en helvändning angående mitt pensionssparande. Hittills har jag använt Grahams "75-25"-idé. Då det är ca 35 år tills dessa medel kommer tas i anspråk känns det inte motiverat att investera i räntepapper. Nästa gång marknaden får panik kommer jag därför övergå till fördelningen 100 procent aktiefonder. Även här görs regelbundna inköp, inköpet är dock betydligt mindre och görs automatiskt. Mitt val kommer falla på 100 procent Avanza Zero. Tanken bakom detta är helt enkelt att jag tror att svenska företag kommer fortsätta växa och uppvisa fint resultat de kommande tre fyra decennierna samt min tro att aktier över tid avkastar bättre än räntepapper (särskillt vid nu rådande ränteläge).
---------------------
Här och var ser jag investerare som på förhand bestämmer hur deras portfölj ska se ut. De listar ett antal bolag och på förhand bestämmer fördelningen bolagen emellan. Jag säger inte att detta är fel eller att det ens finns rätt och fel, men jag tycker man missar möjligheter när man gör på detta sätt. Naturligtvis ska man analysera ett flertal bolag och försöka identifiera bolag man gärna vill äga, men i vart fall för mig är det priset som är den i huvudsak avgörande faktorn. Det är möjligt att jag kommer ändra mig över tid, men som det är nu har jag inget emot att i säg nio månader i rad investera i ett enda bolag om jag bedömer att jag då får betydligt bättre värde per investerad krona i ifrågavarande bolag än vid investering i andra bolag. Annorlunda uttryckt, jag är villig att utnyttja felprissättningar i marknaden och därigenom under något år ha större positioner i vissa bolag än vad som annars vore att rekommendera (min syn på diversifiering återfinnes här).
---------------------
Sedan tre månader tillbaka gör jag regelbundna inköp. Jag investerar ett på förhand bestämt belopp på ett på förhand bestämt datum. Jag har även bestämt mig för att vara relativt fullinvesterad hela tiden på årsbasis. Det innebär att jag adderar förväntat nysparande med förväntade aktieutdelningar (båda på årsbasis) och försöker fördela dessa relativt jämt över tolv inköpstillfällen. Eftersom min inkomst av tjänst och mina kapitalinkomster inte är 100 procent jämt fördelade över året byggs överskottslikviditet upp vissa månader och andra månader investerar jag mer än jag "får in". Sett på årsbasis är tanken att det ska gå ganska jämt upp. Såhär långt trivs jag väldigt bra med detta upplägg.
---------------------
Jag har gjort en helvändning angående mitt pensionssparande. Hittills har jag använt Grahams "75-25"-idé. Då det är ca 35 år tills dessa medel kommer tas i anspråk känns det inte motiverat att investera i räntepapper. Nästa gång marknaden får panik kommer jag därför övergå till fördelningen 100 procent aktiefonder. Även här görs regelbundna inköp, inköpet är dock betydligt mindre och görs automatiskt. Mitt val kommer falla på 100 procent Avanza Zero. Tanken bakom detta är helt enkelt att jag tror att svenska företag kommer fortsätta växa och uppvisa fint resultat de kommande tre fyra decennierna samt min tro att aktier över tid avkastar bättre än räntepapper (särskillt vid nu rådande ränteläge).
---------------------
Här och var ser jag investerare som på förhand bestämmer hur deras portfölj ska se ut. De listar ett antal bolag och på förhand bestämmer fördelningen bolagen emellan. Jag säger inte att detta är fel eller att det ens finns rätt och fel, men jag tycker man missar möjligheter när man gör på detta sätt. Naturligtvis ska man analysera ett flertal bolag och försöka identifiera bolag man gärna vill äga, men i vart fall för mig är det priset som är den i huvudsak avgörande faktorn. Det är möjligt att jag kommer ändra mig över tid, men som det är nu har jag inget emot att i säg nio månader i rad investera i ett enda bolag om jag bedömer att jag då får betydligt bättre värde per investerad krona i ifrågavarande bolag än vid investering i andra bolag. Annorlunda uttryckt, jag är villig att utnyttja felprissättningar i marknaden och därigenom under något år ha större positioner i vissa bolag än vad som annars vore att rekommendera (min syn på diversifiering återfinnes här).
torsdag 13 juni 2013
Återbesök hos AOIL
För drygt ett halvår sedan skrev jag ett inlägg om Alliance Oil och dess preferensaktie.
Igår fick jag, via min nätmäklare Avanza, ett erbjudande att teckna
preferensaktier i Alliance Oil. Jag tänkte att det därför var värt att
göra ett återbesök hos bolaget.
