Diversifiering

Diversifiering, som enkelt uttryckt innebär att man reducerar risk genom att investera i olika tillgångsslag, är en hyllad investeringsprincip som troligen ingen investerare missat. Ingen investerare har troligen ej heller missat den vanligen predikade uppfattningen om den förödelse som kan ske för den investerare som "lägger alla ägg i samma korg".

Allt för få investerare funderar dock över principens andra extrem, det vill säga de nackdelar som är förenade med att lägga ägg i så många (olika) korgar att man knappt vet var man lagt alla korgar, att många ägg hamnar i oattraktiva korgar, att ägg hamnar i korgar man vet lite om samt problemet med att det blir omöjligt att övervaka samtliga korgar när man har för många. Man kan även fråga sig om man tycker om korg nummer, säg 50, lika mycket som man tycker om korg nummer ett.

Investerare i allmänhet har blivit så sålda på diversifiering och rädslan för att lägga för många ägg i samma korg, att de lägger för få ägg i de korgar de verkligen tror på. Det verkar inte slagit den genomsnittlige investeraren att investera i bolag man inte vet speciellt mycket om förmodligen är förenat med större risk än att man köra en lite mer koncentrerad portfölj än vad man annars borde.

Syftet med denna essä är att försöka utröna hur mycket diversifiering som är nödvändig för att uppnå optimalt investeringsresultat. Essän kommer även beröra vilka nivåer som kan vara potentiellt farliga för investeraren.

Utöver att lägga ägg (aktier) i ett rimligt antal korgar kan vidare diversifiering uppnås genom att investera i andra tillgångslag, t.ex. obligationer och fastigheter samt handelsvaror såsom olja eller ädelmetaller. Denna slags diversifiering (andra tillgångsslag) kommer dock ej beröras i denna essä.

Inledningsvis skall sägas att denna essä inte riktar sig till den genomsnittlige investeraren. Förmodligen upp mot 95 procent av alla investerare torde må bra av ganska omfattande diversifiering. Istället för att välja enskilda bolag, skulle dessa investerare sannolikt dra fördel av att välja en passivt förvaltad indexfond och låta kapitalismen göra sitt.

Denna essä riktar sig till den (förmodligen lilla) grupp investerare som först efter egen och välgrundad analys investerar i med omsorg valda tillväxtbolag.

De faktorer som skall beaktas vid diversifiering är följande.

Den första faktorn som behöver beaktas är bolagets natur. Ett stor kemikalietillverkare säljer förvisso bara kemikalier, men dessa kemikalier kanske används av både läkemedelsbolag och vitt skiljda delar av tillverkningsindustrin, varför bolaget har omfattande intern diversifierng. Man skulle även kunna tänka sig att ett stort läkemedelsbolag, som erbjuder allt från receptbelagda läkemedel, till knäersättningar och munhygien, har omfattande intern diversifiering. Med sådana bolag i portföljen krävs mindre diversifiering än om investeraren istället skulle inneha nichade bolag.

Bolagets storlek har självfallet också stor betydelse. Ett bolag vars börsvärde uppgår till 250 Mdr förväntas vara mer stabilt än ett bolag vars börsvärde kanske uppgår till 2,5 Mdr. Investerare som har mid- eller small cap-bolag i portföljen behöver således mer diversifiering än en investerare som endast har large cap-bolag i portföljen.

Andra faktorer såsom managementstruktur och hur cykliskt bolaget är har också stor betydelse. Ett bolag vars managementstruktur påminner om det lilla entreprörsföretaget och i huvudsak drivs av en person kräver avsevärt mycket mer diversifiering än ett bolag som leds av ett stort team. Man bör ej heller bara ha tokcycliska bolag i portföljen eftersom portföljen som helhet då kan få för stora svängningar.

En femte faktor som behöver beaktas är vilken bransch bolaget är verksamt i. En investerare med tio bolag i portföljen, varav nio är bankaktier har inadekvat diversifiering medan en investerare med tio aktier i vitt skiljda industrier kanske har betydligt mer diversifiering än vad investeraren behöver.

