Ägarstruktur

Något jag i allmänhet inte tycker belyses nog vid företagsanalys är bolagets ägarstruktur. Den som följt min blogg ett tag (eller någon av mina bloggkollegor som belyser dessa frågor) kan ha lagt märke till att jag alltid skriver en passus om ägarstrukturen. Om man är helt ny till fundamentalanalys kanske man inte ens funderat över att ägarstrukturen är viktig, men det är den. Vad jag brukar fundera på i dessa sammanhang är bl.a. följande. Finns det någon storägare? Om ja, vem? Hur stor andel av kapitalet och rösterna innehar han/hon? Har han/hon röstmajoritet? Är storägaren grundare? Är ägarens familj aktiv i bolaget?

Man kan fråga sig varför ägarstrukturen är viktig. Som Du säkerligen förstår finns det inget definitivt svar på denna frågeställning. Jag brukar dock ta fasta på följande tre faktorer: 1) Förmögenhet, 2) Sysselsättning och 3) Stolthet.

Jag skulle vilja hävda att oavsett om ett bolag har svenskt, europeiskt, amerikanskt eller asiatiskt ägande har familjeägda bolag sannolikt dessa tre faktorer gemensamt och dessa tre faktorer kommer även sannolikt att innebära att företaget drivs mer ansvarsfullt. Varför?

Vi börjar med 1) Förmögenhet. Storägaren, vilket ofta är en ägarfamilj, har vanligen för familjen räknat (mycket) stor del av sin förmögenhet investerat i bolaget. Eftersom ägarfamiljens egen förmögenhet således, i allt väsentligt, kommer följa bolagets utveckling är det högst sannolikt att ägarfamiljen kommer göra allt som står i dess makt för att tillse att bolaget går en ljus framtid till mötes.

2) Sysselsättning. Denna punkt är vanligen underordnad punkt ett, men det är inte ovanligt att flera medlemmar av ägarfamiljen arbetar i bolaget varför man gärna vill att bolaget ska överleva för att kunna fortsätta ha ett arbete att gå till.

3) Stolthet. Desto viktigare är stolthet, i synnerhet för de ägarfamiljer som redan är ekonomiskt oberoende. Om en familj byggt upp ett företag under säg en eller två generationer, kommer det finnas ett mycket starkt band till företaget. Man vill inte rasera det man själv eller sina föräldrar byggt upp och man kanske vill att sina barn eller barnbarn en dag skall ta vid verksamheten. Folk på orten, eller kanske i hela landet, kanske känner till vilka som äger bolaget. Företagets framgång blir en statussymbol för ägarfamiljen. Ägarfamiljen har också ett socialt ansvar gentemot arbetstagarna, bolaget kanske är den huvudsakliga arbetsplatsen på orten. Kort sagt, det är inte ovanligt att det finns mycket stolthet förknippat med bolagets fortsatta välstånd varför man kan utgå från att huvudägaren sannolikt kommer göra allt för att bolaget skall fortsätta blomstra.

Vad står man som investerare för risk om man investerar i ett bolag utan en stark huvudägare?

• Kortsiktighet (snarare än långsiktighet) i beslut.
• Att det saknas någon som tar huvudansvaret för att ledningen sköter sig (att ledningen sätter bolaget i första rummet snarare än att försöka berika sig själv).
• Allmänt oansvarigt beteende som lätt kan uppstå om man handhar "andras pengar".

Investering i ett bolag som inte har en stark huvudägare kan självfallet bli lyckad, men jag skulle vilja hävda att man tar en större risk om man investerar i ett sådant bolag och (i vart fall delvis) även en onödig risk.

Notera dock att när man analyserar företag skall vikt självfallet också läggas på andra faktorer än ägarstrukturen, ägarstrukturen är bara en av många faktorer som skall vägas in.