Att investera i räntebevis

(Redigerad)

Efter att ha författat mitt inlägg om räntepapper önskade några läsare att jag skulle ge min syn på räntebevis. Om Du inte redan läst mitt inlägg ”Att investera i räntepapper” rekommenderar jag att Du gör det först.

I detta inlägg kommer jag behandla räntebevis. Inlägget kommer bestå av tre delar: 1) Vad är ett räntebevis och hur fungerar det? 2) Vilka risker är förenade med investering i räntebevis? 3) Vad betyder detta för Dig som investerare?

Vad är ett räntebevis och hur fungerar det (i korthet)?
Ett räntebevis är en strukturerad finansiell produkt som närmast kan beskrivas som en marknadsnoterad börshandlad ompaketerad företagsobligation med inbyggd hävstång. Denna finansiella produkt erbjuds av Nordea.

Vad gömmer sig i produkten räntebevis? Initialt var jag av uppfattningen att Nordea genom räntearbitrage skapade sig en finansiell hävstång, detta verkar dock inte vara fallet. En vänlig läsare länkade till följande artikel hos DN. I DN:s artikel framgår i korthet följande.

1) En investerare investerar i ett företag.
2) Investeraren vill skydda sig mot att företaget hamnar på obestånd och köper därför en försäkring av Nordea. Investerarens premie beror på kreditrisken i bolaget.
3) Nordea sätter upp en pant för att matcha försäkringsbeloppet. Patens storlek varierar med risken i företaget.
4) Nordea tar in pengar till panten genom att sälja räntebevis till småsparare.
5) Småspararna får ränta medan försäkringen löper beroende på kreditrisken i bolaget.
6) Efter fem år förfaller försäkringen. Om inget oförutsett hänt får innehavaren av räntebeviset tillbaka det nominella beloppet.

Det verkar med andra ord ligga CDS:er (Credit Default Swap) i botten.

I dagsläget finns tolv olika produkter (räntebevis) med ett företag i varje. Räntebevisen, som ges ut i poster med nominellt belopp om 10 000 kr, liknar en företagsobligation på det sättet att Du som räntebevisinnehavare erhåller en fast ränta beräknad på räntebevisets nominella belopp samt att räntebeviset har en bestämd löptid (normalt fem år vid utgivningstillfället). Efter denna tid utbetalas det nominella beloppet såvida inget oförutsett hänt.

Det finns även ett antal skillnader i förhållande till vanliga företagsobligationer. Nordea är emittent (motpartsrisk), Nordea är market maker (ingen garanti att räntebevisen är likvida), en relativt stor spread och räntan är inte fix.

Räntan, som utbetalas fyra gånger per år, består av två delar: 1) En rörlig 3-månaders STIBOR (STIBOR är den ränta som banker betalar när de lånar pengar av varandra på den svenska marknaden). Denna rörliga räntedel gör att räntan på ditt räntebevis till viss del kommer att följa marknadsräntan, och 2) ett fast procentuellt tillägg som beror på bolagets kreditrisk.

Räntebevisen är börsnoterade på NASDAQ OMX Stockholms obligationslista. Ett räntebevis kan placeras i ISK, KF, IPS och i Din tjänstepension.

Vilka risker är förenade med investering i räntebevis?
Vid köp av räntebevis tar Du som investerare en kreditrisk kopplat till det underliggande bolaget som räntebeviset är kopplat till (t.ex. Stena). Därutöver tar Du som investerare även en motpartsrisk, det vill säga en kreditrisk på Nordea Bank Finland Abp (detta till skillnad från t.ex. vanliga företagsobligationer eller aktier då endast kreditrisk i det underliggande bolaget existerar). Om någon av dessa två bolag hamnar i ekonomiska svårigheter kan Du som investerare förlora hela Din investering.

Det finns även en ränterisk (STIBOR är inte en fix ränta) och en likviditetsrisk (enligt prospektet upprätthåller Nordea köp/säljkurser i räntebevisen under ”normala marknadsförhållanden”, om man vill kunna sälja sitt räntebevis under löptiden måste vad Nordea anser vara ”normala marknadsförhållanden” således råda).

Räntebevis omfattas inte av insättningsgarantin, men omfattas däremot av investerarskyddet.