En sjätte faktor som behöver beaktas är vilket land bolaget är verksamt i och vilken valuta man redovisar i. Att ha delar av sin portfölj i bolag verksamma utomlands och som redovisar i annan valuta är ofta att rekommendera.

Som Du som läsare vid det här laget förmodligen förstått är frågeställningen betydligt mer komplicerad än att ett visst antal aktier utgör fullgod diversifiering. Som med så mycket annat måste diversifieringsfrågan avgöras i varje enskilt fall. 

Philip A. Fisher föreslår en uppdelning mellan A, B och C-bolag. En sådan uppdelning tycker jag utgör en bra "grovguide" till hur mycket diversifiering som är nödvändig.

A) Den första kategorin är stora stabila tillväxtbolag vars verksamhet är djupt rotad i den finansiella världen. Till denna kategori hänför jag t.ex. Apple och HM. Om det inte finns överlappning mellan branscher skulle fullgod diversifiering kunna uppnås genom att ha fem stycken A-bolag med position om initial investering om 20 procent per bolag.

B) Den andra kategorin är bolag som faller mellan det lilla tillväxtbolaget och de bolag som beskrevs under punkt A. Dessa bolag leds av ett team snarare än en enskild person, har försäljning om i vart fall 750-7500 Mkr och är relativt djuprotade i sin bransch. Det krävs åtminstoånde två B-bolag per A-bolag. Säg att en sådan position skulle kunna motsvara initial investering om tio procent av portföljvärdet per bolag. Till denna bolagskategori hänför jag t.ex. Fenix Outdoor och Beijer Alma.

C) Den sista kategorin är små bolag med svindlande tillväxtmöjligheter om allt går väl, men att investeraren samtidigt riskerar hela eller mycket stora delar av investeringen om bolaget inte utvecklas väl. Investera aldrig mer kapital i denna kategori än Du har råd att förlora. En sådan investering bör inte överstiga fem procent av portföljvärdet. För att inte uppmuntra onödigt risktagande kommer jag inte nämna några bolagsnamn i denna kategori, men vad som avses är bolag från småbolagslistorna.

Min uppfattning är att man bör ha en hälsosam blandning av A-, B- och C-bolag i portföljen, t.ex. men absolut inte bundet till, 60 procent av portföljvärdet i A-bolag, 30 procent i B-bolag och 10 procent i C-bolag,  samt att i vart fall en tredjedel av portföljvärdet är bolag verksamma utomlands och som redovisar i annan valuta än sin egen.

Man måste också vara väl införstådd med att om han har för många aktier i portföljen kan man inte övervaka samtliga innehav på adekvat sätt. Transaktionskostnaderna (courtage) har även en tendens att skjuta i höjden i direkt proportion med antalet innehav.

Vad gör man om ett bolag växer ur sin kategori? Att ett C-bolag blir ett B-bolag? Eller att ett A-bolag efter några år vuxit från den initiala positionen om 20 procent av portföljvärdet till säg 40 procent av portföljvärdet? Ska investeraren då sälja delar av sitt innehav för att komma ner till 20-procentsgränsen?

Nej, självklart inte. Positioner i välmående bolag ska inte störas. Detsamma gäller om säg ett C-bolag växer i intrinsic value till ett B-bolag, sådana positioner ska ej heller störas.

Är mer diversifiering än vad som genomgåtts ovan nödvändig?

Nej, det tycker jag absolut inte. Diversifiering enligt ovan utgör fullgod diversifiering.

Kan en investerare använda sig av mindre diversifiering?