Från förra analysen är det värt nämna att jag såg allvarligt på skuldsättningsgraden, både att de långfristiga skulderna kändes oroväckande stora men även att skulderna ökade. Det har framkommit ny data sedan min förra analys. Långfristiga skulder 31 dec 2012 är upp ca 18 procent jämfört med samma period 2011. Kortfristiga skulder är upp 83 procent under samma period. Det är möjligt att det finns bra fundamentala förklaringar till detta, i mitt tycke är det dock oroväckande att se skulder öka på detta vis.
Jag tyckte inte bolaget hade en gynnsam ägarbild. Ledningsförhållande kunde även varit bättre, i synnerhet då ledningen i allt väsentligt saknar ägande i bolaget.
Min största kritik var dock att AOILs (förvisso fina) vinstutveckling inte hade stöd i kassaflödet. Bolaget uppvisar en fin vinstutveckling, men "kassaflödesmässigt" görs årliga förluster. Som bekant är vinsten något av en åsikt (eller som jag brukar säga, endast en siffra som avgör hur mycket skatt bolaget skall erlägga) medan den verkliga vinsten återfinnes i kassaflödet.
I pressreleasen av den 5 juni 2013 står följande att läsa angående varför AOIL emitterar nya aktier: "I syfte att öka Bolagets finansiella flexibilitet och för att tillvarata nya tillväxtmöjligheter har styrelsen i Alliance Oil, baserat på ett bemyndigande från årsstämman, beslutat att genomföra en nyemission av preferensaktier...".
När ett bolag, oavsett vilket det är, anger vaga skäl vid nyemission bör man som investerare dra öronen åt sig. Styrelsen säger här "öka bolagets finansiella flexibilitet" och "för att tillvarata tillväxtmöjligheter". Hade pengarna varit öronmärkta för ett specifikt projekt hade styrelsen med högsta sannolikhet skrivit att medlen skulle gå dit, så verkar dock inte vara fallet. Jag misstänker att medlen skall användas till den löpande driften och för att betala utdelning till de som tecknade preferensaktier i förra vändan.
För mig är det obegripligt hur man som ägare kan gå med på att skjuta till ett större belopp till bolaget (i utbyte mot aktier) för att sedan få ett mindre belopp tillbaka i utdelning (som man dessutom måste skatta på). Värdeförstöring.
Vad kan man lära sig av detta? Jag skulle nog säga att lärdomen är våga vägra förhoppningsbolag. Det är helt ok att köpa "turnarounds" (dvs. bolag man bedömer ha tillfälliga problem och som handlas med rabatt), men man måste vara beredd att äga bolaget även om kvalitetsförbättringen inte sker. Man kan t.ex. köpa ett bolag i tron/förhoppningen att vinstmarginalen skall återhämta sig, men man måste vara beredd att äga bolaget och få ett ok utfall med invsteringen även om kvalitetsförbättringen inte infinner sig. Om man vill äga AOIL utan att en kvalitetsförbättring infinner sig är upp till var och en, personligen avstår jag dock.
Från förra analysen är det värt nämna att jag såg allvarligt på skuldsättningsgraden, både att de långfristiga skulderna kändes oroväckande stora men även att skulderna ökade. Det har framkommit ny data sedan min förra analys. Långfristiga skulder 31 dec 2012 är upp ca 18 procent jämfört med samma period 2011. Kortfristiga skulder är upp 83 procent under samma period. Det är möjligt att det finns bra fundamentala förklaringar till detta, i mitt tycke är det dock oroväckande att se skulder öka på detta vis.
Jag tyckte inte bolaget hade en gynnsam ägarbild. Ledningsförhållande kunde även varit bättre, i synnerhet då ledningen i allt väsentligt saknar ägande i bolaget.
Min största kritik var dock att AOILs (förvisso fina) vinstutveckling inte hade stöd i kassaflödet. Bolaget uppvisar en fin vinstutveckling, men "kassaflödesmässigt" görs årliga förluster. Som bekant är vinsten något av en åsikt (eller som jag brukar säga, endast en siffra som avgör hur mycket skatt bolaget skall erlägga) medan den verkliga vinsten återfinnes i kassaflödet.
I pressreleasen av den 5 juni 2013 står följande att läsa angående varför AOIL emitterar nya aktier: "I syfte att öka Bolagets finansiella flexibilitet och för att tillvarata nya tillväxtmöjligheter har styrelsen i Alliance Oil, baserat på ett bemyndigande från årsstämman, beslutat att genomföra en nyemission av preferensaktier...".
När ett bolag, oavsett vilket det är, anger vaga skäl vid nyemission bör man som investerare dra öronen åt sig. Styrelsen säger här "öka bolagets finansiella flexibilitet" och "för att tillvarata tillväxtmöjligheter". Hade pengarna varit öronmärkta för ett specifikt projekt hade styrelsen med högsta sannolikhet skrivit att medlen skulle gå dit, så verkar dock inte vara fallet. Jag misstänker att medlen skall användas till den löpande driften och för att betala utdelning till de som tecknade preferensaktier i förra vändan.