Vad betyder detta för Dig som investerare?
I "vanliga" fall lånar Du som investerare ut pengar till banken mot ingen eller låg ränta. Banken lånar i sin tur ut Dina pengar till företag mot en högre ränta. Banken tjänar på detta sätt pengar (räntenetto), vilket är helt ok eftersom banken tar en risk när banken lånar ut pengar till företagen. Om ett företag som banken lånar ut pengar till hamnar på obestånd tar banken smällen. Du som investerare tar ingen risk och får alltid tillbaka Dina pengar jämte låg eller ingen ränta. Du kan dessutom ta ut Dina pengar när som helst (såvida Du inte "bundit pengarna").

Räntebevisen fungerar annorlunda. När Du som investerare köper ett räntebevis innebär det "i praktiken" att Du lånar ut pengar direkt till företaget (detta verkar dock ske genom CDS:er), vilket leder till att om företaget hamnar på obestånd är det Du som investerare som får ta smällen. Nordea tar dock betalt år ut och år in, trots att det är Du som investerare som står för all risk. Detta är en sinrik lösning från Nordea som innebär två saker för banken: 1) Risk försvinner från balansräkningen och 2) Nordea tjänar pengar.

Jag måste säga att jag tycker räntebevis är lite svårbedömda, vilket jag dess värre misstänker är by design. Personligen hade jag föredragit om banken köpt företagsobligationer för säg 10 Mkr, styckat dessa i 10.000 poster om 1.000kr, och sålt dessa mot courtage. Denna lösning är dock inte alls lika lukrativ för banken vilket sannolikt är anledningen till att man valt nu rådande modell. Banken brukar tråkigt nog föredra svårbedömda produkter med dolda avgifter samtidigt som produkten är riskfri för banken samt ger en god marginal till banken. Samtliga av dessa kriterier är uppfyllda i detta fall.

Avslutningsvis
Avslutningsvis vill jag framhålla att jag inte tycker om finansiella produkter överhuvudtaget. Jag är en stor förespråkare av obelånat direktägande av aktier eller eventuellt räntepapper - alltså inte produkter som är designade för att bevaka bankens eller andras intressen.

Positivt är att man kan komma över vad som liknar en företagsobligation utan att behöva investera miljonbelopp. Detta kan dock åstadkommas genom att t.ex. investera i räntefonder som helt inriktar sig mot företagsobligationer - då får man även en bra riskspridning på köpet.

På den negativa sidan återfinnes dock ett flertal faktorer:

• Dålig transparens.
• 0,6 procent årlig administrativ avgift ("förvaltningsavgift") + cirka en procent spread tycker jag är dyrt, i synnerhet då Nordea bidrar med inget eller litet mervärde och att Du som investerare står för all risk. I en räntefond får Du i vart fall lite riskspridning "på köpet".
• På grund av den (relativt) höga spreaden lämpar produkten sig dåligt för att "parkera likvider i, i väntan på aktieköp".
• Som investerare tar man ett flertal olika risker (dubbla kreditrisker, ränterisk, likviditetsrisk mm) som inte ska underskattas.

Man bör även fundera på vad man vill uppnå med sin investering. Som potentiell räntebevisköpare, är det ränteutbetalningar om 4-7 procent som lockar? Vid köp av HM på 220 kr får man i dagsläget en direktavkastning om 4,3 procent. Inte nog med att den underliggande tillgången (HM) på alla sätt har avsevärt högre kvalité än Stena m.fl. (lägre risk), man slipper även motpartsrisken i Nordea och kommer med all sannolikhet få en "ränteutbetalning" (aktieutdelning) som ökar över tid. Dessutom, i HM vet Du att familjen Persson sitter i samma båt som Du gör. Med räntebevisen vet Du att Du tar en risk som banken inte själv vill ta. Så åter igen, vad är det man vill uppnå med att köpa räntebevis?

Även om man, till skillnad från mig, inte föredrar aktier utan vill ha räntebärande, bör man ta en allvarlig funderare på om säg Carlsberg (vilket sannolikt är bland de mer stabila underliggande bolagen) verkligen är värd 3,75% per år när man får 2,60% på Avanzas Sparkonto+Klarna 12 månader. Det vill säga, är den ökade riken värd 1,15%? Personligen tycker jag inte den är det.

Slutsats
Som alltid när avkastningsmöjligheterna är begränsade måste man vara extra noga med att skydda kapitalet. Sammantaget tycker jag risken verkar för hög kontra förväntad avkastning. Tills vidare kommer jag därför avstå från räntebevis.