Som permantent lösning tycker jag det är onödigt att använda mindre diversifiering än vad som genomgåtts ovan. Det möter dock ej hinder att den sofistikerade investararen utnyttjar felprissättningar i marknaden och därigenom under något år har större positioner i vissa bolag än vad som annars vore att rekommendera. Detta ökar dock risken och det kräver därför att investeraren är alert och följer bolaget och dess verksamhet mycket vaksamt. Ett historiskt exempel på detta är när Buffet och Munger köpte in sig i Coca Cola. De köpte Coca Cola-aktier för ungefär en tredjedel av all handeln under flera månader, något som senare visade sig vara en mycket bra investering.

Tanken med denna essä var att dela med mig om mina tankar kring diversifiering, vad jag anser utgöra rimlig diversifiering och samtidigt försöka avdramatisera betydelsen av att diversifiera för mycket.

Företagsanalys Net Entertainment

Midcap-noterade Net Entertainment NE AB är en leverantör av spelsystem till flera av världens största speloperatörer. Totalt har bolaget ett 60-tal kunder. Varumärket kännetecknas av kvalitet, innovation och teknikledarskap. Spelsystemet består av högkvalitativa kasinospel och ett avancerat administrationsverktyg. Nyckeln till framgång är en kombination av bolagets portföljledarskap som skapar förutsättningar för maximering av upplevelsen för spelaren samt proaktiv account management som hjälper operatören med optimering av deras kasinoverksamhet. I spelportföljen har Net Entertainment slotspel, bordspel, videopoker, minispel, lotterispel, mobilspel m.m.

Hållpunkter från ovanstående sammanställning (och från årsredovisningarna)

• Finanserna är inte Graham-starka, men rörelsekapitalet överstiger de långfristiga skulderna och bolaget saknar räntebärande skulder.
• Intjäningsstabilitet. Den (genomsnittliga) årliga EPS-tillväxten uppgår till 13,07 procent de senaste tre åren, 32,32 procent de senaste fem åren och 42,90 procent de senaste sju åren.
• Utdelningsstabilitet sedan man började dela ut år 2005. Direktavkastningen har pendlat mellan 2,6 till 5,2 procet, med femårsgenomsnitt runt 3,8 procent.
• Tre ägare (Per Hamberg, Rolf Lundström och Lars Kling) innehar 18,7 procent av kapitalet och 44,7 procent av rösterna.
• Styrelsen äger drygt 6,7 procent av utestående aktier. Utöver detta är VD Peter Hamberg nära släkt med bolagets största aktieägare, Per Hamberg, som innehar 8,9 procent av kapitalet och 20,9 procent av rösterna. Man får utgå från att Peter försöker förvalta släktens förmögenhet så gott han kan.
• Bolaget har inte angivit några vinstmått, men om man tar EPS/BVPS (ROE) uppgår treårssnittet till 57 procent, femårssnittet till 65 procent och sjuårssnittet till 90 procent. Dessa siffror är suspekt höga. Bolaget är väldigt lönsamt alternativt att verksamheten i princip inte kräver tillgångar för att generera vinst (beroende på hur man väljer att se på saken). CAPEX fem- och sjuårssnitt ligger runt 42,4 procent, treårssnittet är 53,9 procent. OE/E treårssnitt 0,63, femårssnitt 0,73 och sjuårssnitt 0,82.

Sammantaget ser Net Entertainment ut som ett skapligt bolag. Inga räntebärande skulder och hög EPS-tillväxt lockar. CAPEX är högre än vad jag förväntade mig och treårssnitt om 53,9 procent är på tok för högt för min smak. Samtidigt är OE/E om 0,6 för lågt för min smak. Jag blir även konfunderad av den abnormt höga räntabiliteten. ROE treårssnitt är visserligen "nere" i 57 procent, men sjuårssnittet uppgår till 90 procent, vilket torde sakna motstycke. Visst är det bra med högavkastande bolag, men när snitten är såpass här höga indikerar det att det behövs väldigt lite kapital för att generera vinst, innebärande att konkurrenter kan poppa upp som svampar. Denna onormalt höga räntabilitet för även med sig att bolaget handlats till P/B (treårssnitt) om cirka 12,8, vilket är en bra bit över HM. Är Net Entertainments moat verkligen så bred?