För mig är det obegripligt hur man som ägare kan gå med på att skjuta till ett större belopp till bolaget (i utbyte mot aktier) för att sedan få ett mindre belopp tillbaka i utdelning (som man dessutom måste skatta på). Värdeförstöring.
Vad kan man lära sig av detta? Jag skulle nog säga att lärdomen är våga vägra förhoppningsbolag. Det är helt ok att köpa "turnarounds" (dvs. bolag man bedömer ha tillfälliga problem och som handlas med rabatt), men man måste vara beredd att äga bolaget även om kvalitetsförbättringen inte sker. Man kan t.ex. köpa ett bolag i tron/förhoppningen att vinstmarginalen skall återhämta sig, men man måste vara beredd att äga bolaget och få ett ok utfall med invsteringen även om kvalitetsförbättringen inte infinner sig. Om man vill äga AOIL utan att en kvalitetsförbättring infinner sig är upp till var och en, personligen avstår jag dock.
fredag 7 juni 2013
Aktieutdelningar (del 2)
Nu var det länge sedan jag skrev något inlägg på bloggen. Inläggstorkan beror inte på svalnat intresse eller dylikt, utan endast (väldigt) hög arbetsbelastning. Det var länge sedan jag hade en ledig helg nu.
-----------------------
För lite över ett år sedan skrev jag ett inlägg om aktieutdelningar. Inlägget syftade till att avdramatisera aktieutdelningars betydelse. Läs gärna inlägget i sin helhet om Du inte redan gjort det.
Som togs upp i förra årets inlägg är utdelningsmomentet i sig inte värdeskapande, utan endast omallokering av kapital. Jag skrev då bl.a. att det är stor skillnad mellan att inte kunna dela ut pengar till ägarna och att välja att inte dela ut pengar till ägarna. Jag efterlyste att man borde lägga mindre vikt vid just utdelningsmomentet och istället ta en titt under ytan och lägga mer vikt vid att analysera OCF, CAPEX och OE.
Jag tänkte i detta inlägg titta på myntets andra sida, det vill säga vilka fördelar som aktieutdelningar för med sig.
Vid sidan av vad jag skulle kalla ”personliga” anledningar såsom att aktieutdelningar kan, helt eller delvis, täcka ens levnadsomkostnader, finns enligt mig tre huvudsakliga finansiella fördelar med aktieutdelningar, dessa är:
1) Handlingsutrymme. Aktieutdelningar flyttar handlingsutrymme från bolagsledningen till ägarna. Ledningen ges mindre möjlighet att slösa bort pengarna på vad Peter Lynch skulle rubricera ”diworsification” eller att i övrigt hitta på andra galenskaper.
2) Kursstabilisering. Aktieutdelningar (direktavkastningen) har en tendens att bringa stabilitet till aktiekursen och kan förhindra att kursen sjunker så djupt som den annars skulle kunna göra.
3) Högre värdering. Bolag som år efter år höjer utdelningen har historiskt ”belönats” med relativt hög värdering.
-----------------------
För lite över ett år sedan skrev jag ett inlägg om aktieutdelningar. Inlägget syftade till att avdramatisera aktieutdelningars betydelse. Läs gärna inlägget i sin helhet om Du inte redan gjort det.
Som togs upp i förra årets inlägg är utdelningsmomentet i sig inte värdeskapande, utan endast omallokering av kapital. Jag skrev då bl.a. att det är stor skillnad mellan att inte kunna dela ut pengar till ägarna och att välja att inte dela ut pengar till ägarna. Jag efterlyste att man borde lägga mindre vikt vid just utdelningsmomentet och istället ta en titt under ytan och lägga mer vikt vid att analysera OCF, CAPEX och OE.
Jag tänkte i detta inlägg titta på myntets andra sida, det vill säga vilka fördelar som aktieutdelningar för med sig.
Vid sidan av vad jag skulle kalla ”personliga” anledningar såsom att aktieutdelningar kan, helt eller delvis, täcka ens levnadsomkostnader, finns enligt mig tre huvudsakliga finansiella fördelar med aktieutdelningar, dessa är:
1) Handlingsutrymme. Aktieutdelningar flyttar handlingsutrymme från bolagsledningen till ägarna. Ledningen ges mindre möjlighet att slösa bort pengarna på vad Peter Lynch skulle rubricera ”diworsification” eller att i övrigt hitta på andra galenskaper.
2) Kursstabilisering. Aktieutdelningar (direktavkastningen) har en tendens att bringa stabilitet till aktiekursen och kan förhindra att kursen sjunker så djupt som den annars skulle kunna göra.
3) Högre värdering. Bolag som år efter år höjer utdelningen har historiskt ”belönats” med relativt hög värdering.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)