Ett annat sätt att se på flygindustrin

För den som läst marknadsföring och kommer ihåg vad som lärdes ut under kursen kanske känner igen Porter.

Porters femkraftsmodell (Porter's Five Forces) är ett ramverk för industri- och affärsanalys utvecklad av Michael E. Porter, Harvard Business School, 1979. Modellen bygger på att härleda fem krafter som bestämmer en marknads konkurrenssituation (dess intensitet) och därmed även dess attraktionskraft. Attraktivitet i detta sammanhang avser marknadens lönsamhet. En oattraktiv marknad är en marknad där en eller flera av de fem krafterna pressar ned den totala lönsamheten. Omvänt är en attraktiv marknad en marknad där marginalerna är stora.

Porters femkraftsmodell omfattar tre krafter hänförliga till "horisontell konkurrens", innefattande ersättningsprodukter/substitut, nuvarande konkurrenter samt potentiella (nya) konkurrenter. Samt två krafter hänförliga till "vertikal konkurrens", innefattande kunders och leverantörers förhandlingsstyrka.

Vad har detta med flygindustrin att göra? Jo, det förklarar varför flygindustrin inte är speciellt lönsam samt att det beror på att dessa fem krafter verkar mot flygindustrin.

Den tjänst som flygindustrin huvudsakligen erbjuder (att flyga person A från plats B till plats C) är en relativt generisk tjänst. Som för alla generiska tjänster korrurrerar man huvudsakligen med pris, se t.ex. vart teleoperatörerna är på väg. Barriärerna att byta mellan olika flygbolag (konkurrenter) är små, konkurrensen om kunderna är hård och kundernas förhandlingsstyrka är således stark.

Inom flygindustrin finns huvudsakligen två betydande sorters leverantörer, flygplanstillverkare och oljebolagen (flygbränsle). Det finns i dag två större aktörer som står för majoriteten av världens internationella flygbolags flottor. Dessa aktörer, Boeing baserat i USA samt Airbus baserat i Europa, har en minst sagt säregen ställning. Råolja handlas till världsmarknadspris innebärande att även oljebolagen har en mycket stark ställning. De största leverantörerna till flygindustrin har således starka förhandlingsmöjligheter.

Bland substituten finns bl.a. bil, tåg, båt och diverse konferenssystem. Det tar ungefär en timma att flyga mellan Göteborg-Stockholm. Samma resväg med tåg tar ungefär tre timmar. Till den timman som det tar med att flyga får man lägga till att man skall checka in, säkerhetskontroll och eventuellt vänta på sitt baggage. Att flyga Göteborg-Stockholm spar således inte speciellt mycket tid i jämförelse med att ta tåget.

Konkurrensen är stenhård och de mest framgångsrika flygbolagen i Europa är Ryanair och Norwegian. Till förmodligen ingens förvåning erbjuder dessa två flygbolag lågprisflyg.

Som Du förmodligen vid det här laget förstått har flygindustrins fem krafter starka ställningar mot (stackars) flygindustrin, vilket gör flygindustrins lönsamhet låg. Den intelligente investeraren gör således bäst i att inte investera i flygindustrin.