Även om EPS-tillväxt om 13 procent är bra, har den dykt från tidigare snitt om 32 respektive 43 procent. Under samma tid har CAPEX  ökat krafitgt och OE/E minskat kraftigt. Detta gör bolaget svårvärderat.

Net Entertainment är i mitt tycke inget wonderful company. Bolaget kommer sannolikt ha fortsatt fin vinsttillväxt, men riskerna känns lite väl höga.

ISK - Beskattning och utländsk källskatt

Detta inlägg kommer behandla beskattning av ISK och avdrag för utländsk källskatt. Jag vet att andra bloggare skrivit om beskattning av ISK tidigare. Jag hoppas dock att detta inlägg skall bli mer uttömmande och därigenom klargöra diverse oklarheter.

I detta inlägg förutsätter jag att Du som läsare redan känner till vad investeringssparkonto, ISK, är för något, varför jag inte kommer behandla det här. Om Du mot förmodan inte känner till vad ISK är för något, föreslår jag att Du läser om ISK på skatteverkets webbplats. Vidare förutsätter jag att Du besitter grundläggande kunskaper om svensk beskattningsrätt.

Skatten på ISK beräknas utifrån ett s.k. kapitalunderlag, vilket beräknas varje år och är en fjärdedel av summan av 1) värdet av tillgångarna vid ingången av varje kvartal, 2) belopp som betalats in till ISK under året, 3) värdet av finansiella instrument som förs över till ISK av kontoinnehavaren under året och 4) värdet av finansiella instrument som förs över från någon annans ISK under året. Kapitalunderlaget multipliceras med en räntefaktor, som är statslåneräntan den 30 november året före beskattningsåret (30 november 2011 = 1,65 %). Resultatet blir den beräknade schablonintäkten.

Beakta skatteverkets exempel så blir ovanstående troligen mer konkret. Du öppnar ISK under Q1 2012. Du betalar in 40 000 kr under Q1 och ytterligare 20 000 kr under Q3. Under året stiger värdet på tillgångarna med cirka 10 procent (utöver gjora instättningar).

Värdet vid ingången av Q1     -      

Värdet vid ingången av Q2     41 000 kr (inkl. inbetalning)

Värdet vid ingången av Q3     43 000 kr

Värdet vid ingången av Q4     65 000 kr (inkl. inbetalning)

Insättning under året             60 000 kr

Summa                             209 000 kr

209 000 / 4 = 52 250 kr

52 250 kr x 1,65 % = 862 kr

I ovanstående exempel är 862 kr den beräknade schablonintäkten. Schablonintäkten behöver man inte beräkna själv. "Banken" (i mitt fall Avanza) beräknar schablonintäkten och skickar kontrolluppgift till skatteverket. Schablonintäkten kommer finnas förtryckt i deklarationen och kommer tas upp som inkomst av kapital. På denna inkomst betalar man 30 procent skatt.

Schablonintäkten kan kvittas mot t.ex. en ränteutgift som redovisas i samma deklaration. Schablonintäkten ska tas upp som en intäkt i inkomstslaget kapital på samma sätt som t.ex. en ränteintäkt. Kan du inte kvitta den mot en ränteutgift kommer Du i stället att kunna kvitta schablonintäkten mot 70 % av en kapitalförlust på t.ex. aktier eller andra värdepapper.

Avräkning för utländsk skatt som betalts för utländska aktier som finns på ISK

Du kan få avräkning för utländsk skatt som Du betalt för utlänska aktier som finns i Din ISK (tanken var från början att man skulle behöva göra avdraget själv, avdraget sker dock automatiskt av skatteverket). Men Du kan inte få avräkning med större belopp än vad den svenska skatten blir på ISK. Överskjutande avräkningsbar skatt får avräknas under senare år. Notera också att om Du har underskott av kapital (i deklarationen) finns det en begränsning i avräkningsrätten för utländsk skatt, då är avdragsrätten begärnsad till 500 kr. I praktiken innebär det att för Dig som har bolån är avräkningsrätten för utländsk skatt begränsad till 500 kr. Om Du har underskott av kapital och Din utdelning från utländska aktier överstiger  500/0,15 = 3 333 kr är det således mer förmånligt att ha de utländska aktierna i KF än i ISK.

Beakta följande exempel. Du äger 20 stycken Apple-aktier. För enkelhetens skull köptes dessa den 3 januari 2012. Bortsett från detta köp har Du varken köpt eller sålt några Apple-aktier under året. Låt oss också anta fast växelkurs om USD/SEK 7 kr.

Apple delar ut $ 10,6 per aktie under 2012. 20 x 10,6 x 7 = 1 484 kr. Enligt Sveriges dubbelbeskattningsavtal med USA utgår 15 procent källskatt (lista över dubbelbeskattningsavtal). 1 484 x 0,15 = 222,60 kr. En parentes är att den faktiska utländska källskatten för Apples historiska utdelning av den 16 augusti 2012 var 2,67 kr per aktie (avrundat till två decimaler).

Jag vet inte hur det är med andra banker, men om Du (som jag) har Avanza kan man i transaktionshistoriken kontrollera exakt hur mycket utländsk källskatt som dragits.

I ovan nämnda exempel kan Du alltså få avräkning för utländsk källskatt om 222,60 kr från vad den svenska skatten blir på ISK. Om den svenska skatten för ISK är mindre än den utländska källskatten får överskjutande belopp avräknas under senare år.

Om Du hittar fel eller oklarheter ovan tar jag i vanlig ordning gladeligen emot feedback.

OBS! Ovanstående upplysningar används på egen risk.

Kommentargranskning

På grund av destruktiva samt rentav oförskämda och provocerande kommentarer (vilket jag antar kommer från en och samma person) tvingas jag till att under en tid framöver använda mig av kommentargranskning, innebärande att jag måste godkänna kommentarer innan de publiceras. Min förhoppning är att inom sinom tid kunna återgå till att inte behöva använda kommentargranskning.

Det är inte tal om censur eller liknande, kommentarer som ifrågasätter mina resonemang, investeringar mm kommer självfallet att publiceras.

Jag hoppas att Du som läsare inte tar illa upp och fortsätter följa bloggen.

Fenix Outdoor Q2 2012

Fenix Outdoor redovisade igår sin Q2-rapport.

Andra kvartalet 2012-04-01 – 2012-06-30

• Koncernens rörelseintäkter uppgick till 363,1 (313,2) MSEK, en ökning med 16%.
• Koncernens rörelseresultat uppgick till 24,8 (24,1) MSEK, en ökning med 3%.
• Koncernens resultat före skatt uppgick till 25,3 (26,2) MSEK, en minskning med 3%
• Vinst per aktie efter skatt uppgick till 1,37 (1,54) kronor.

Första halvåret 2012-01-01 – 2012-06-30

• Koncernens rörelseintäkter uppgick till 765,9 (644,8) MSEK, en ökning med 19%.
• Koncernens rörelseresultat uppgick till 77,7 (87,0) MSEK, en minskning med 11%.
• Koncernens resultat före skatt uppgick till 75,7 (87,2) MSEK, en minskning med 13%
• Koncernens resultat efter skatt uppgick till 54,5 (64,5) MSEK, en minskning med 15%.
• Vinst per aktie efter skatt uppgick till 4,11 (4,86) kronor. 

Omsättning ökade med 122,1 MSEK till 755,6 (633,1). Retail bidrog med drygt halva ökningen genom högre försäljning inom Naturkompaniet och tillkommande omsättning från finska Partioaitta Oy (förvärvat i maj 2011).

Rörelseresultatet sjönk från 87,0 till 77,7 MSEK, vilket styrelsen förklarar med högre koncerngemensamma kostnader, där det bl.a. tagits kostnader hänförliga till utbyggnad och tillhörande inkörningsproblem avseende lagret i Holland. Under fjolåret gjorda satsningar på personal har också burits in i det nya året utan att ännu ge full effekt på försäljningen. Koncernen har dessutom kostnadsfört vissa större marknadssatsningar under det första halvåret.

Den finansiella situationen är fortsatt (mycket) stark, även om den försämrats marginellt. Kvoten omsättningstillgångar genom kortfristiga skulder har t.ex. minskat från 3,51 till 2,91 och räntebärande kortfristiga skulderna har ökat med 65,1 MSEK.

Fenix Outdoor fortsätter växa vilket syns bl.a. genom att rörelseintäkterna det första halvåret ökat med 19 procent . Rörelsemarginalen fortsätter dock spöka p.g.a. högre koncerngemensamma kostnader. Jag sätter min tillit till att familjen Nordin fortsätter att satsa långsiktigt och att det kommer en "ketchupeffekt" tids nog.

Slutligen tänkte jag resonera lite kring Fenix Outdoors finansiella situation. 2011 var ett år som slog hårt mot konfektionsbranschen. Det var ett år då HMs vinst minskade med 15,3 procent och t.ex. KappAhl och RnB Retail tappade mycket stora delar av börsvärdet. Fenix Outdoor (vars vinst endast backade 0,8 procent) lämnade 2011, precis som andra bolag i "branschen", med hög lagernivå. Lagernivån är fortfarande hög, förnärvarande cirka 40 procent högre än motsvarande tid föregående år. Till poängen, trots att man lämnat ett svårt år bakom sig och har mer medel än vad man skulle önska uppbundet i lager, har Fenix Outdoor, tack vare sin starka finansiella ställning, kunnat fortsätta satsa långsiktigt. Detta är en styrka konservativt finansierade bolag har. Under "svåra tider" kan dessa bolag fortsätta satsa långsiktigt medan högbelånade bolag får kämpa för sin överlevnad med nyemissioner m.m.

Sammantaget ser Fenix Outdoor fortsatt stabilt ut.

Beijer Alma Q2 2012

Beijer Alma redovisade igår sin Q2-rapport.

Nettoomsättningen blev 731 Mkr (744) under kvartalet och 1 449 Mkr (1 465) under januari–juni. Resultatet efter finansnetto uppgick till 92,8 Mkr (123,1) under kvartalet och 190,8 Mkr (231,8) under januari–juni. Vinsten per aktie efter skatt uppgick till 2,25 kr (2,98) under kvartalet och 4,62 kr (5,58) under januari–juni.

Kassaflödet var fortsatt starkt. Exklusive företagsförvärv uppgick det till 73,4 Mkr (108,5) under kvartalet och 130,6 Mkr (117,9) under januari–juni. 

För den som tidigare missat det har  Lesjöfors förvärvat den tyska fjädertillverkaren Stumpp + Schüle GmbH.

Det är egentligen lite elakt att jämföra Beijer Alma med samma period förra året eftersom 2011 var ett rekordår för BA och därför att verkstad är svalare (i vart fall hittills) i år. Personligen hade jag nog förväntat mig en något starkare rapport även om jag anade att rapporten (p.g.a. avmattning inom traditionell verkstad) skulle vara sval. Den uppmärksamme läsaren anar nog att marginalen minskat, vilket är en korrekt iaktagelse. Marginalen sjönk från 17,0 till 13,2 procent. VD och koncernchef Bertil Persson förklarar att den vikande marginalen huvudsakligen beror på minskad faktureringsvolym, men även delvis ett resultat av den prispress som skett inom Lesjöfors chassifjäderverksamhet under det senaste året. 

Balansräkningen är fortsatt stark. Jämfört med Q1 ökade kvoten omsättningstillgångar genom kortfristiga skulder från 1,81 till 1,92, omsättningstillgångar subtraherat med totala skulder ökade från 419 Mkr till 443 Mkr. Soliditeten ökade med 0,1 procent till 61,6 procent (61,5) jämfört med samma period förra året.

Det lär inte bli något rekordresultat för BA i år, men jag tycker det ser fortsatt stabilt ut och kursnedgångarna efter rapporten har öppnat för nya köplägen.

Företagsanalys Beijer Alma

Midcap-noterade Beijer Alma är en indurstrikoncern som äger, utvecklar och förvärvar små och medelstora industriföretag. Då bolaget uteslutande arbetar med onoterade bolag är bolaget per definition snarare ett private equity-bolag än ett traditionellt investmentbolag. Till skillnad från t.ex. Ratos utvecklas bolagen dock ej med sikte på kommande exit.

Beijer Almas ägande är aktivt och långsiktigt. Bolagen utvecklas som sagt inte med sikte på kommande exit; målet är istället att utveckla framgångsrika företag med hög tillväxt och god lönsamhet.

Dotterbolagen skall erbjuda ett högt kundvärde, vilket skapas av att sälja skräddarsydda nischprodukter (snarare än att massproducera standardiserade produkter). Marknaden ska vara global med internationell försäljning.

Man har idag tre dotterbolag: Lesjöfors, Habia Cable och Beijer Tech.

Lesjöfors är en internationell fullsortimentslevarantör av industrifjädrar, tråd- och banddetaljer. Företaget erbjuder både standard och specialtillverkade produkter. Lesjöfors har ledande positioner på Europamarknaden inom affärsområdena industrifjädrar, banddetaljer och chassifjädrar.

Habia Cable utvecklar, tillverkar och säljer kablar och kabelsystem för krävande applikationer. Företaget är en av de största aktörerna inom specialkabel i Europa. Bolaget arbetar inom följande affärsområden: radio frequency & communication, high specification products och engineered cable solutions.

Beijer Tech är specialicerat på industrihandel och representerar flera av världens ledande tillverkare. Företaget erbjuder produkter och lösningar, där kompetens och produkter kombineras på ett sätt som skapar värde för kunden. Beijer Tech har två affärsområden: flödesteknik/industrigummi och industriprodukter.

 Hållpunkter från ovanstående sammanställning (och årsredovisningarna)

• Graham-starka finanser. I 2011 års årsredovisning framgår att räntebärande skulder uppgick till 246,5 Mkr, vilket gav nettokassa om 22,5 Mkr (eller nettoskuldsättningsgrad om -1,5 procent). I Q1:an dippade omsättningstillgångar genom kortfristiga skulder till 1,81. Jag bedömer dock fortfarande att den finansiella ställningen är stark.
• Stabil verksamhet. Intjäningsstabilitet. Den (genomsnittliga) årliga EPS-tillväxen uppgår till 9,53 procent de senaste tre åren, 8,45 procent de senaste fem åren och 13,76 procent de senaste sju åren.
• Utdelningsstabilitet. Direktavkastningen har legat mellan 4-9 procent, för närvarande 5 procent. Hög och relativt stabilt ökande utdelning.
• Bolaget är familjeägt. Anders Wall med familj och bolag kontrollerar 11,7 procent av kapitalet och drygt 35,5 procent av rösterna. Då Anders Wall har kontroll över Kjell och Märta Beijers stiftelse samt Anders Walls stiftelser, har Anders Wall egen majoritet (över 50 procent av rösterna).
• Både Anders Wall (ordf.) och Johan Wall (v.ordf.) sitter i styrelsen, vilket ger en viss garanti för att bolaget förblir fortsatt välskött. En parentes är, såvitt jag förstått, att Anders Wall i samband med krisåren 1987-1992 förlorade stora delar av sin förmögenhet bl.a. på grund av hög belåning. Jag förväntar mig därför att Beijer Alma även framöver kommer ha starka finanser.
• ROE runt 21-23 procent, CAPEX runt 21-24 procent och OE/E ligger strax över 1 (faktiskt nästan 1,1 i genomsnitt de senaste tre åren).

Sammantaget är Beijer Alma vad jag skulle beskriva som ett wonderful company.